Hög stämning – men inte till vilket pris som helst

Publicerad 22 september 2011

Detta nummer av Avspark har som tema den fantastiska stämning vi oftast förknippar med match på Swedbank Stadion. Senast mot Trelleborg lät det däremot inte som det brukar och det berodde mycket på att vissa grupperingar valde att protestera mot Malmö Fotbollförening genom att vara tysta. De protesterade mot att vi satt ned foten efter att de under lång tid brutit mot kända regler och lagar, som inte minst finns för att garantera säkerheten. Både innanför och utanför läktaren.
På ett sätt blev temat (som alltid sätts ett par veckor innan numret går i tryck) alltså rätt dåligt tajmat. Men man kan också välja att se det tvärtom, att just nu är det extra intressant att diskutera stämningen – vad den beror på och vad den ger?

Att ett besök på ett fotbollsstadion handlar om mer än tre poäng är ställt utom allt tvivel. Det är en social aktivitet där mötet med kompisarna eller bänkgrannen också ingår i ritualen. Att t.ex. kunna äta och dricka något gott är en viktig del av upplevelsen – det vet vi inte minst efter alla reaktioner vi får in när korv och dryck tagit slut, eller köerna varit för långa.

I takt med att MFF-klacken under 2000-talet blivit allt större och röststarkare, och tifogruppen blivit allt mer kreativ och ihärdig i sitt skapande, har mycket av matchupplevelsen också kommit att handla om inramningen. Stämningen är numera lika viktig för upplevelsen som spelet och resultatet enligt våra publikundersökningar.
Även spelarna vittnar om hur betydelsefullt stödet från läktaren är. När det som mot Glasgow Rangers och Dinamo Zagreb sjungs och hoppas över hela Stadion ger det dem en extra energikick. Swedbank Stadion har blivit ett riktigt fäste som alla gästande lag tycker är jobbig att besöka – inte minst just för den intensiva ljudkulissens skull.
Och visst är det mycket roligare att gå på match när laget spelar bra och sången dånar från läktarna!
 
Men det finns grupper som vill stödja laget även med annat än flaggor och sång. De menar att bengaler är viktiga för stödet. Att det triggar både dem själva och laget och på så sätt bidrar det till att öka stämningen på hela Stadion. För mig väcker det mest oroliga tankar om säkerhet, och att andra också upplever det så kan vi snabbt läsa av i mailkorgen varje gång det har bränts – men där kan säkert vara andra som reagerar annorlunda. Oavsett effekten, så är det förbjudet. Det är inte säkert att tända eld i en tätt packad folksamling, ofta med stora vajande tygstycken tätt intill. Pyroteknik på läktaren är förbjudet i svensk lag.
MFF är en demokratisk medlemsförening. Vi står för fair play på och vid sidan av planen. Vi kan aldrig kompromissa med lagen. Det är heller inte förenligt med vår demokrati att enskilda grupper orsakar otrygghet för andra. När detta sker måste vi agera – oavsett hur mycket dessa grupper bidrar till stämningen i övrigt. Även om det till och med är de som är drivande i att skapa stämningen.
 
Vi vill ha stämning och fullsatta läktare. Men inte till vilket pris som helst.
På våra matcher är inte de som sätter sig över lagen och ger oss böter välkomna. När vissa grupper trots lång dialog fortsätter med aktiviteter som går ut över det gemensamma och sätter sin egen agenda främst, måste vi reagera.
 
Vi vet att personerna i dessa grupper tillhör våra mest trogna supportrar som ställer upp oavsett var vi spelar i Sverige eller utomlands.
Vi vet att de sjunger även när vi ligger under.
Vi vet att de kan dra igång den mest söndagströtta sittplatspubliken.
 
Men vi varken kan eller vill kompromissa med säkerheten eller föreningens grundläggande värderingar. Vi hoppas därför att vi kommer nå fram till dessa grupper i framtiden. Det är tillsammans vi är starka.
 
Vi ses på stadion!