Intervju med Mattias Asper
Årets allsvenska varade i lite drygt 2340 minuter.
När dessa 2340 minuter (plus stopptid) var över stod Malmö FF som segrare.
Längst bak i MFF under dessa 2340 minuterna stod en av seriens värsta vinnarskallar.
Det var nog tur att MFF:s sämste förlorare fick stå som vinnare till slut.
– Jag är nöjd. Vi vann allsvenskan och själv gjorde jag min bästa säsong, Det är svårt att jämföra de olika säsongerna, men jag är bättre nu än när jag var i AIK. Snabbare på fötterna och så har jag fått mer rutin. Jag är lite bättre på allting, säger Malmö FF:s målvakt Mattias Asper efter en träning som på grund av höststormarna flyttats in i Kombihallens stiltje.
När andra målvakter i Allsvenskan dansat på mållinjen, böjt sig dubbla eller spretat som gymnaster i sin iver att hindra bollen från att gå i mål, så har Mattias oftast stått blickstilla när bollen kommit. Detta beror inte enbart på att han råkar vara ”stor som en skithusdörr” som någon spelare i MFF uttryckte det när Asper värvades till klubben för några år sedan. Nej, skillnaden är helt enkelt att Mattias Asper är en bättre målvakt än akrobaterna som återfinns i seriens lägre regioner.
– Jag är ingen akrobat direkt. Tvärtom så står jag rätt och försöker göra så lite som möjligt för att rädda bollen. Ju enklare man räddar bollen desto mindre risk är det att man gör misstag, tycker jag personligen.
Tack vare Mattias Aspers höga lägstanivå och matchavgörande räddningar blev han en av de spelare som mest bidrog till guldet.
– Jag har gjort bättre räddningar i år, och framförallt avgörande sådana. I många matcher har jag gjort frilägesräddningar och i jämna matcher har jag kunnat döda matchen. I några täta matcher har mina räddningar blivit poänggivande.
Vilken var årets bästa match för dig personligen?
– Min egen bästa match brukar ju inte vara samma som lagets, för när laget är riktigt bra brukar jag inte få något att göra. Men för mig personligen var hemmamatchen mot AIK den bästa. Visserligen spelade hela laget riktigt dåligt och det blev 0-0, så det är inte så kul att säga den matchen, men jag gjorde en hel del bra räddningar.
Oundvikligen återkommer vi flera gånger under intervjun till den där utsparken mot BoIS vars följdverkningar var nära att bli ödesdigra för Malmö FF i guldkampen.
– Ja, det är ju misstagen som är mest synliga när folk kommer ihåg säsongen.
Hur känns det?
– Jag har inga problem med det. Vi vann ju guldet, men självklart hade BoIS-grejen känts ännu större om vi inte vunnit guldet. Men vi ska ju komma ihåg att vi inte heller gjorde några mål framåt i den matchen, säger Mattias.
Hur reagerar du direkt efter att du gjort ett misstag, som det mot BoIS?
– Jag blir besviken. Det var en koncentrationsmiss i två sekunder, men mest missnöjd är jag inte med att jag sköt bollen i ryggen på honom, utan på att jag fäller honom. Jag borde inte ha gått ut så långt, utan jag ska vara kallare där. Jag har inte orsakat en straff på tio år. Jo kanske, vänta lite, det var kanske någon i AIK.
– Jag brukar vara bra på att värdera när jag ska gå ut mot anfallaren, men i detta fall var jag överambitiös när jag skulle ta igen misstaget som jag nyss gjort.
Förra året stod kampen om målvaktsplatsen mellan Mattias Asper och Lee Baxter. Det blev en kamp som inte förde mycket gott med sig och en osäkerhet spred sig i målvaktslägret. Efter att Lee stått de inledande matcherna av säsongen fick Mattias chansen borta mot Gif Sundsvall. Vi minns hur det gick; redan efter fyra minuter missbedömde Mattias en utrusning, och 1-0 till Norrlandsfönstret var ett faktum.
– Skiftandet av målvaktsposition var en osäkerhetsfaktor. Det var inte kul att inte få stå de första matcherna. Sen spänner man sig alltid lite när man kommer tillbaka och det var också då som jag gjorde misstaget. Men efter det gjorde jag en bra säsong tycker jag själv.
Mattias är diplomatisk när jag frågar vilket system han fördrar, men nog kan man ana att han trivts bättre i år när direkt konkurrens om förstapositionen i målet uteblivit.
– Båda systemen är väl kanske bra, bara man får stå alla matcher. Det är skönt på ett sätt att vara förstamålvakt, samtidigt som man kanske behöver det där flåset i nacken. Denna säsong har ju varit konstig med många problem med skador hos målvakterna.
Det finns dåliga förlorare, det finns riktigt usla förlorare och så finns det Mattias Asper. Primalskriken från hans strupe efter att någon anfallare rundat honom på en träning kan säkert höras ända ner till hemmet i Kämpinge.
– Jag är väldigt dålig förlorare. Extremt dålig. Det är både en styrka och en nackdel. I fotbollen är det ju en fördel att ha vinnarinstinkten, att vilja vinna till varje pris. Men ibland när man är hemma och spelar spel med kompisar hade det väl varit bättre om jag inte var så dålig förlorare.
Är det inte så att du är den sämste förloraren i laget?
– Det är väl jag och ”skogen” som är dåliga förlorare, och det är också vi som brukar ryka ihop ibland. Vi pratar båda två lika mycket.
Inför sista matchen mot Elfsborg gjorde Mattias Aspers vinnarinstinkt sig påmind:
– Jag hade inga problem med att sova inför matchen utan kunde ladda bra. Men jag kände att det var extremt viktigt att vi skulle gå av planen som segrare. Hade vi missat guldet på grund av att vi inte vann matchen.
Mattias avslutar inte meningen.
Men guldet kom hem och för Mattias blandades den omedelbara glädjen upp av en lättnadskänsla över att misstaget mot BoIS inte fick iklä sig rollen som avgörande orsak till ett förlorat guld.
– Jag själv kände en enorm glädje och det var fruktansvärt kul att lyckas. Speciellt eftersom vi pendlade mellan hopp och förtvivlan.
Hur upplevde du guldet?
– Det var en fantastisk känsla att få uppleva det i Malmö där hela staden står bakom. Med tanke på den satsning som gjordes inför säsongen känns det bra att vi klarade pressen och vann. Vi är ju helt klart förtjänta av att vinna det. Det har varit ett otroligt år, både under och efter säsongen. Både klubben och supportrarna är värda att vi tog guldet.
Härnäst ska MFF nu bemästra tjälen på Royal Leagueplanerna under vinterhalvåret, för att nästa säsong ta sig an både Allsvenskan, Svenska cupen och, när sommaren väl börjar lida mot sitt slut, även Champions League. Mattias Asper har redan prioritetsordningen klar för sig:
– Det första vi snackade om efter att Allsvenskan var slut var att vi ska vinna den nästa år också. Många pratar om Europa, men det viktiga är att vi gör bra ifrån oss i Allsvenskan så att vi kommer ut i Europa kommande år. Det är det som gör att vi kan bli tillräckligt bra så att vi kan klara oss i ett gruppspel i Champions League.
Jag börjar resonera kring hur laget ska hantera den eventuella mättnadskänsla som nu kan uppstå i och med att man nu vunnit guldet och snacket om de 16 åren därmed kan läggas åt sidan, men Mattias avbryter mig:
– Jag har stark vinnarinstinkt som sagt och jag kan inte gå ut på en plan utan att vilja vinna. För mig är det bara vinna som gäller och till vilket pris som helst.
Mattias Asper om .
. att han inte vann ”årets målvakt” på Fotbollsgalan:
– Jag förstod ju att jag inte skulle få det. Det var ju ingen överraskning att Isaksson skulle vinna. Han har varit bra hela säsongen igenom, både i klubblagen och i landslaget.
Hade du förberett något tal?
– Nej det hade jag faktiskt inte. Men det är inte så svårt. Gäller bara att hålla det kort.
. proffstiden i Real Sociedad, Spanien:
– Det gick ju bra i början, men jag hade problem med språket och jag kunde inte riktigt kommunicera med försvaret. Då är det lätt att man blir osäker.
. proffstiden i Besiktas, Turkiet:
– Där gick det jättebra. Jag kunde ha stannat om jag hade velat, men den nye tränaren tog med sig sin målvakt från den gamla klubben. Då var det risk att jag hade blivit andremålvakt och det ville jag inte.
– Sen valde jag MFF, samtidigt som det väl fanns andra klubbar ute i Europa som också var intresserade. Men Malmö lockade för de sociala förhållandena, det är nära hem och här finns en härlig lagkänsla. När jag hörde om Malmös intresse kände jag direkt att det kändes rätt och det gick väldigt snabbt när det gick att lösa.
. när publiken betyder allra mest:
– På många bortamatcher känns det nästan som om vi spelar hemma. I och med att publiken ger oss samma kick borta som hemma gör det att man kan springa ett par meter extra.
. landslaget:
– Det är klart att jag gärna hade spelat där igen. Jag har ju bara tre landskamper än så länge. Det står bara två i böckerna, men det är tre. Jag var med 1999 och 2000, men sen när jag blev proffs tappade jag platsen. När jag sen kom tillbaka till landslaget var jag inte i bästa formen. Därefter har jag blivit tillfrågad ett par gånger men på grund av olika anledningar, som skador, har det inte blivit något.
. MFF:s målvaktstränare Mats Svensson:
– Mats är väldigt bra på att lägga upp träningarna för att få en så varierad målvaktsträning som möjligt. Gör man något man inte är riktigt nöjd med i en match så brukar Mats vara duktig på att se detta och vad jag behöver träna på.
Fakta Mattias Asper.
Bor: Gammalt hus i Kämpinge.
Familj: Sambon Simone Molin, tvillingarna Tiger och Wilda.
Ålder. 30 år.
Längd: 198 cm.
Klubbar: Mjällby AIF 1980-97 (A-lagsdebut 1993), AIK 1998-2000, Real Sociedad, Spanien 2000-2002, utlånad till Besiktas, Turkiet våren 2002.
Utsedd till Årets Målvakt i Sverige 1998 och 1999.
SM-guld med AIK 1998 och Malmö FF 2004.
3 A-landskamper, EM-slutspel 2000.
Text & foto: Måns Renntun.
Hemsidans medarbetare Måns Renntun intervjuar spelare och ledare i Malmö FF. Detta är den sjunde och sista intervjun för året. Du når Måns på mans.renntun@bolina.hsb.se
