Intervju med Babis Stefanidis
Det är måndag och dagen efter förlusten mot AIK på Råsunda. En efter en släntrar spelarna in till korv stroganoffen på Kulan efter träningen. Till slut dyker Babis Stefanidis upp iklädd en grå träningsoverall. Jag frågar försiktigt hur läget är, så här ett halvt dygn efter förlusten.
– Jag är besviken. Men det går över efter någon dag.
Det är måndag och dagen efter förlusten mot AIK på Råsunda. En efter en släntrar spelarna in till korv stroganoffen på Kulan efter träningen. Till slut dyker Babis Stefanidis upp iklädd en grå träningsoverall. Jag frågar försiktigt hur läget är, så här ett halvt dygn efter förlusten.
– Jag är besviken. Men det går över efter någon dag.
När vi slagit oss ner i ett hörn av restaurangen, på lagom avstånd från mittenbordet där Andreas Yngvesson håller hov för Jonatan Johansson, Ola Toivonen, Niklas Skoog och några till, fortsätter Babis sitt resonemang:
– Det är klart att vi hade velat ta poäng för att hänga med. Men så är fotbollen. De gör två snabba mål på två chanser samtidigt som vi har några chanser som vi inte gör mål på.
Babis är smärtsamt ärlig i sin dagenefteranalys av matchen.
– Jag har spelat många matcher i allsvenskan, men i den här matchen kändes det inte som om vi hade någon chans. Man kan peka på massa saker som vi gjorde fel, men när de fick chansen var de snabba att ställa om och hade flera kanonlägen att göra fler mål. Eftersom de fick målen så snabbt fick de också publiken med sig. Om vi hade lett hemma med två mål hade vi också höjt oss.
Hur var det att vara tillbaka på Råsunda för din del?
– Det var som vanligt, säger Babis med ett stort leende.
Det har minst sagt stormat kring Babis Stefanidis den senaste månaden. Övergången från Helsingborgs IF till Malmö FF sägs vara den första direktövergången för en spelare mellan klubbarna på 40 år. Nu har han fått ett par veckors distans till den värsta turbulensen.
– Det känns lugnt och skönt att kunna fokusera på fotbollen igen.
Hur har du mått?
– Jag vet inte, jag har inte mått så jättebra direkt.
Hur resonerade du när du tog beslutet att lämna HIF för MFF – du måste ju ha varit medveten om relationen mellan klubbarna?
– För mig har fotboll alltid varit ett yrke och när jag är i ett lag ger jag järnet för laget och supportrarna. Säg mig någon spelare som spelat i en och samma klubb under hela sin karriär? Jag kan inte komma på någon. Så vad är det då som är fel med att flytta?
Vilken betydelse hade det att du inte är från Helsingborg eller Malmö ursprungligen?
– Jag spelade i Helsingborg i två år och är ursprungligen från Stockholm. Folk kommer alltid ha åsikter, men jag tar mina egna beslut i mitt liv. Vad folk sen säger får stå för dem.
Varför valde du att gå till Malmö FF?
– Det är en storklubb som visade intresse. Jag ville ha en utmaning för att nå ett snäpp längre. Visst hade jag kunnat hitta något utomlands direkt, men jag har redan varit i Danmark i ett år och jag vet att det krävs lite mer utomlands. Jag tycker att man kan utveckla sitt spel bättre i allsvenskan, säger Babis och anger den kommande arenan som ytterligare ett skäl.
Med den turbulenta tiden bakom sig kan nu högeryttern Babis istället fokusera på sitt treåriga kontrakt med Malmö FF. Några större skillnader mot sina tidigare klubbar har han inte hunnit lägga märke till, förutom att man reser redan dagen innan match till bortamatcherna.
– Stadion kunde väl ha varit nyare, tillägger han dock med ett snett leende.
Vad vill du uppnå i MFF under de här åren?
– Jag vill uppnå lagets mål och försöka göra mitt bästa för att bidra till att laget når dessa mål. Jag vill utvecklas för att laget ska utvecklas och bli bättre.
När detta skrivs har han spelat samtliga sina tre matcher från start och blandat och gett ute på planen. Viljan att ta initiativ på högerkanten syns tydligt och förmodligen kommer den att bli allt starkare i takt med att han acklimatiserar sig i klubben och till spelet.
Att tränaren i Malmö FF är Babis gamla succétränare Sören Åkeby från Djurgårdstiden, då i duo med Zoran Lukic, spelade självfallet in när Babis valde Malmö FF som sin nästa klubbadress.
– Ja, det spelade roll att jag hade haft honom i Djurgården under 3-4 år. Vi var flera unga i laget då och han utvecklade oss, så jag har bara positiva ord att säga om Sören. Han och
Zoran hjälpte mig mycket under den tiden. Jag kom från Grekland och hade inget matchtempo men de hjälpte mig med allt från det taktiska till hur man hanterar den mentala pressen.
Hur byggde Sören upp den mentala biten hos dig?
– Han säger direkt om man gjort något dåligt. Man ska vara rak om man varit dålig för att kunna vara bättre i nästa match. Man måste vara mentalt stark och inte gömma sig.
Så vad sa han till dig efter matchen igår?
– Fan vad du var dålig, haha. Nej, allvarligt talat så gick vi igenom inom lagdelarna vad som varit bra och vad som varit dåligt. Vi förlorade ju med 3-1 så det kan ju inte ha varit så mycket som var bra. Men, vi mötte AIK och det är inte många lag som tar poäng där uppe. Det är ju inte BP vi möter.
Frågan är hur man som spelare och lag ska hantera det faktum att även om det finns en liten teoretisk chans att vinna, så är loppet kört i praktiken.
– Som fotbollsspelare tror man alltid att det finns chans. Vi hade ju chansen igår. Men, vad är det, sju matcher kvar? Man kan inte hela tiden säga att nu har vi sex matcher kvar och nu har vi fem matcher kvar. Jag tycker att så länge man har den där lilla chansen kvar ska man försöka ta den. Nu är det ny match på lördag.
Det kommer kanske inte som en överraskning att Babis var en milt uttryckt offensiv spelare under ungdomsåren i Brommapojkarna. Även i Allsvenskan har han gjort avtryck som en vindsnabb, irrationell offensiv kraft, något som dock har lett till att vissa satt frågetecken för hans defensiva kvaliteter.
– Jag är bättre offensivt än defensivt. Jag gillar att utmana. Defensiven funkar, det är inte så att den är katastrofal, men det beror på hur man vill spela som lag. Vissa lag vill ju backa hem och slå långa bollar. Men jag har blivit bättre i defensiven genom åren, om jag säger så.
Att den offensiva delen av spelet ofta betraktas som separerad från den defensiva delen är något som Babis är stark motståndare till:
– Det offensiva spelet är länken till det defensiva jobbet. Så länge du har press högt upp i banan och håller i bollen på deras planhalva, så är det ju det andra laget som får jaga.
Babis lämnade redan som sjuttonåring Brommapojkarna för Iraklis i den grekiska förstadivisionen. Det var när han inte blev uppflyttad till a-truppen i BP som han bestämde han för att ta chansen i Thessalonikiklubben Iraklis, där dessutom släkten fanns i närheten. Språket och det sociala livet utanför plan underlättade det faktum att han blev proffs vid så låg ålder. Han berättar att han lärde sig mycket under åren i Grekland. Bland annat hur det är att spela under massiv press.
– Du kan tänka dig Grekland. De kastade stolar in på planen, brände ner hela stolsrader och kastade in betongbitar från väggarna. Så då förstår du kanske att jag är van vid hårda förhållanden.
Under tiden i Grekland kom den grekiska militärtjänsten in i bilden. Babis, som har både grekiskt och svenskt medborgarskap, var tvungen rycka in i den grekiska armén i sex månader.
– I Grekland måste man göra lumpen, och om jag inte hade gjort lumpen just då hade jag varit tvungen att göra den i ett helt år vid ett senare tillfälle. Så jag tog de där sex månaderna.
Hur var det att göra lumpen i Grekland?
– Det finns inga ord att beskriva det. Det var minst sagt tufft. Jag stod där och tänkte ”fan, jag vill inte vara här, jag vill spela fotboll”.
Han stannade ett par år i Iraklis innan agenten Anders Carlzon förmedlade kontakt med Djurgården hemma i Sverige.
– Visserligen fick jag spela i startelvan i förstaligan i Grekland och det var lärorikt, men jag hade kommit till en viss punkt.
Babis anslöt till ett Djurgården som tillsammans med MFF återvände till Allsvenskan efter den ettåriga sejouren i Superettan. Efter en inledande halvårsutlåning från Iraklis köpte Djurgården till slut loss Babis.
Det var i Djurgården som han blev Babis med hela den allsvenska publiken. Djurgårdspubliken tog honom till sina hjärtan och under de fyra åren i klubben hann det bli två SM-guld och två cupguld innan han gick vidare till Brøndby.
Om tiden i Djurgården mestadels var ljus blev slutet desto bittrare. Babis ville inte förlänga kontraktet med klubben, som i sin tur svarade med att inte låta honom spela i startelvan.
– Folk snackar om kontrakt och pengar, men det är inte det första man tänker på som fotbollsspelare. När man känner att ”nu vill jag ha något nytt” och går till träningen utan att känna den där viljan utan istället känner man vill ha en ny utmaning eller kick för att höja sig ännu mer, då vill man iväg. Men det är klart, man mår inte bättre av att det blir skriverier. Jag hade ju varit i klubben i fyra år och det var precis som i HIF – man hade ju presterat. Som fotbollsspelare blir man älskad när man är där, men hatad när man inte är där längre.
I Bröndby stannade Babis bara i ett år och han beskriver tiden med ett enda ord: Mörk.
– Var ska jag börja? Jag hade en lång säsong bakom mig och kom till en ny säsong i Danmark. Formmässigt var jag kanske inte i hyfsad form, och det tar tid att ställa om när man kommer till en ny klubb. Men i Brøndby får man ingen tid. Du får en eller två matcher och gör du bra ifrån dig då är det okej, men om du är en spelare som behöver tid för att komma in i allting är det inte så lätt. Sen blev jag dessutom skadad efter tre omgångar.
Den hårda konkurrensen gjorde sitt till och Babis kom aldrig riktigt in i laget igen. Totalt blev det 12 matcher och ett mål.
– Men det var inga dåliga spelare man konkurrerade med.
Han fick lära sig att man måste visa direkt att man vill vara med på planen. Det ges inga andra chanser.
– Förväntningarna var dessutom höga innan jag kom. De skrev ju ”den nya Laudrup” och sånt där. Det är inte lätt att komma till en klubb med sådana förväntningar. Men man lärde sig något.
Trots att han bara är 26 år gammal så har han varit med om ett och annat under sin fotbollskarriär. Men oavsett vilket ämne vi diskuterar under intervjun sammanfattar han ofta händelserna med ”man fick lära sig något”. Så frågan är om han är en trygg och lugn person nu, efter alla erfarenheter som han fått.
– Jag har varit med och spelat många matcher och vet att man inte kan gräva sig varje gång man förlorar eller känna sig som en världsmästare när man vinner. Man måste ha en balans. Fast det är roligare att vara där uppe.
Text och foto:
Måns Renntun
Hemsidans medarbetare Måns Renntun intervjuar spelare och ledare i Malmö FF.
Fakta
Harlampos ”Babis” Stefanidis
Ålder: 26 år
Längd: 180 cm
Vikt: 71 kg
Moderklubb: IF Brommapojkarna
Meriter:
2 SM-guld (2002 och 2003), 1 B-landskamp, 18 U21-, 4 J- och 18 pojklandskamper, 1 danskt mästerskap, 2 cupguld.
Karriär
IF Brommapojkarna -1998,
Iraklis (Grekland) 1998-2001
Djurgårdens IF 2001-2004
Bröndby IF (Danmark) 2004-2005
Helsingborgs IF 2005-2007
Malmö FF från augusti 2007
