Himmelsblå flickvänner

Publicerad 16 oktober 2010

Louise Cederquists, 24, och Karen Wielemans, 24, pojkvänner heter Daniel Larsson respektive Rick Kruys.
De flyttade till Malmö från Göteborg och Utrecht och kände ingen i den nya staden. Men över en pizza på Lilla Torg insåg Louise och Karen att de hade minst sagt mycket gemensamt.

Vi träffas i den loge i sydöstra hörnet på Swedbank Stadion som spelarnas respektive och familjer använder under matcherna. Det är en knapp timme kvar till avspark mot IFK Göteborg.

– Jag är alltid ganska nervös inför matcherna, mest för Daniels skull. Jag vill att det ska gå bra för honom. Egentligen är jag inte intresserad av fotboll och hade det inte varit för Daniels skull hade jag aldrig kollat. Men nu är det såklart roligt när laget leder Allsvenskan, säger Louise Cederquist.

– Samma sak för mig. Först och främst är jag här för Ricks skull, säger Karen.

Tog gitarrkurs
De båda kom till Malmö ungefär samtidigt och kände ingen i Malmö.

– I början känner man sig så ensam. Jag tog till exempel en gitarrkurs, vilket är svårt i sig men extraextra svårt på svenska, säger Karen Wieleman.

När Rick Kruys var ny i klubben intervjuade jag honom på ett kafé vid Lilla torg. Karen satt bredvid under intervjun.

– Rick berättade att han skulle iväg för att bli intervjuad, och jag frågade om jag fick följa med eftersom jag inte hade något att göra, minns Karen.

Det var svårt att skaffa vänner i början.

– Hur lär man känna folk? Jo, genom jobbet eller genom skolan. Men när jag och Louise flyttade hit hade ingen av oss något jobb. Jag minns att jag frågade Rick om någon av spelarna kanske hade en flickvän. Han pratade med Daniel, som sa ”min flickvän är också ensam”.

Träffades på Pizzeria
Louise och Karen träffades på en restaurang och åt pizza.

– Det var så obekvämt i början. Jag skulle konversera på engelska med någon som jag inte kände, säger Louise.
– Men vi ville så gärna båda ha en varsin tjejkompis, säger Karen.

Nuförtiden brukar de se borta-matcherna tillsammans på Grappa på Lilla torg. Där är det lite lugnare än på någon av de renodlade sportbarerna, tycker de.

– Om man går till en vanlig pub är det för mycket skrik och liv, säger Louise.

På Stadions läktare brukar de flesta ha åsikter om det mesta, inklusive spelarna i det egna laget och alla högljudda uttalanden är inte alltid helt och hållet positiva.

– För mig är det inga problem eftersom jag ändå inte förstår allt som dom skriker, säger Karen med ett skratt.

– Ibland när man hör vissa saker brukar jag ge folk blicken. Jag tar inte åt mig så, men ingen ska prata skit om min pojkvän…, säger Louise med glimten i ögat.

För en allsvensk fotbollsspelare kretsar det mesta kring fotboll. Ibland kan det dock bli lite för mycket.

– Det är matcher, träningar och fotboll på TV. ”Jag är ledsen att du fyller år, men vi har bortamatch, hej då”. Vi kan inte åka på semester när vi vill, och vi kan inte åka iväg över helgen på någon spontan resa, säger Karen.

Lär ut holländska
Karens vänner i Holland brukar ibland undra varför hon inte bara shoppar hela dagarna. Men som utbildad lärare har hon andra ambitioner än så.

– Jag lär ut holländska till holländska barn i Sverige och då och då arbetar jag på Bladins.

Första året i Malmö åkte Louise hem varje helg för att arbeta i Göteborg. Nu läser hon till stylist i Malmö, och har arbetat på H&M.

– Det är skönt att börja plugga. Under sommaren blev det lite väl mycket fritid.

Utlandet jättekul
Som flickvän till en fotbollsspelare på den nivå som Daniel och Rick befinner sig finns hela tiden risken, eller möjligheten om man så vill, för ett plötsligt klubbyte. Tillvaron kan förändras snabbt.

– Det är bara spännande tycker jag. Kommer man utomlands är det jättekul. Jag ser inga nackdelar med det, säger Louise.

Känner sig inte maktlösa
När Karen och Rick flyttade till Sverige och Malmö FF från Utrecht var det första gången som Rick bytte klubb.

– Jag trodde nog det skulle varit lättare i början, men nu har jag mitt eget liv och vill inte flytta. Men det är spännande att inte alltid veta vad som händer.

De säger att de aldrig känner sig maktlösa i fotbollens snabbt föränderliga värld.

– Jag har min utbildning i ryggen och du kommer snart ha din, Louise, så oavsett var vi hamnar i världen kan vi alltid hitta jobb och vänner, säger Karen.

Dansa salsa, Daniel!
Rick och Daniel kommer i regel hem från träningen vid ett-två-tiden på eftermiddagarna.

– Daniel är så trött då, men jag vill alltid hitta på något gemensamt och inte bara sitta hemma. Till exempel ville jag börja dansa salsa med honom, men han sa ”no way” när jag föreslog det. Men när vi var på ”Gisches” och Adrianas bröllop spelade ett latinamerikanskt band. En av musikerna sa till Daniel att hans höftrörelser skulle bli bättre om han började dansa salsa och att det skulle göra att han gjorde mål lättare. Då sa Daniel ”hmm, kanske ska vi börja på det ändå?”.

Text: Måns Renntun
Foto: Jakob Svensson

Artikeln är publicerad i matchprogrammet ”Avspark” som distribueras med Sydsvenskan och som säljs matchdagen runt Swedbank Stadion

Programbladet kan du ladda ner här. (9MB)