Intervju med Junior

Publicerad 20 september 2006

Efter åtta år i Europa och en hel drös klubbyten har Junior vanan inne att komma till en ny klubb. Till skillnad från brassar som kommer direkt från Brasilien till Sverige så har de många säsongerna i den europeiska klubbfotbollen gjort honom till en rutinerad anfallare som har lätt att komma in i spelet i en ny klubb.

I duo med Jonatan Johansson har Junior stått för en av de mer remarkabla debuter i MFF på mycket länge. Hemsidan träffade Junior för att prata om klubbyten, spelstilen, Afonso och skämtandet.

Efter åtta år i Europa och en hel drös klubbyten har Junior vanan inne att komma till en ny klubb. Till skillnad från brassar som kommer direkt från Brasilien till Sverige så har de många säsongerna i den europeiska klubbfotbollen gjort honom till en rutinerad anfallare som har lätt att komma in i spelet i en ny klubb.

Junior anlände från Odense i somras för att ersätta landsmannen Afonso som sålts till Heerenveen. När Junior sitter mitt emot mig och radar upp allt som egentligen talade emot en flytt till MFF så känns det minst sagt otroligt att han valde att lämna Odense. Kompisen Bechara hade precis anlänt till klubben från Brasilien på Juniors inrådan. Junior var en viktig kugge i laget och tränaren trodde på honom samtidigt som Junior gillade lagets sätt att spela. Till på köpet hade klubben kvalificerat sig för Uefacupen, något som MFF som bekant inte mäktat med. Men Junior valde ändå han att skriva på för Malmö.
– Jag hade många anledningar att stanna, men erbjudandet från Malmö var för bra för att säga nej till. Jag är trettio år gammal och måste ta de tillfällen som erbjuds. Jag visste inte så mycket om Malmö, men jag fick reda på att klubben var stor och viktig inom svensk fotboll, och tänkte ”varför inte”?

Den första tiden i Malmö och Sverige blev häktisk för Junior, framförallt spelmässigt.
– Men när jag kom hit och såg hur stor klubben var så visste jag att jag skulle gilla stället. Jag skulle inte påstå att det var en förvirrande tid i början, men som ny spelare i en klubb måste man starta om på nytt. Det är alltid svårt att anpassa sig till ett nytt spelsätt och nya medspelare.

Junior har varit med om att byta klubb vid inte mindre än elva tillfällen. Vid detta laget borde han vara van vid omställningen som det innebär att komma till en ny klubb.
– Fast jag börjar bli trött på att byta klubb och börja om på nytt. Det svåraste vid ett klubbyte är det som händer på planen och med medspelarna. Utanför planen är det inga problem, men det är tufft att lära sig spela med ett nytt lag.
Varför går det så bra att komma in i livet vid sidan om planen?
– För att jag har mitt sätt att vara som jag inte ändrar på. Jag gillar min musik och mina saker. Eftersom jag varit så länge i Europa så saknar jag inte heller Brasilien så mycket. Jag har mitt sätt att vara här i Europa, och även om jag lägger en hel del tid på internet och pratar med folk i Brasilien, så kan jag samtidigt också njuta av att gå ut på restaurang eller åka till stranden på sommaren.

Tillsammans med Jonatan Johansson har Junior stått för en av de mer fantastiska debuterna som man kunnat skåda på mycket länge i Malmö FF. Fast Junior själv har upplevt en ännu bättre första säsong.
– Under min första säsong i Walsall gjorde jag och min forwardskompis 30 mål tillsammans. Jag gjorde 16 och han 14 mål, säger han.

Fast vem vet hur det hade gått om Junior och Jonatan fått en hel säsong på sig.

Vi har lärt känna Junior som en bollsäker anfallare som gärna driver med bollen tätt intill kroppen. Med sin förmåga att låsa fast bollen på motståndarnas planhalva har han tillfört laget en dimension som saknats under den långa tid som Niklas Skoog varit skadad.
– Jag är en avslutare som gillar att göra mål. Om jag och Jonatan hade spelat likadant så hade vi båda spelat inne i boxen, men nu brukar jag istället lämna boxen för att bygga upp spelet. Ibland håller jag i bollen en hel del, men nu spelar jag ju trots allt andra anfallare. Jag känner att jag kan ta tag i bollen och skapa något. Om jag inte får bollen på en sex-sju minuter brukar jag reagera eftersom jag gillar att vara involverad i laget och spelet.

Han berättar att det tog ett tag att anpassa sig från spelsystemet i Odense:
– Vår tränare i Odense var från Skottland och ville att vi hela tiden skulle spela brittiskt och rakt i djupled. Så när jag kom hit var jag van vid att få bollen ofta. Jag blev lite upprörd ibland när vi spelade från sida till sida här, men jag har försökt att förändra och förbättra mitt spel i MFF.

Junior menar att vi nog har fått se de flesta sidor av honom så här långt under de åtta matcher han spelat.
– Jag har gjort bra matcher, vanliga matcher och dåliga matchr. Så alla kan nog ha en uppfattning om vilken sorts spelare jag är. Men såklart så kunde resultatet ha varit bättre, för även om det är roligt att göra mål så är det vinna som är det allra viktigaste. Jag hatar att förlora.

Tiden i England i allmänhet och Derby i synnerhet lärde honom mycket om hur man tar en förlust på bästa sätt:
– I England lärde jag mig att efter att ha mått dåligt över en förlust några timmar så måste man släppa den. När man sedan går till träningen nästa dag så måste man glömma förra matchen. Jag gillar inte heller att tala om den förlorade matchen, för om jag börjar prata om den så säger jag sanningen istället för ”vi spelade okej bla bla bla”.

Att Junior direkt anammat en slags clownroll i laget står utom allt tvivel. Under träningarna för han liv mest hela tiden och förra veckan kunde man läsa rapporter om hur han tog hjälp av en grävskopa för att få ner en boll från ett träd efter träningen. Det bor uppenbarligen en rastlös själ i den stora, brasilianska kroppen.
– Jag är inte någon som har mycket tålamod utan jag försöker göra olika saker för att döda tiden. Om jag slutar göra saker och istället är tyst så blir jag galen.

När han inte spelar tränar eller spelar match dödar han den mesta fritiden tillsammans med landsmannen Gabriel.
– Jag umgås med Gabriel och lagar mat tillsammans eftersom vi bor så nära varandra, men vi umgås även med andra brasilianska vänner som bor här i Malmö.

Men även om Junior uppskattar att ha en landsman i laget så menar han att det hade gått precis lika bra om han varit ensam brasse.
– Även om det är bättre med en brasse i laget, så spelar det ingen roll eftersom jag har spelat i så många klubbar utan brasilianare. Jag är öppen som person och har inga problem att få vänner.

När vi pratar om framtiden ser han sig som fotbollsspelare i ett par år till.
– Jag försöker njuta av den tid jag har just nu och jag vet att om fyra-fem år så är allt detta över. Till dess försöker jag bara njuta av livet tillsammans med mina vänner.

Vad som händer därefter är han inte säker på, men en sak är säker: hemma i Brasilien väntar familjen. Hans fru och två döttrar hälsade på i Malmö för någon månad sedan och även om Junior tyckte det var svårt att se dem åka hem igen, så säger han att det är vikigt att hans fru tar till vara på sitt liv. Hon läser just nu på universitetet och Junior säger att det är viktigt att hon har haft möjlighet att skaffa sig egna möjligheter under tiden han spelar fotboll i Europa.
– När jag lämnade Brasilien som nygift tänkte jag bara på fotboll och på att spara pengar. Men nu har jag fått mer erfarenhet och kan hantera pressen på ett annat sätt. Även om man hamnar i en svår situation, som den vi är i just nu, så känner jag ingen press på mig. Jag vet att vi kan ändra på detta snabbt och sen är allt tillbaka till det normala igen, säger han och kommer osökt in på den knepiga och smått omöjliga situation som laget befinner sig i efter förlusterna mot Helsingborg och Djurgården.
– Vi har förlorat sex poäng på två matcher, men vi måste reagera på detta nu annars blir det bara sämre och sämre. Vi har tre matcher på en vecka framför oss nu och vi får inte bli rädda. Matcherna kommer att komma oavsett vilket och vi måste vara redo. Vi har ju ett bra lag och det är små saker som kan göra skillnaden. Vi kan helt enkelt inte ge bort några chanser till någon.

Fakta Junior:
Fullständigt namn: José Luis Guimarães Sanabio Junior
Född: 15/6 1976
Längd: 186
Vikt: 85
Moderklubb: Fortaleza EC, Brasilien
Klubbar i karriären:
Fortaleza EC (Brasilien), Ferroviário AC (Brasilien), CSD Unión Española (Chile) 1998-1999, Cordoba CF (Spanien) 1999-2000, KSK Beveren (Belgien) 2000-2001, AC Ajaccio (Frankrike) 2001-2002, Treze FC (Brasilien) 2002, Walsall (England) 2002-2003, Derby County (England) 2003-2005, Rotherham United (England) 2004-2005 (lån), Odense Boldklub (Danmark) 2005-2006, Malmö FF från juli 2006

Junior om.
. Afonso: – Jag kände inte till honom innan, men jag träffade honom nyligen och han var en härlig person. Han berättade mycket för mig om klubben och sa att det var en mycket bra klubb med riktigt bra supportrar som verkligen stödjer laget.

. brassarna i Allsvenskan: – Jag brukar prata med dom efter matcherna och jag känner Ari da Silva Ferreira i Kalmar eftersom vi har samma moderklubb, Fortaleza.

Hemsidans medarbetare Måns Renntun intervjuar spelare och ledare i Malmö FF.
Detta är femte intervjun för i år.