Intervju med Olof Persson
– Jag föreställer mig att det blir roligare för publiken om spelarna i laget har anknytning till trakten samtidigt som det är viktigt för klubben att kunna presentera spelare som är härifrån. Nu är vi fem stycken men jag tycker nog att det kunde vara någon till, säger Olof.
Det var som en refillkartong för vår regionalpatriotism.
När vi som mest behövde det fick vi bevis på att det är något speciellt med Malmöpågar i Malmö FF.
Olof Persson förlängde sitt kontrakt med fem år och himlen över Malmö blev med ens ännu lite ljusblåare.
– Dels handlar det om rötter, dels finns det ingen klubb på nationell nivå som är bättre än MFF. Det är en trygghet att veta var jag ska spela de närmsta åren, så nu kan jag koncentrera mig på spelet och slipper splittras av annat, säger Oxiepågen Olof ”Olle” Persson.
Michael Owen i Liverpool. Ryan Giggs i Manchester United. Olof Persson i Malmö FF. Spelare som är synonyma med sin klubb och som ger oss den kontinuitet vi så desperat behöver i en tid när spelare byter klubb lika ofta som SJ byter rabattsystem.
Hur många gånger har vi inte suttit och räknat efter hur många Malmöbor det funnits i MFF:s trupp och gett upp för att istället börja räkna skåningar. Nu är dom fem. Förutom Olof så kan vi räkna Jörgen, Hasse, Patrik och Glenn som våra pågar. Även om de inte är uppvuxna på Stortorgets trappa, så är de åtminstone från regionen.
– Jag föreställer mig att det blir roligare för publiken om spelarna i laget har anknytning till trakten samtidigt som det är viktigt för klubben att kunna presentera spelare som är härifrån. Nu är vi fem stycken men jag tycker nog att det kunde vara någon till, säger Olof.
Det var inte länge sedan det var lika otänkbart att i klartext prata om ett SM-guld för MFF som det idag är att antyda att det nog ordnar sig med Turning Torsos ekonomi. Men nu är guldmålet inristat i Malmö stadions söndervittrande gråsura betong. Som ett konkret exempel på hur bekväma Malmös spelare är med att prata guld kan vi ta Olofs resonemang kring skillnaden i känslan av att ta ett SM-guld beroende på om man är Malmöpåg eller inte.
– För oss som är uppväxta här i stan betyder ju ett SM-guld något annat än för någon som nyss kommit hit. Båda tycker ju att det skulle vara en fantastisk känsla att ta guld, men det är ju lite annorlunda för oss. Fast vi ska ju komma ihåg att många av de killar som spelar i laget idag lätt kan tänka sig att stanna i stan.
Med dessa resonemang i åtanke känns det onekligen rätt konstigt att prata med Olof om den där tiden för några år sedan då förhållandet mellan honom och klubben i hans hjärta inte var lika smärtfritt. De båda parterna kom inte överens när Olof skulle förlänga sitt kontrakt och Olof tog då istället chansen i Innsbrucks stolthet FC Tirol.
– Samtidigt som vi inte kom överens kände jag att kvaliteten på mitt spel hade sjunkit och att jag behövde ett klubbyte för att utvecklas som spelare.
Tiden i FC Tirol blev kortvarig. Ekonomiska problem gjorde att klubben gick i konkurs när Olof endast hade hunnit vara där ett halvår.
– Men jag blev ju historisk eftersom jag är den enda svensk som blivit österrikisk mästare. Det var faktiskt en fantastisk tid i Innsbruck, jag utvecklades mycket och blev jämnare som spelare.
Tongångarna bland fansen kring Olofs flytt var väl stundom något hätska, särskilt som Jimmy Tamandi i samma veva också lämnade Malmö, i dennes fall var det dock AIK som lockade. Därför var det lite förvånande att allt gick så smidigt när Olof återvände till MFF igen efter bara några månader i Österrike.
– Jag fick lite skit när jag lämnade, men jag kände mig inte bitter alls. Det är ju klart att det svider i ögonen när någon lämnar en klubb som denne har en speciell anknytning till. Det var riktigt skönt att sedan återvända till Malmö och jag var lättad över att vara tillbaka igen.
Själv minns jag inga sura ord vid räcket vid träningsplanen över att Olof skulle vara tillbaka. Jag minns däremot att jag var på Olofs första träning efter återkomsten och att jag då SMS:ade ”va skönt att han är tillbaka” till en kompis. Olof håller med:
– Det gick väldigt smärtfritt att komma tillbaka till klubben, säger han.
Det som var då är glömt. När Olof nu slevar i sig pasta med både bolognese- och gorgonzolasås framför mig inne på Kulan är det exakt två veckor kvar tills Malmö möter Hammarby på Söderstadion. Nuet är alltså betydligt mer intressant.
När 4-4-2 tidigt i våras blev 3-5-2 blev två mittbackar istället tre. Prahl fick över en natt plats med alla tre medlemmarna i Björnligan. Någon (jag tänker inte göra det) får gärna föreslå för Patrik att han rakar av sig håret så att vi även frisyrmässigt får en synkroniserad backlinje. Om inte annat så för att ytterligare driva förvirrade Comhem-kommentatorer till vansinne när de ska reda ut vem som är vem i ett grötigt målområde.
Var det en lättnad för dig att veta att det skulle finnas plats för tre mittbackar i startelvan?
– Nej, så kände jag inte alls. Jag gjorde en bra säsong förra året och har starkt självförtroende nu, det är det som spelar roll. Den stora skillnaden spelmässigt i 3-5-2 är att jag och Danne får gå mer ut åt sidorna än tidigare, men samtidigt blir det säkrare och tryggare i genombrottssituationer att vara tre stycken där inne i mitten.
Med Patrik Andersson kom inte bara ett nytt spelsystem utan även en stark röst på planen.
– Jag har aldrig varit med om en spelare i Allsvenskan som pratar så mycket på planen som Patrik. Så fort man går ner lite i tempo är han där och rycker tag i en.
För ett par säsonger sedan var Olof ofta framme vid bollen när det vankades frispark på offensiv planhalva. Men sedan spelare som Afonso och Niklas Skoog fått varsitt skåp i omklädningsrummet är de dessa som tar hand om frisparkarna.
– De är ju specialister på frisparkar så jag har fått lämna ifrån mig den uppgiften. Men jag kliver gärna fram om det finns möjlighet, säger Olof och påminner nöjt mig om att han ju hängde in fyra frisparkar under året i Superettan.
Jag berättar för honom om gruppen fans som skanderar ”Hagi, Hagi, Hagi” med tydlig adress till Olof Persson när det är frisparksdags.
– Jaså, de håller på fortfarande. Ja, då måste jag väl göra dom nöjda så det blir kanske en kanon i år, skrattar Olof.
Intervjun börjar lida mot sitt slut. Pastan är sedan länge uppäten. Jag börjar spekulera lite löst i vad det kan innebära för laget om MFF får ett par matchers motgång i början av säsongen, om det uttalade målet om guld helt plötsligt känns en smula avlägset.
Olof avbryter mig snabbt:
– Det kommer inte att hända.
Olof Persson om.
MFF-hymnen
– Den är fräck. Jag tycker den växer. Kul att ha något eget som alla på stadion kan sjunga.
Oxie IF
– Jag ser så många matcher jag kan med Oxie i fyran. Det är ju där jag är uppväxt och det är den enda klubben i Sverige vid sidan om Malmö FF som jag kan tänka mig att spela i.
vad han ska förbättra i år
– Jag ska bli jämnare som spelare helt enkelt.
Fakta:
Namn: Olof Persson
Ålder: 25 år.
Bor: Lägenhet vid Hansacompagniet i centrala Malmö.
Kör: Audi A4.
Familj: Singel.
Text och foto: Måns Renntun
Hemsidans medarbetare Måns Renntun kommer även under denna säsong att intervjua spelare och ledare i Malmö FF. Detta är andra intervjun hittills i år
