Intervju med Agne Bergwall
Säsongens sista dag blev också den första för 2007 års uppbyggnadsträning: MFF:s nye fystränare Agne Bergwall var på plats för att ge spelarna en första genomgång, samt inte minst ett träningsprogram att fördjupa sig i under ledigheten. Innan hemresan till Växjö hann Agne också med en pratstund med hemsidan.
Agne Bergwall. I det allmänna medvetandet är hans namn intimt förknippat med Carolina Klüfts; Agne Bergwall har tränat hela Sveriges ”Carro” under hela hennes vuxna karriär och sista ungdomsår, närmare bestämt under sju års tid. Framgångarna har varit monumentala. Numera tränar han även systrarna Kallur. Basen är nu som alltid Växjö, där han och ett team omkring honom har en träningslokal, dit alla områdets elitidrottslag med självklarhet beger sig för sin träning – med undantag av Östers herrlag.
Navet Växjö, men exkursionerna talrika. Agne Bergwall gör nio tusen mil i bil om året längs ett flertal pendlingsrutter till och från olika uppdragsgivare, till exempel FC Köpenhamns handbollslag, på närmare håll Vetlandas bandylag. På hemmaplan Växjö Hockey och sedan länge Östers damlag. Och det är just genom Östers damlag som det uppstod en koppling till Malmö FF. Kanske hade han suttit här fredag eftermiddag i ”Kubens” sammanträdesrum för att som MFF:s nye fystränare svara på några frågor i vilket fall som helst, men – en koppling fanns.
– Ett antal tjejer från Öster har ju förflyttat sig till Malmö, Frida Nordin, Anna Mörstam och Emma Wilhelmsson. På så vis fick jag kontakt med Anders Johansson under hans tid som tränare i MFF:s damlag, och jag blev lite bollplank till honom för fysbiten då, säger Agne Bergwall.
Som talar med en lugn, distinkt småländska och tar sig tid till välartikulerade svar trots att han inget hellre vill än sätta sig i bilen för att i alla fall ha en teoretisk chans att hinna till det där mötet i Växjö klockan fyra; imponerande. Det finns alltså ingen tid att locka fram de spännande minnesbilderna från friidrottens världsscen eller få success-storyn om fröken Klüft berättad; till saken direkt:
Vilken är din överenskommelse med Malmö FF?
– Ja, ska jag vara riktigt ärligt är inte pappren skrivna än, men… vi har kommit överens om att komma överens. Jag försöker alltid att se saker på tre år – men samtidigt tycker jag det är lämpligt att köra ett år till att börja med, för att se om man fungerar tillsammans. Så det blir väl ett plus nånting.
Och vilket är ditt uppdrag?
– Att hjälpa till att skapa en bred bas att stå på fysmässigt, både styrka och uthållighet. Att laget pallar en säsong. Att vi kan undvika så mycket skador som möjligt. Och att få lite långsiktighet i arbetet. Vi ska ha en röd tråd i tänkandet rakt igenom, och det utifrån det fotbollsmässiga. Det är det enda som är intressant, det enda som är viktigt: vad som händer ute på fotbollsplanen. Vi som jobbar med fys och rehab är redskap för att det ska funka. Och jag tror att förutsättningarna är väldigt goda.
Anledningen till att Agne Bergwall är på plats och ska bygga upp MFF under kommande år är som bekant att upplägget på fysträningen efter utvärdering anses ha varit bristfälligt, ja misslyckat. Agne Bergwall är med säkerhet insatt i förhållandena, men väljer nog så begripligt att inte närmare kommentera dem, varken sågande eller överslätande.
– För det första har jag lite för lite fakta om vad som hänt och skett i år, och för det andra så vill jag aldrig prata historia. Man ska lära sig av historien, men det viktiga är att skapa sig ett nuläge och jobba utifrån det. Det finns en god kompetens i klubben på rehabsidan i Greger [Andrijevski] och Richard [Dahan], som haft en omöjlig uppgift i att delvis också jobba med fysen. En sådan belastning på dem som varit… det går inte. Framför allt inte på den här nivån.
Men att skadorna beror på att man tillbringat för mycket tid i en styrkelokal, det tror jag inte ett skit på – det beror helt och hållet på hur man har använt tiden där.
Men nu kommer alltså förstärkning. Fast med en handfull världsstjärnor i friidrott och en annan handfull samarbeten med andra elitlag och basen långt från gymet på Atleticum finns det ju utrymme för viss undran hur stor portionen kvalitet som beskärs MFF rimligen kan bli. Svaret är att Agne Bergwall inte är en utan flera… att anlita Agne Bergwall är att anlita Team Agne Bergwall. Ett fyra man starkt gäng kommer att leda MFF:s fysträning. Förutom Agne:
– Tobias Karlsson, sprintcoach med bas i Växjö, enligt uppgift starkt ”blå”…
– Andreas Wulff, 26 år men har jobbat med Agne i åtta år, ”han har varit med på hela resan”, och som fortfarande aktiv och gör 76 meter i spjut…
– Per Carlsson, gammal släggkastare som också är osteopat, och som framför allt kommer att jobba med styrka och lyft.
Hur kommer detta att funka rent praktiskt?
– Vi kommer att vara här X antal dagar i veckan, om det blir tre, fyra eller fem varierar. Det kommer att bli väldigt mycket i början, men betydligt mindre under säsongen. Vi hade en första genomgång med laget idag, av det grundfysprogram spelarna ska ha under sin ledighet – så man kan säga att vi startar idag. Spelarna kommer att få rapportera vad de gjort under den lediga tiden, så det är upp till eget ansvar också. Nu åker vi hem och gör ett förslag grundupplägg som vi kommer att bolla med Sören, Anders, Alf och Richard och som sedan kommer att gälla fram till och med februari.
Innebär det nya upplägget en ”nollställning” av fysträningen?
– Ja, det kan man säga. Eftersom vi inte har någon förutfattad mening om någon spelare. Vi börjar med fystester in januari, och utefter hur de ser ut så kommer vi att bygga upp träningen för varje individ, så långt det är möjligt.
Vad blir viktigt i arbetet?
– Laget ska bli bättre styrke- och konditionsmässigt – en bredare bas för pyramiden. Lite högre nivåer för grunduthållighet och maxstyrka. Vi kommer att tillbringa en hel del tid i styrkelokalen, men det är förstås inte frågan om hur mycket tid man tillbringar där, utan vad man gör där. Att den träning som bedrivs verkligen ger effekt – att man verkligen får ut den snabbhet och den explosivitet man bygger upp under X antal månader under säsongen på fotbollsplanen. Och att du som spelare kan bibehålla den maximala styrkan, så du tål när det smäller omkring dig. En god grund- eller maxstyrka gör ju också att du tål smällar betydligt bättre.
Vad är speciellt i träningen med ett fotbollslag jämfört med andra lagidrotter?
– Oavsett vilken lagidrott det handlar om, så måste man ta reda på vilka specifika kvaliteter som är viktiga. Fotbollen är till exempel i mycket större utsträckning än jag trodde för ett antal år sedan en uthållighetsidrott. Tittar man på pulsen under en fotbollsmatch, så ligger den på 160-180-190 rakt igenom, och ska man klara det i 90 minuter så måste man vara ganska bra uthållighetstränad.
Hur ser du på fysträning under säsongen?
– För att behålla maxstyrkenivåer och ändå hålla hög explosivitet och vara pigg och fräsch – då räcker det med nånstans mellan 40 minuter och en timme i veckan för att hålla nivåerna uppe. Men att inte släppa helt är viktigt – även om det behövs mycket mindre än man kanske kan tro. Vilket förstås är olika från individ till individ.
Långsiktighet i all ära, men det alla seger- och framgångstörstiga MFF:are med generationers nedärvda självklarhet undrar är: hur mycket bättre kommer laget att bli nästa år? Hur kommer Agne Bergwalls träning att märkas på laget under säsongen 2007? Hur mycket hinner man egentligen med på en försäsong?
– I rent fysisk utveckling så kanske man inte hinner sådär djävulskt mycket på ett år. Det man däremot förhoppningsvis kommer att se, det som är målsättningen, är en stabilitetsnivå som gör att antalet skador sjunker, säger Agne, och tvekar lite inför nästa mening:
– Sedan tror jag också… kanske kan… man ska inte behöva förlora så många andrahalvlekar, om jag uttrycker mig så…!
Tja, där var ju två fina ”löften” – med fetade citationstecken – att spinna nya förhoppningar kring.
– Men man måste se ett sådant här arbete över tid. Min målsättning är att man ska kunna höja en fysnivå oavsett vad det gäller för fysisk kvalitet, och i möjligaste mån bibehålla den över säsong, så att man börjar på nästa trappsteg till nästa säsong. Och det har vi lyckats med där vi varit inblandade de senaste åren.
Det är ett faktum att lagidrotterna i allmänhet och kanske fotbollen i synnerhet ännu har mycket att lära av friidrottens välutvecklade, specialiserade träning. Men, med fantastiska meriter, fantastiska adepter/uppdragsgivare på friidrottens allra yppersta nivå – vad ger det Arne Bergwall att ägna en massa tid åt handbollslag och hockeylag och fotbollslag?
– Jag har tidigare hållit på med ett antal lag i gärdsgårdsserierna, och det har varit jäkligt stimulerande. Det som har gett mig mest för arbetet med att utveckla individuella idrottare är faktiskt arbetet med lagidrotter. Att se hur ett lag fungerar, och ta med sig alla positiva bitar av det till friidrotten. Vi har en träningsgrupp i friidrotten idag med totalt 20 stycken och ett antal tränare, och de fungerar som ett lag, oavsett om de heter Carolina Klüft, Sanna Kallur eller Kalle Kula… Att ha den totala drivkraften att försöka göra det optimala för att utveckla sig själv så långt som möjligt i sin idrott, fast ändå tänka som en grupp, som ett lag – det gör de här friidrottarna nu.
Och det är när Arne vänder på resonemanget, som cloun – om man så vill – inför arbetet med MFF kommer:
– Just det skulle jag vilja uppnå här också. Att man kan ta ett individuellt ansvar. Det är det som jag gör själv som gör att jag utvecklas. Jag tar hjälp av mina tränare, jag tar hjälp av mina kamrater – och vi gör det tillsammans för då blir det mycket roligare. Kan vi komma dit, då spelar det ingen roll hur mycket tryck det blir runt omkring – för det har jag snabbt insett, att trycket runt Malmö FF det är ganska stort. Att det kan skapas en grym trygghet tillsammans i det här laget, så att det i princip inte spelar någon roll vad som händer runtomkring. Det är en vision, och det är inte alltid man lyckas med den.
Det är med andra ord inte bara musklerna och flåset du tänker jobba med…?
– Nej… allt handlar om helheten. Ibland under ett pass i styrkelokalen kan det vara någon det kört ihop sig lite för, och då är det bättre man sitter och pratar med honom eller henne i tjugo minuter på träningen, istället för att ta de där två sista lyften.
Är fotbollen efterbliven i sin syn på och utveckling av fysträningen?
– Ja, nu får jag passa mig för vad jag säger… jag svarar både ja och nej på den frågan. Det finns de som har kommit väldigt långt i sitt tänkande, men om man jämför de stora lagidrotterna, så tror jag att såväl bandy och ishockey som handboll kommit längre i att förstå vad som krävs för sin idrott fysmässigt. Generellt sett är fotboll lite efter där.
Varför det, tror du?
– Traditionens makt, kanske… och kanske är det många tränare som snurrar runt, runt i många år. Men jag tror att ett nytt tänkande är på väg in i fotbollen också. Och man kan ju också se att de som tänkt lite vidare har lyckats – Sören är ju ett typexempel på det, med Djurgården. Sören har det här tänket, sedan har det blivit som det har blivit här i år, och det kan jag inte svara på varför.
”Vi är snart klara va?” En teamkamrat kikar in genom dörren för att påkalla lite uppmärksamhet till sakernas inplanerade, från framtiden allt närmare ryckande tillstånd – men bara några snabba, mer allmänna frågor till.
Så, vad är utmärkande för din metod? Varför har du lyckats?
– Det är ren tur. Jag har hållit på i 22 år, men det är ingen jävel som vetat vem jag är förrän de senaste två tre åren Det finns många som har samma kompetens som jag, det är bara det att jag råkat springa på ett antal aktiva inom friidrotten som har gett lite gensvar, och sedan har det ena gett det andra.
Okeeej… det var ett ganska ödmjukt svar.
– Jo, men det är sant. Så det är inga konstigheter med det.
Säger Agne med en ordvändning och prosodi i rakt nedstigande led från Karl-Oskar och Ingvar Kamprad.
Vilken ser du som din största merit? Vad känner du mest glädje med att ha åstadkommit?
– Jag tror det är det man hållit på med senast. OS-medaljer och så är ju jätteintressant och kul på alla sätt och vis, men det är ju jobbet på vägen dit – det är vägen som är grejen. Carro har gått från sex meter till sju i längd, och det är jätteroligt, men att hjälpa någon från fem meter till sex är egentligen en större prestation, procentuellt är den ju större…! Det spelar ingen roll vilken nivå man är på; att få jobba med positiva människor som brinner för det dom gör och vill utvecklas så mycket som möjligt. Människan i sig är precis lika viktig.
Har du sedan tidigare någon relation till MFF, som ju med geografisk nödvändighet inte borde vara laget i ditt hjärta.?
– Det är inte ett lag som jag följt i vått och torrt, det kan jag inte säga.
Öster…?
– Njae… man önskar ju alltid att det ska gå bra för dom på hemmaplan, men jag skulle inte vilja säga att Öster är laget i hjärtat, det har i så fall mer varit Mjällby genom åren. Jag tycker Mjällby är en häftig företeelse, om man får uttrycka sig så. Det går ju inte att göra det som domgör, egentligen. Fotbollskulturen där… det tycker är häftigt också med Malmö, det är att det är viktigt här, bara man kör innanför stadsgränsen här är det himmelsblått på nåt sätt.
Rätt uppfattat! Och välkommen till Malmö Agne Bergwall!
/Tobias Christoffersson
