Hans Majestät
Det finns dagar. Sådana dagar då man egentligen inte hade tänkt skriva en krönika eftersom det bara var en vecka sedan sist och eftersom man egentligen inte hade tid.
Men det finns dagar. Dagar då man bryter mot det man hade tänkt sig och bara gör det som man måste göra. Som att skriva en krönika och som att skriva att just den här krönikan är till Hasse Mattisson.
Läs Mats Wemans aktuella krönika
Jag satt i bilen på E65:an för en timme sedan, på väg hem efter utspelningen av Kalmar FF. Sög hårt på karamellen att MFF var tillbaka på första plats, om nu inte Djurgården öser in mål på Hammarby på onsdag. Finnen körde och vi lyssnade på Radiosporten som intervjuade Hasse Mattisson, som tyckte att det var skönt att man fick hål på ”nollan” Kalmar.
Mattisson sa: ”För så jävla bra är dom ju inte”.
Jag log stort. Exakt den underbara kaxighet, som inte ska förväxlas med brist på ödmjukhet, som präglade legendarer som Bosse Larsson, Krister Kristensson, Staffan Tapper och Puskas Ljungberg.
Exakt den MFF-anda som nästan räckte för att göra ett kvarterslag från Sveriges tredje största stad till Europamästare för drygt 25 år sedan.
Och exakt den attityd som man bara kan använda om man förtjänat den. Tänk Tobias Grahn, så förstår ni vad jag menar.
Klicka här för att läsa hela krönikan
