Intervju med Sören Åkeby
Färsk pratstund med MFF-tränaren nedtecknad för läsning – med mycket om matchen mot HIF och Sörens tankar kring laguttagningen, men också hans intryck av A-lagets färskaste primör Anes Mravac. Men frågan är vad som händer mellan minut 50 och 55?
Sedan den allsvenska omstarten efter VM har MFF haft problem med sämre andrahalvlekar efter bra – flera gånger riktigt jäkla bra – första. Från åskådarplats har förvandlingen varje gång kommit överraskande, då laget just visat hur bra man kan spela och dessutom gjort ett eller flera mål. Paradoxalt nog tycktes den framgångsrika första halvleken göra laget och spelet hämmat och passivt in i den andra. Det fanns något att förlora, och då är det lätt att blir försiktig. Man slutar våga, och allt stannar upp. Men – med de säkra segrarna över bottengängen Häcken och Örgryte såg MFF ut att komma över denna lilla mentala hangup.
Så derbyt i tisdags. MFF tar ledningen efter 25 minuter och spelar därefter de röda skjortorna av HIF:arna. Likväl kvitterar HIF efter paus, tar ledningen knappa kvarten senare och vinner matchen. 1-1 kommer i den 53:e minuten, och det känns så väldigt besvärande bekant. Mycket riktigt: tar man en närmare titt på de där andrahalvlekarna, visar det sig att det är just här som MFF tappar matcherna. Mellan minuterna 50 och 55. Se bara: Gefle gjorde 1-3 och 2-3 i minuterna 50 och 52. Elfsborg gjorde 2-2 på Ryavallen i 54:e minuten och 1-1 på Stadion i 55:e för att sedan ta över bägge matcherna. Även om MFF vann och dominerade mot Örgryte var det i i 52:a minuten de kvitterade, och i våras gjorde IFK Göteborg matchens enda mål i 56:e minuten. I allsvenska omstarten mot AIK hade solnaiterna en rad kvitteringschanser mellan minuterna 53 och 71. Direkt efter ledningsmålet mot Öster hemma i den 52:a minuten blev MFF ängsligt och Öster tog över.
Mot denna bakgrund är det inte precis förvånande att HIF:s kvittering kommer i – 53:e minuten. Det är läge att fråga Sören Åkeby hur det här kan komma sig, och praktiskt nog är det hursomhelst dags för en ny månadsintervju för hemsidan. Så, inne på tränarkontoret efter fredagens förmiddagspass blir första frågan naturligtvis:
Vad är det som händer mellan minut 50 och 55?
– Vi är medvetna om det här. Vi har diskuterat det. Det är inte någon nyhet. Jag tror det är tillfälligheter – sedan kan man efter säsongen försöka utvärdera och diskutera det här, om vi behöver bli klokare. Jag tycker alltid vi har bra snack i halvlek, vi är medvetna om vad vi är bra på och vad vi ska bli bättre på. Men ändå är vi kanske lite oskärpta första tio minuterna av andra halvlek Vi måste bli lite klokare där.
– Men om man tittar på matchen mot Helsingborg, så är det en tillfällighet att målet kommer när det kommer. Vi är fem försvarsspelare plus målvakt mot max tre utav deras vid kvitteringsmålet. Vi kan ju inte stå med åtta man därnere för att försvara, vi har tillräckligt med folk där. Men det brister inte i klokheten, när vi är fem plus målvakt och de gör mål. Vi kan ju inte ha både livrem och hängslen och stå med tio man. Sedan tar det faktiskt nästan en kvart till nästa mål, och under den tiden är spelet böljande åt båda hållen. Att det sker där… det är små marginaler.
Hur tycker du ni förlorar matchen mot HIF? Är det deras taktiska förändringar som lockar er i en kontringsfälla?
– Jag vill nog inte påstå det. Vi kanske blir lite bekväma av oss, vi hamnar mer i dåliga positioner än de hamnar i rätt… När vi tappar boll har vi för långa avstånd och är lite för utspridda – våra yttermittfältare hamnar för långt ut på kanterna och har för långt att komma in och hjälpa till centralt i försvaret. Första tjugo är ganska jämnt, andra 25 är fantastiska från vår sida – där skulle vi ha dödat matchen. Men vi gör inte det, och det blir en lite annan karaktär på andra halvlek. Det böljar mer, och de kontrar mer, och vi hamnar i ganska dåliga positioner. Det är stora hål i laget, vi blir lite långa och lite breda.
Men det som är bra mot HIF, är riktigt bra. Vad är du mest nöjd med under matchens goda stunderna?
– Vårt passningsspel och vårt mod inne i deras straffområde – och att vi skapar målchanser. Det vore värre att förlora med 3-1 och behöva sitta och undra varför vi inte skapar något – men vi skapar! Vi har 10 avslut inne i box vilket bara ger ett mål. Det är ju i sig för dåligt, men vi jobbar på det. Jag tycker att man kan se, att ju längre säsongen går, ju bättre hittar vi varandra. Och vi vågar mer nu. I början av säsongen var det för mycket att bara panga på, nu vågar vi ha mer passningsspel, och vi har blivit skickligare med bollen. Vi förlitar oss mer på varandra, det är viktigt för passningsspelet. Och vi har bra rörelse hela tiden.
Efter första halvlek uppe på Borås arena valde Sören Åkeby att byta ut Olof Persson, och sedan dess har han också varit petad från sin invanda plats som mittback. Istället har Sören Åkeby flyttat ner Daniel Andersson igen. Tre matcher med en och samma backlinje blev det – men sedan satte Sören in Olof Persson igen i derbyt, lyfte upp Daniel igen.
Petningen av Olof och Daniel på nytt i backlinjen såg ut som ett mer långsiktigt beslut – men till matchen mot HIF valde du att rucka på den backlinje som nu fått några matcher tillsammans att spelas ihop. Hur tänkte du?
– Jag valde att göra förändringen beroende på balansen i laget. Många hade nog trott att jag skulle spela med Jocke Nilsson istället för den förändringen jag gjorde. Men rollen på centralt mittfält är viktig, man får inte slå bort för många bollar – och gör en ung spelare det är risken större att han går ner sig, att han blir så besviken på sig själv att han inte kan prestera som han egentligen kan – medan en erfaren spelare bara lägger det åt sidan och kör vidare. Det är såna saker som jag upplever att inte media och egentligen inte allmänheten heller riktigt förstår. Man måste se på hur strukturen ser ut i laget. Men det finns ju inget facit. Det finns inget som säger att inte Jocke Nilsson gjort en kanonmatch – det vet vi inte.
Sören förtydligar vad gäller Joakim Nilsson och unga spelare:
– Om vi nu tar Jocke som exempel, så är han en ung spelare som har alla verktygen för att blir allt bättre – men samtidigt har han varit otroligt skadebenägen i många år. Då är det inte så lätt att bara gå in och spela allsvenskan varje match. Det kan vara bra att en ung spelare får vila lite grann också. Vi måste vara kloka.
Alla valsituationer har ju sina fördelar och sina nackdelar; var det här ett svårt val att göra?
– I den situationen var det inte så svårt. Det kändes rätt. Och jag kände att jag inte hade så mycket val. Sen kan man ha åsikter om det. Alltså, om det varit Chelsea, så hade man inte behövt fundera, för de har två i varje position. Vi har inte två i varje position som är på samma nivå. Då måste man välja ibland – och ibland blir det rätt och ibland fel. Hade vi vunnit med 1-0 hade ingen reagerat… men när vi förlorar med 3-1 finns det alltid saker att påpeka. Och det har jag förståelse för att man gör.
Förutsättningarna är desamma inför kommande match, mot Djurgården. Ser du annorlunda på det här valet efter HIF-matchen?
– Det är inte så svårt val den här gången heller.
Hur tycker du att försvarsspelet har utvecklats i de senaste matcherna?
– Det var lite annan dignitet på matcherna och motståndet mot Häcken och Örgryte, det måste man vara medveten om. Men i första halvlek mot HIF tycker jag vårt försvarsspel är riktigt bra. I andra halvlek gör vi några misstag som vi blir bestraffade på.
Vad funkar bra respektive mindre bra?
– Aggressiviteten är bra. Sedan finns det alltid saker som jag diskuterar med spelarna om vad vi kan bli bättre på, positionerna är inte hundra procent så som jag vill att de ska vara.
Du flyttade upp Daniel Andersson för att få mer erfarenhet på mittfältet i matchen mot HIF. Hur tycker du han fungerade som balans till Jari?
– Danne ska väl också nångång få göra en lite sämre match. Han är den av mina spelare som varit allra jämnast, tillsammans med Ulrich. Jag har sett Danne bättre, framför allt i sitt passningsspel. Men jag har också flyttat runt honom, så det måste man ha förståelse för, även om han själv säger att det inte påverkar honom. Och ibland blir även lite mer erfarna spelare tagna av stundens allvar. Normalt sett är han en bättre passningsspelare än han var i denna matchen.
Gabriel tycker jag imponerade i första halvlek.
– Fantastisk. Han är riktigt jävla bra, alltså. Man glömmer lätt bort att han precis har fyllt 23 år, och kan inte språket, men är ändå där och dirigerar. Ge honom tid, pojken, så kommer han att bli en fantastiskt bra mittback.
Hans bästa egenskaper enligt dig?
– Att läsa spelet. Han har ett mod, fastän han ser ut som ett sugrör… han kliver fram och håller emot. Han är bra på huvudet och har normalt – fast kanske inte i den här matchen -jättebra passningsspel, han slår inte bort en boll. Och han kommer bara att bli bättre och bättre, det är jag helt övertygad om.
Hur går ni till väga efter en förlust, som nu efter matchen mot HIF? Hur ”bearbetar” ni den?
– Jag tar ingenting med spelarna direkt efter matchen, jag måste smälta intrycken – det kan bli så fel om jag skulle ställa mig direkt efter och säga vad jag tycker. Nån gång har jag väl gjort det, men då har jag väl mest varit frustrerad själv och behövt få utlopp för mina känslor. Det är lätt att överreagera, och när man har lugnat ner sig ser man annorlunda på saken. Jag vill att det ska vara konkret. Fördelen den här gången är att vi har en ny match nära inpå, så man hinner inte gå och grubblar för mycket. Dan efter matchen sätter jag mig alltid och diskuterar igenom den med Anders och Affe. Sedan tar vi upp den med spelarna, vi talar om hur vi ser på matchen, och sedan får spelarna också ha åsikter. Vi diskuterar, och när vi kommit fram till vad vi tycker att vi ska göra, så lägger vi den matchen åt sidan och ser fram emot nästa.
Sören fortsätter:
– Sen pratar jag alltid individuellt med alla spelarna efter alla matcher, ute på träningsplanen. Olika mycket förstås, efter vad som hänt i matcherna, till vissa räcker det att bara säga ”Du gjorde en kanonmatch!”. Och det är inte alltid en spelare vill stå i grupp och prata – jag har varit med om många stora spelare som inte vill att andra ska höra vad som sägs… Ska jag kritisera någon individuellt, gör jag det mellan fyra ögon. Jag säger vad jag tycker och de får säga vad de vill, det ska vara högt i tak. Det sättet upplever jag som bra.
På spelarfronten har Marcus Pode fått förtroende från start sedan Elfsborg hemma, och han har sett bättre och bättre ut för varje match.
– Jag tycker han har blivit 100 procent bättre sedan i våras. Då var han lite tam, och han hade inget jättesjälvförtroende – hans knäskada är ju också en förståelig orsak till det. Nu har han kommit upp i konditionsnivå och höjt sin fysiska status; då blir han också bättre. Samtidigt ger det förstås bättre självförtroende att få spela, men man måste visa för att få spela. När han får ännu mer mod, att dribbla och utmana, så har han en lysande framtid framför sig. Han har verktygen.
Sedan en månad tillbaka tränar Anes Mravac med A-laget. Anes är bara 17 år gammal, född 1989, men han har varit en av centralgestalterna i juniorlaget och har också fått en del speltid i B-laget. Ditt intryck av honom?
– Efter att ha sett honom i MM-kvartsfinalen mot Mabi tog jag beslutet att låta pojken få smaka lite på sötman… Han har visat fina kvaliteter i de B-lagsmatcher han varit med, och har han visat jäkla fin karaktär och har definitivt tagit ett stort steg sedan han kommit upp i A-laget också. En ung spelare med otroligt fina kvaliteter. Två fötter, bra spelförståelse, kvick, läser spelet bra. Han spelar oftast mittback i juniorlaget och med landslaget, men för den rollen skulle jag vilja ha femton centimeter till på honom… men Cannavaro är också liten, så man vet aldrig. Men just som tvåfotad tror jag han har en stor framtid som ytterback. Såna spelare ska vi låta komma upp och vara med och låta få lite erfarenhet tillsammans med äldre spelare.
Ja – då är det nio omgångar och 27 poäng kvar att spela om. Nu närmast tre matcher på en vecka. När går guldtåget?
– När vi inte längre har någon chans teoretiskt. Vi får aldrig ge upp och bara ställa ut skorna, vi måste alltid se möjligheterna. Och om guldtåget går finns det andra saker att spela om, Uefacupen och Royal League. Och vi måste jobba för framtiden, vi har flera år framför oss där MFF kommer att ligga i topp, då går det inte att vika ner sig. Det är viktigt att vi fullföljer säsongen, och som jag ser det har vi fortfarande chans att ta den ädlaste medaljen.
