Intervju med Mattias Asper
Från och med idag finns det en spelare 28 i MFF. Han heter Mattias Asper och börjar träna med laget redan imorgon. Hemsidan träffade Mattias bakom en häck i Borgmästaregården.
Det var en dag av lite hemlighetsmakeri ute på Stadion. Massmedia hade kallats till presskonferens klockan två, men utan att få veta varför. Och även om ryktet hann ifatt, blev rätt många i det pressuppbåd som samlats i stadionbaren förvånade när Hasse Borg bad huvudpersonen stiga fram och ge sig till känna. En dryg timme tidigare hade Mattias Asper anlänt, nylandad från Kastrup efter de avslutande formaliteterna med Real Sociedad, och försökte efter bästa förmåga hålla sig gömd. Hemsidan hittade honom bakom en häck i Borgmästaregården, och fick i skuggan av ett träd en pratstund innan ”drevet” släpptes på.
Läget?
– Mycket bra. Det ska bli skönt att komma igång med fotboll ordentligt igen. Jag är oerhört sugen på att börja träna med MFF nu, så fort som möjligt.
Vilket innebär imorgon tisdag 10.00. Mattias Asper spelade sin senaste matcher i maj, de avslutande omgångarna i turkiska ligan för Besiktas. Sedan dess har han varit ledig, men har
tränat de senaste veckorna med Mjällby.
Varför blev det MFF?
– Jag var ute efter en nystart, och Malmö känns perfekt för mig nu. MFF är en av Sveriges bästa klubbar såväl historiskt som sett till dagens ledning, tränare och spelartrupp. Jag tror MFF är på väg mot en ny storhetstid, och till den vill jag vara med och bidra.
Vilka mål har du nu?
– Först och främst att slå mig in i laget, och det blir inte lätt. Men jag vill vinna saker, förstås. Där tror jag att jag och MFF har samma mål. och jag hoppas att vi tillsammans kan uppnå dem i framtiden.
Landslaget, nya proffsdrömmar?
– Det är först och främst klubben som gäller, och går det bra för mig i klubben brukar det ena ge det andra. En ny tur utomlands finns vagt, men mycket långt bak i medvetandet. Det är Malmö som gäller nu.
Vad gäller målvaktskonkurrensen i MFF, blir det en dejà vu-upplevelse rakt av för Mattias – och för Lee Baxter. När Mattias Asper 1998 efter en åtta, nio omgångar tog över som förstemålvakt i AIK var det på just Lees bekostnad. Kommentar?
– Klart det känns lite konstigt att konkurrera med samma målvakt igen, men vi vet båda vad som gäller. Ödet har väl sina nycker ibland.
Du och MFF är överens om ett kontrakt över fyra och ett halvt år. Det är länge.
– Ja, och helt rätt för mig. Efter proffstiden söker jag stabilitet, och MFF är en klubb med bra idéer och som satsar mycket på sin ungdomsverksamhet – ett långsiktigt alternativ.
Du miste din landslagsplats och har varit bänkad mycket. Var proffssejouren två förlorade år?
– Nej, verkligen inte. Att bli proffs var ett naturligt steg för mig då, och även om det blev en jobbig tid har jag lärt mig oerhört mycket. Jag var inte mentalt förberedd på proffslivet, varken socialt eller fotbollsmässigt. Jag var van vid den svenska mentaliteten, då man jobbar för varandra i en grupp och hjälps åt, inte vid att vara ganska oskyddad bland en massa individualister. Det är helt annan stämning på träningen, man får slita hårt för att bli sedd. Men det har stärkt mig mentalt. Jag är lite hårdare i huden nu.
Vilket också kan konstateras rent bokstavligt. I Spanien drog Mattias nämligen för gott (?) av sig de långbyxor han gjort till sitt signum hemma i Sverige.
Efter två mycket framgångsrika säsonger i AIK – han utsågs till Sveriges bäste målvakt både -98 och -99 – och plats i EM-truppen värvades Mattias Asper till Real Sociedad under EM-slutspelet 2000, och stod i de inledande ligamatcherna.
Vad hände sen?
– Jag spelade de sex sju första ligamatcherna, och gjorde kanske inte mina bästa matcher, men var inte så dålig heller. Men det gick dåligt för laget, och den nye tränaren som köpt in mig fick skulden.
Och sparken. Näste tränare gav Mattias ett par matcher, bänkade honom igen, och blev förresten själv sparkad efter bara några månader. Sedan hände egentligen inte mycket mer förrän januari 2001, då Mattias fick chansen att bli utlånad till Besiktas.
– Jag gick ner mig en del och tappade självförtroendet. Jag spelade träningsmatcher lite då och så, men i Spanien finns inte alls något organiserat reservlagsspel som här. Som tur är, är inte matchtempot lika viktigt för målvakter, så jag gick direkt in i laget när jag kom till Besiktas.
Besiktas positivt
Mattias betonar att utlåningen till Besiktas var en positiv upplevelse, även socialt att bo i metropolen Istanbul, en erfarenhet att dela med Brian Steen Nielsen, som ju spelat för arga konkurrenterna Fenerbache.
– Jag gjorde kanske mina bästa matcher hittills i början i Besiktas. Släppte bara in ett mål på fem matcher. Sedan satsade tränaren ändå på den norske landslagsmålvakten Tomas Myhre, men sedan tog jag tillbaka platsen och spelade de sista omgångarna.
Besiktas slutade trea i ligan efter Fenerbache och Galatasaray. Tredje bäst i Istanbul – lika med en fiaskosäsong för laget. Och liksom Brian Steen fick Mattias Asper uppleva de hetlevrade, hysteriska turkiska fansen.
– Vilken stämning där var på läktarna! Men i en bortamatch – som vi ledde med 5-0 – började publiken kasta sten på sina spelare, och jag har även sett spelare slåss med varann och med domaren.
Född skåning
Även om Mattias Asper förknippas med Mjällby och nog ser sig själv som bleking, är han de facto född skåning: tjugonde mars sjuttifyra blev staden Kristianstad ett gossebarn rikare. Men uppväxten skedde i Hällevik och Asper började som sexåring spela fotboll i Mjällby AIF 1980, och har alltså sjutton år i klubben innan han värvades av AIK inför säsongen 1998.
Några speciella MFF-minnen?
– MFF var det stora laget när man växte upp. På senare år minns jag en cupmatch vi vann på Strandvallen, -96 eller -97 var det, då jag tog en straff mot Daniel Andersson. Det var stort.
Usch, vilken oförsiktig fråga. MFF:s facit mot Mjällby är inget att föra på tal om det går att låta bli. Han knep straffen, men det var från början inte alls självklart att det var burväkteri Mattias Asper skulle ägna sig åt på fotbollsplanen.
– Jag spelade både mittback, mittfältare och anfallare i Mjällby, innan jag började hoppa in som målvakt lite då och då. Jag var lite stor och klumpig, men så småningom växte kroppen ifatt och det började gå bra att stå. Men det var inte förrän i 17-årsåldern jag satsade på att bli målvakt.
Från landet till storstan
A-lagsdebuten i Mjällby skedde som 19-åring de sista matcherna 1993, men sedan var Mattias ordinarie fyra hela säsonger, 1994-97, innan Allmänna IdrottsKlubben i Solna kallade.
– Det var riktigt tufft i början, jag var inte på så bra humör de första månaderna. Från landet till storstan, och från Mjällby till en stor klubb. Men jag gjorde framsteg när jag för första gången fick riktig målvaktsträning för Gary Payton, som tidigare spelat med Fulham och irländska landslaget.
Och framgångarna lät inte vänta på sig. SM-guld med AIK första året, vilket Mattias Asper rankar högst i karriären så här långt. Året därpå Champion’s League-äventyret i gruppen med Arsenal, Fiorentina och Barcelona.
– Enormt stora upplevelser, även om resultaten var blandade. Men i kvalmötena mot AEK Aten gjorde jag två av mina bästa matcher.
Malmö kändes perfekt sportsligt, men även socialt?
– Ja, min bror bor här redan och till övriga familjen är det nu bara tio mil. Det känns bra att flytta hem till Sverige med familjen, och nu kan jag också plugga klart min utbildning.
Familjen, det är sambon Simone och åtta månaders tvillingparet Tiger och Wilda. Utbildningen, det är ett par restkurser på lärarutbildningen, 4-9 i matteämnen. På fritiden ägnar han för närvarande naturligt nog mesta tiden åt familjen, men spelar lite golf också.
Med Istanbul som färsk referens, lär steget till – ”en annan” – storstad inte bli lika svårt den här gången. Mattias med familj är nu ute efter lägenhet i centrala Malmö, men på sikt en villa i stans ut anter. Kan ju ocksÕ vara taktiskt att b÷rja med lõgenhet f÷r att slippa konkurrera med trõnare Prahl i MFF:s egen bostadsk÷à
Intervju: Tobias Christoffersson
