Joseph är känd och älskad i Malmö
I säsongens slutskede kan bredden och kvaliteten på avbytarbänken bli tungan på vågen när småskador och avstängningar duggar tätt. På MFFs sitter en av de stora guldhjältarna från 2004 – och han ger allt för att stötta laget.
Roland Nilssons lagbygge, som på tredje året ser ut att bli allt stadigare. Lagets skickliga spel. Alla de unga som tar för sig och utvecklas. Kaptenen Daniel Anderssons vinnarskalle. Johan Dahlins säkra målvaktsspel. Med fyra matcher kvar att spela står det klart att MFF slutar etta eller tvåa i Allsvenskan, och en del faktorer bakom årets framgång är lätta att skilja ut. Men det finns fler, och en av dem blir tydlig under en kortare bilfärd genom stan med Markus Halsti och Joseph Elanga.
– Just nu ser jag fram emot varje träning som om det vore match. Efter att ha missat så mycket av säsongen då jag var skadad är det härligt att ge sig ut på varje pass, säger Markus, och svänger vänster in på Carl Gustafs väg.
– Jag har inga problem med att sitta på bänken. 25 spelare kan inte spela från start. Kommer jag in och spelar några minuter ger jag allt då, lika hårt som jag jobbar varje dag på träning, säger Joseph.
De två bor, liksom en handfull andra MFF-spelare, på Gamla Väster och samåker till träningarna. De delar också belägenheten att inte vara tränarens förstaval till spel från start. Samt en hundraprocentigt lojal och professionell inställning till det som ingen fotbollsspelare vill – sitta på bänken.
Måste vara positiva
– Även om vi sitter på bänken betyder det inte att vi är dåliga spelare. Vi måste komma till match lika väl förberedda som de som startar, för ett inhopp kan bli aktuellt precis när som helst. Vi måste vara positiva och stötta dem på plan, säger Joseph Elanga på promenad över Lilla Torg.
Älskad och omtyckt
Han blir avbruten.
– Joooseph! Hallå Joseph! Hallåå!
En gymnasieklass på rundtur brister ut i jubel och applåder och lunchgästerna tittar upp från uteserveringarna. Han må ha en mer undanskymd roll i laget nu, men Joseph Elanga är fortfarande känd och igenkänd, älskad och omtyckt i Malmö.
Han var, är och förblir en av de stora guldhjältarna 2004. Han kom till MFF inför säsongen i Superettan 2000 och var sedan med på hela resan. Efter att Tom Prahl skolat om honom från yttermittfältare till vänsterback 2002 blev han också en av lagets viktigaste kuggar.
Känner sig hemma
– Det känns fantastiskt att vara tillbaka i Malmö, här känner jag mig hemma. Men jag ångrar inte att jag lämnade MFF 2005, även om det var ett mycket svårt beslut då, att lämna den klubb jag upplevt så mycket i. Det var i MFF jag blev vuxen som fotbollsspelare.
I vintras var Joseph Elanga tillbaka efter fyra säsonger i Danmark. Han provspelade, vann Roland Nilssons förtroende och fick ett kontrakt över säsongen, medan MFF fick en erfaren backup till Ricardinho.
Att ha rutin på bänken är alltid värdefullt. Att ha guld- och guldstridsrutin på bänken är förstås extra värdefullt. Inte minst i MFFs unga trupp där blott tre spelare varit med om att vinna SM-guld tidigare: Jeffrey Aubynn med Halmstad 1997 och 2000, Daniel Andersson och så Joseph Elanga 2004 med MFF.
De vet. Hur det känns de här sista omgångarna, då allt ska avgöras. Vad som måste till.
• Vad är viktigt nu, i den avgörande guldstriden?
– Det mentala. När våra kroppar blir allt tröttare är det hjärnan som måste arbeta. Vi är på rätt väg nu för att säkra… någonting. Nu gäller det att behålla skärpan sista delen av säsongen, hålla fullt fokus på de fyra sista matcherna – och göra alla saker rätt.
• Hur ska man tänka?
– Vi ska komma till träningen varje morgon med ett leende på läpparna. Det är mycket press runtomkring oss nu: fansen kräver SM-guld, media har redan tippat oss som vinnare, det finns förväntningar på oss överallt. Men vi måste slappna av från det, samtidigt som vi tar varje match på allvar och arbetar på träning.
• Vilka råd ger du till de unga spelarna?
– Jag ger råd utifrån vad jag upplevde när jag vann guldet -04. Varje träning tar jag Jiloan Hamad eller Jimmy Durmaz eller någon annan av de unga till mig och säger till dem att slappna av och inte tänka på guld, utan bara på den träning vi gör nu. Och dagen efter samma sak, fram till nästa match, säger Joseph.
Det är tydligt att han trivs i rollen med att stötta sina yngre lagkamrater.
– Även om jag inte spelar så mycket själv, är det underbart att vara med därute och se hur de här ungdomarna arbetar, hur bra det går för dem. Jag deltar med mitt stöd, och de behöver det, det gör mig glad och stolt.
Guldlöfte till sonen
Även på det privata planet trivs Joseph Elanga med livet. Han och hans fru har hittat tillbaka till varandra och fått ett tredje barn tillsammans: lilla Michelle, ett och ett halvt år gammal. Enda nackdelen är att familjen finns på distans, i Borås. Joseph pendlar så ofta han kan.
– Min son är 8 år och spelar faktiskt i Elfsborg, men han hejar på MFF, på grund av pappa! Jag har lovat honom att vara med och säkra det andra guldet med MFF, och jag ska hålla mitt löfte.
Text: Tobias Christoffersson
Foto: Jakob Svensson
Artikeln är publicerad i matchprogrammet ”Avspark” som distribueras med Sydsvenskan och som säljs matchdagen runt Swedbank Stadion
Programbladet kan du ladda ner här. (9MB)
