Juniorerna in i hetluften
Fredag 18:00 seriestartar J-laget med derby mot HIF på Rosengårds IP. Hemsidan har tagit ett ordentligt snack med Leif Engqvist, som presenterar truppen och berättar om förändringarna som ska ge första JSM-segern sedan 2001. Samt minns sitt mål på San Siro.
Fredag 18:00 seriestartar J-laget med derby mot HIF på Rosengårds IP. Hemsidan har tagit ett ordentligt snack med Leif Engqvist, som presenterar truppen och berättar om förändringarna som ska ge första JSM-segern sedan 2001. Samt minns sitt mål på San Siro.
MFF vinner. MFF ska vinna. I den världsordning vi blådårar med födslorättslig självklarhet ser som den enda giltiga är bara segern enhet värdig att mäta den framgång som är normaltillståndet. Allt annat – tillfälliga, irrationella avvikelser, liksom ickehändelser, som måste förklaras och åtgärdas, alternativt förträngas. OK, representationslaget vinner inte alltid, kanske inte heller oftast; denna insikt har kommit att få sippra in. Men åtminstone så vinner alla reservlag, juniorlag och pojklag alltid allt. Så är det bara. Så måste det vara.
Det ska först som sist understrykas att det primära målet med MFF:s ungdomsverksamhet är att utbilda spelare till A-laget, inte att bli svenska mästare varje år. Men det var fem år sen sist nu, sedan MFF:s J-lag senast blev svenska mästare 2001. Därefter: serieseger i juniorallsvenskans södergrupp -02, finalförlust i slutspelet -03, femteplatser i serien -04 och -05 följt av respass i slutspelet.
– Alla tycker vi ska vinna. Jag har känt kritiken hela tiden, och vi har tagit kritiken till oss. Vårt mål är att vinna Juniorallsvenskan. Och i år jag tror verkligen vi kan göra det.
Det säger Leif Engqvist. Han har sedan 2002 jobbat i MFF med Tipselitlaget, också kallat U-laget, bestående av de bästa juniorerna – 16-18 år – och en del 19- och i enstaka fall 20-åringar. Från och med i år skrotas U-laget. Leif Engqvist förklarar varför.
– U-laget spelade i Tipselitserien, och den stora fördelen med det var att de unga talangerna fick spela mot äldre spelare. Men Tipselitserien har ingen SM-status. ”Det gäller ingenting”, tyckte grabbarna. Det finns inget att spela om, och det har satt sin prägel. De flesta spelarna i juniorlaget har i första hand spelat med U-laget, och har därmed inte kunnat delta i alla matcherna i juniorallsvenskan. Då har vi fyllt på J-laget med spelare från P16-laget.
…vilket gett unga spelare bra matchning, men inte räckt till resultatmässigt. Från och med i år träder MFF ur serien och suddar bort U-laget från organisationsplanen. Detta ger ett minskat luftrum för 19-åringarna, men det finns det en tanke bakom.
– Vi vill satsa mer på ungdomarna upp till 18. En spelare som är 19 år och inte tar plats i A-truppen väljer vi hellre att låna ut.
Ett färskt exempel är de två 87:orna Richard Henriksson och Dino Alajbegovic som är utlånade till Bunkeflo. Istället för att harva i en meningslös U-serie får de nu spela om nya poäng varje vecka. Ett snäpp upp gäller samma princip: för en 20-åring som efter kanske 2 år som ungdomsproffs inte lyckats etablera sig i den ordinarie A-truppen är utlåning en lösning. På den vägen har nyligen Johan Nilsson Guiomar gått till Mjällby, Tobias Nilsson till Hässleholm och Samuel Barlay till Mariehamn.
I praktiken innebär slopandet av U-laget inga förändrade villkor för ungdomarnas träning. Samma mängd, samma kvalitet, och Fotbollförbundets tipselitprojekt – resurser att ge de främsta talangerna extra träning – finns kvar i en spetsgrupp. J-spelarna får 6-7 pass i veckan – fast på lite olika sätt. Alla har fyra grundpass i klubbens regi. Sedan får de spelare som kommit längst två pass i veckan i spetsgruppen under Leif Enqvist, medan övriga tränar med sitt fotbollsgymnasium; på Borgarskolan leds träningen av Anders Palmér och på privata Procivitas av Jörgen Ohlsson.
– Man kan säga att det är landslagsspelarna och några till som är med i spetsgruppen, där vi till exempel tränar högre tempo i passningsspelet, grundteknik, positionsspel, snabba vändningar, säger Leif Engqvist.
Teamet bakom J-laget består av fyra man. Leif Engqvist är huvudansvarig för laguttagningen, men den sker i självklart samförstånd med U-tränarveteranerna Johnny Gyllensjö och Hans Zielinski samt lagledare Ola Gällstad. Till truppen är också sjukgymnasten Henrik Carlsson knuten, och målvaktstränaren Freddy Roth.
Nu är det dags för seriepremiär: första matchen i Juniorallsvenskan är inte vilken som helst: hemmaderby mot HIF på Rosengårds IP. Leif Engqvist är full av optimism.
– Många av våra juniorer var med i U-truppen ifjol och är vana vid äldre, tuffare motstånd. Vi har 10 88:or, 9 89:or och en 90:a. Försäsongen varit bra, med seger över division III-laget Kållereds A-lag, oavgjort mot Helsingborg Södra (div II) och två segrar på träningslägret i Italien.
Försäsongsmatcherna: Kållered A (III) 1-0, Hvidovre J 2-2, Helsingborg Södra A(II) 0-0, Bara A (IV) 1-5, Limhamn A (III) 0-3, Chievo J 5-1, Lumezzane J (Serie C) 3-0.
J-laget har liksom A-laget gått över till 4-3-3, men har inget krav på sig att göra så.
– Vi har ett bra spelarmaterial för 4-3-3, många offensiva spelare och en stabil backlinje med ytterbackar som gärna flyttar fram. Men det viktiga är inte sifferkombinationen utan att vi är flexibla och kan ändra under matcherna, säger Leif Engqvist.
Så, varför inte möta upp på Rosengårds IP och stötta de himmelsblå talangerna mot HIF! Och varför inte följa dem under den spännande säsong som väntar? Laget är fullt av profiler, bland dessa mer eller mindre oslipade diamanter kan någon av morgondagens MFF-stjärnor plötsligt gnistra till.
Här presenterar Leif Engqvist sin J-trupp, man för man:
Festim Bytyqi, 89:a. ”Konkurrerar om målvaktsplatsen med Niklas Hammer. Duktig på linjen, sätter igång spelet snabbt.”
Niklas Hammer, 89:a. ”Målvakt. Lång, 1.97, bra målvaktstyp, bra karaktär, skulle behöva lite mer muskler bara.”
Mak Dzonlagic, 90:a. ”Mittback eller ytterback. Bra karaktär. Kapten i 90-landslaget, topp 5 i Sverige i sin åldersgrupp.”
André Jönsson, 88:a. ”Kent Jönssons påg! Mest ytterback, och gjorde som ytterback två mål mot Lumezzane. Han har en förmåga att få med sig bollen, och sätter gärna fart i djupled.”
Philip Milenkovic, 88:a. ”Ytterback som också kan spela mittback. Duktig passningsspelare, bra på att fylla på framåt.”
Anes Mravac, 89:a. ”Mittback. Tvåfotad, bra på huvudet. Med i landslaget.”
Jimmy Nilsson, 89:a. ”Vänsterfotad, antingen vänsterback eller vänstermittfältare. Bra passningspelare.”
Marcus Westerlund, 88:a. ”Mittback, bra passningsspelare. Lugn, bra karaktär.”
Robin Andersson, 88:a. ”En offensivt lagd mittfältare, som konkurrerar om platsen som 10:a i laget. Kom från Kvarnby förra sommaren. Bra karaktär – ett lagkaptensämne.”
Rebaz Asaad, 89:a. ”Bror till Nazad, som försvann till Udinese ifjol. Mittfältare, vänsterfotad. Teknisk men samtidigt fysiskt stark, bäst i test på löpning. Gemensamt med sin bror? Överstegsfinterna…!”
Andreas Freij, 88:a. ”Från Limhamn. Mittfältare som kan spela lite överallt. Bra passningsspelare.”
André Grabowski, 88:a. ”Kom från Kvarnby i somras. Forward, framför allt centralt men också på kanten. Kvicka fötter, snabb.”
Leutrim Jasiqi, 89:a. ”Offensiv mittfältare, som konkurrerar om platsen som 10:a. Bra med boll.”
Christoffer Lundin, 89:a. ”Konkurrerar om platsen som högerback. Har gjort stora framsteg under året.”
Agon Mehmeti, 89:a. ”En offensivt lagd spelare, ytterforward. Snabb, orädd, har gjort 4 mål och gått jättebra i träningsmatcherna.”
Guillermo Molins, 88:a. ”Nia, central forward. Har gjort ett par mål under träningsmatcherna. Bra på att dribbla, duktig med bollen.”
Robin ”Malmö” Nilsson, 88:a. ”Offensivt lagd spelare för någon av forwardplatserna. Rättvänd mot mål i fart drar han de flesta backar. Bra skott.”
Robin ”Tomelilla” Nilsson, 88:a. ”Den som vinner boll på mitten på en av balansplatserna 6 eller 8, där han är en mardröm att ha emot sig – man blir aldrig av med honom.”
Joakim Persson, 88:a. ”Gör comeback från skada, kommer nog att figurera en del i B-laget i år. 6:a eller 8:a, stor och stark och en fantastisk passningsspelare, särskilt bra på att vända spelet och byta kant.”
Emrah Öztürk, 89:a. ”6:a eller 8:a. Gjort framsteg de senaste veckorna, riktigt bra i senaste matchen mot Lumezzane. Bra passningsspelare.”
Och dom sköter sig också, juniorerna; bara beröm från värdarna för träningslägret i Italien.
– De här ungdomarna har valt fotbollen och de vet att de är privilegierade. Och det gäller ju mig också – jag får jobba på heltid med det jag tycker är roligast och får dessutom betalt.
Han jämför med att träna division III- och IV-lag som han tidigare gjort i Höör, Staffanstorp och Eslöv.
– Man kunde komma till träningen en kväll så var inte backlinjen där… såna var villkoren helt enkelt. Nu får jag jobba med talanger som är seriösa och satsar stenhårt; bättre tempo, bättre spelare, bättre lag, bättre träning – en helt annan organisation. Det känns väldigt inspirerande.
– Min enda uppgift är egentligen att få in så många spelare som möjligt i startelvan.
Leif Engqvist grinar brett när han fortsätter:
– Pode har jag haft under hela min tid. För två år sedan stod han och grät vid sidlinjen efter en match för han tyckte det var för tufft…
…och ett år senare är han en av nyckelspelarna i MFF:s första Champions League-kval. Hyfsad utveckling, ommansarr.
– Det är jättetufft för en 18-åring att slå sig in. 2-4 spelare som går upp i A-truppen som ungdomsproffs, det är bra. Det har vi nu, och det har vi haft de senaste åren. Vi tittar mycket på karaktärsdragen hos spelarna. Viktigast är viljan att bli bättre – att tro du är nåt bara för att du fått komma hit och dra på dig en ljusblå tröja… nä, man måste vilja vidare.
Leif Engqvist. Man utgår naturligt från att han inte behöver någon närmare presentation på MFF:s hemsida – men varför inte en snabbis? Leif Engqvist… 288 matcher och 57 mål i MFF-tröjan 1985-1991. En av nyckelspelarna i Roy Hodgsons guldlag, både som hårt arbetande mittfältare och framgångsrik ”nödlösning” i anfallet. 2 SM-guld 1986 och 1988, 5 raka serieguld 1985-1989; 2 cupguld. 18 landskamper, däribland OS i Seoul 1988 och VM i Italien 1990. Då intervjun med Leif sker dagen efter Champions League-semin Milan-Barcelona är det extra mycket på sin plats att be honom minnas sitt klassiska mål på San Siro, 1-1-målet som innebar att MFF slog ut italienska mästarna Inter ur Europacupens första omgång 1989. 1-0 (Håkan Lindman) på Stadion i första omgången, 1-0 till Inter i 62:a minuten på San Siro. Sedan:
– Jag hade en riktigt bra chans på ett inspel från Håkan Lindman, men jag missade. Så fick vi hörna tre minuter senare, Joakim Nilsson slog den mot första stolpen – jag nickskarvade och bollen gick in vid bortre gaveln. Det var 70 000 på läktarna men helt tyst, jag fick titta efter för att se att bollen verkligen gått in. Sen hörde jag två stycken svenskar på läktaren som skrek. Två stycken – av 70 000. Helt otroligt. Innan i pausen hade Cavalli kommit ner och sagt att ”klarar ni det här så får ni dubbla segerpremien”, det var väl en 10-15 000. Och i Inter gick varje spelare miste om en miljonbonuns. Jag mötte Walter Zenga [Inters målvakt] i spelargången efter matchen och han var inte så glad: ”You little fucker, you just cost me a lot of money!”
Någon egen erfarenhet av att slå sig in MFF:s A-trupp underifrån har Leif Engqvist dock inte. Han kom först som 23-åring från Lunds BK 1985. Däremot kan han med sig själv som exempel uppmuntra unga spelare som till exempel inte blivit uttagna till några av de tidiga landslagen.
– Jag har inte gjort en enda pojklandskamp. Jag var reserv till reserverna vid ett tillfälle, det var allt…
Dock valde han ett mycket stilfullt sätt att upplysa MFF om sin existens. Match i division II (då näst högsta serien) på Stadion mellan IFK Malmö och Leifs Lunds BK. ”Krubban” vann med 5-3.
– Och jag gjorde alla fem målen! Sedan åkte bägge lagen åkte ur, och jag gick till MFF.
/Tobias Christoffersson
