Intervju med Behrang Safari
Behrang Safari tillhör den trio spelare i MFF som i år har tagit det där klivet som för många spelare andra är så infernaliskt svårt att ta. De som inte klarar av att ta det hamnar på Limhamns IP, Idrottsparken i Norrköping eller i Boden. De som däremot klarar av det hamnar kanske i Heerenveen, Bordeaux eller Lecce. Ett scenario som inte känns helt främmande för Behrang Safari.
Behrang Safari tillhör den trio spelare i MFF som i år har tagit det där klivet som för många spelare andra är så infernaliskt svårt att ta. De som inte klarar av att ta det hamnar på Limhamns IP, Idrottsparken i Norrköping eller i Boden. De som däremot klarar av det hamnar kanske i Heerenveen, Bordeaux eller Lecce. Ett scenario som inte känns helt främmande för Behrang Safari.
Om det är något som gjort det möjligt för Behrang att under den rumphuggna första delen av årets allsvenska kunnat prestera som han gjort, så är det modet. Modet att utmana, modet att misslyckas och modet att lyckas. För en kantspelare är modet lika viktigt som syre är för oss andra. Livsnödvändigt alltså.
Mff.se träffar Behrang strax innan höstsäsongen drar igång igen efter två månaders speluppehåll. En svettig mjölksyreträning i solen är avklarad, och Behrang kämpar mot eftersvettningarna samtidigt som vi pratar om varför det gått så bra som det gjort för honom i år.
– Det känns som om jag har utvecklat allt i mitt spel. Jag har blivit säkrare med bollen och utmanar mer i min roll som kantspelare. Jag vågar misslyckas mycket mer och Sören brukar säga att jag ska skita i om jag tappar bollen ett par gånger och istället fortsätta att utmana.
Men även Behrang erkänner att han som spelare ibland når den där punkten när man kanske hellre lägger tillbaka bollen till backen än försöker utmana motståndarnas ytterback igen:
– Det är klart att om det kör ihop sig flera gånger i rad så får man väl tänka om, säger han.
Behrang, i likhet med Joakim Nilsson som mff.se träffade för någon månad sedan, hyllar de rutinerade lagkamraterna på planen. Daniel Anderssons ständiga, positiva peppande på planen betyder mycket för en kille som håller till på en position där det är lätt att springa och gömma sig i skuggan av reklamskyltarna om man inte har modet att utmana:
– Har man en sådan kille som Daniel i laget som pushar på en så mycket som han gör så vågar man mycket mer.
Har du ett bra psyke?
– Ja, det är helt okej, säger Behrang.
Behrang har fått ett rykte om sig att vara MFF:s egna lilla Magnus Erlingmark (finns det ingen bättre liknelse?)eftersom han under sin tid i klubben har hunnit med att spela i alla lagdelar utom målvakt. Fast såklart visar det sig att han även provat på målvaktsrollen, låt vara att det var i modersklubben Lunds SK:
– Jag spelade målvakt i ett par matcher när jag var 15-16. Men det var mest för att vi inte hade någon riktig målvakt, säger Behrang.
Idag är han dock bofast på vänsterkanten, även om han då och då även matchats som anfallare.
– Det är ju skillnad på att vara anfallare och yttermittfältare. Som anfallare har man ryggen mot målet mer, medan man som yttermittfältare utmanar oftare.
Risken när man flyttar runt mycket på olika positioner är att tränaren fattar tycke för en på en position som man själv kanske inte alls ser som sin allra främsta.
– I en träningsmatch mot Landskrona BoIS för några år sedan spelade jag högerback, men jag tänkte att det var bara att gå in och köra. Jag visste att jag inte var någon högerback, och sedan dess har jag mest fått spela på den positionen där jag hör hemma.
Varför gillar du yttermittfältsrollen så mycket?
– Jag känner en frihet att göra vad jag vill. Jag kan välja att gå in i banan eller ta en djupledslöpning. Men det är klart att det inte är den enklaste positionen på banan.
Behrang tillhör de allra snabbaste i laget, men har man inte förmågan att applicera snabbheten på bollhanterandet har man inte mycket nytta av den i det offensiva spelet. Behrang är dock en spelare som kan visa upp en funktionell snabbhet.
– I matchen mot FCK till exempel fick jag med mig bollen bra ett par gånger, och kunde visa att jag är snabb med boll också, säger Behrang.
Behrang talar visserligen gärna om sitt spel och sina svagheter och styrkor, men när jag ber honom att med egna ord beskriva sig som spelare blir han lite mer förlägen. Det hjälper inte heller att Johan Nilsson Guiomar och Marcus Pode sitter inom hörhåll och gärna fyller i när de anser att Behrang inte riktigt säger allt han borde säga:
– Ja, kom igen nu, säger Marcus Pode.
Behrang försöker:
– Jag är väl snabb och har bra spänst, säger Behrang lite trevande.
– Och så är han bra som vänsterback, skämtar Johan Nilsson Guiomar.
Det är alltså som utmanande yttermittfältare som han lyckats slå sig in i startelvan i många av årets matcher:
– För första gången känner jag i år att jag har utvecklats en hel del och det har gjort att jag ibland tagit mig in i startelvan. Det känns skönt.
Men frågan är om det är chansen i startelvan som utvecklat honom eller om det är utvecklingen som gett honom chansen i startelvan.
– Innan allsvenskan körde igång kämpade jag på på träningarna och visade framfötterna. Sen var det ju en del skador som gjorde att jag fick chansen. Då kände jag att, fan, jag ska ta den.
Blev du stressad över vetskapen att möjligheterna fanns inom nära räckhåll, och att det bara var att ta den?
– Jag var nervös i första matchen, men det släppte direkt när domaren blåste i pipan. Jag fick ju chansen i premiären, och det är ju större än en vanlig match.
Behrang hyllar Sören Åkebys sätt att med förtroende lyfta unga spelare:
– Tränaren vågar hela tiden satsa på de unga, och de som har fått chansen har tagit den tycker jag. De har visat att de vill vara med och slåss. Jocke är ju ett exempel. Sören ger en självförtroende och gör att man tror på en själv. Det är svårt att säga exakt hur han gör det, men bara genom att låta en spela är ju en gest som visar att han tror på dig.
Behrang bor kvar hos föräldrarna på Norra Fäladen i Lund, men funderar på att ”börja röra på sig”. Han är fostrad i Lunds SK och tog som 18-åring klivet över till MFF. Trots att han hade spelat en hel del a-lagsspel var det stor skillnad för honom när han tog steget över till MFF.
– I Lunds var det skönt att spela och mer för skojs skull. Men det gäller ju att ta chansen när man får den. Jag hade inte tänkt så mycket på att komma till en storklubb, eftersom jag som sagt mest spelade för att det var skoj.
Vilka var de första intrycken när du kom till MFF?
– Att det var så stor konkurrens och att alla var på en och samma nivå. Ingen var dålig, och alla var inställda på att ligga i. Här var det allvar, och här var inte en förlust acceptabel.
Antalet storspelare från universitetsstaden är lätt räknade, och den vars fotsteg Behrang nog gärna vill följa är lundasonen Martin Dahlins. Låt vara att Dahlin lämnade storebror Lunds BK, till skillnad från Behrang som ju spelade i division fyraklubben Lunds SK. Men ambitionerna finns även hos Behrang att precis som Dahlin spela i de stora ligorna:
– Juventus är drömklubben. Barcelona är inte fel det heller.
Vilka är dina mål lite mer kortsiktigt?
– Att få spela så mycket som möjligt. Nu blir det tuffare konkurrens än det var under första halvan av säsongen. Men det känns bara som en utmaning.
Snabbfakta
Ålder: 21
Bor: Lund.
Kör: Audi A4
Favoritstrand: Lomma Beach eller Bo01.
Hemsidans medarbetare Måns Renntun intervjuar spelare och ledare i Malmö FF.
Detta är fjärde intervjun för i år.
