Grönbete i Kombihallen
Det blev inte bara ”Kvadraten” och en klurigt vinklad passningsövning när MFF-truppen äntligen fick återknyta kontakten med en kompis från förr – fotbollen. Det blev också en trelagsturnering i fem minuters åttamannamatcher. Där gjorde bland annat Jon Jönsson sina första minuter som mittback.
”Som kalvar på grönbete”… en i sammanhanget tröttsliten fras, men med innevarande försäsongs bollfrånvaro kanske extra giltig. Och när tjockan denna förmiddag höljt stadionområdet i mjölkiga dimmor är det inte utan att Kombihallens konstgräsmatta lyser riktigt inbjudande. Och strax innan tio är det dags: enter MFF i sällskap med ett generöst antal faktiska fotbollar för drygt en och en halvtimmes samvaro. Ett inledande tiotal åskådare fylls på till uppåt femtio, förväntansfullt, nej hungrigt kikande genom maskorna på nätet som omger träningsplanen. Här är den, här och nu, startpunkten för fotbollsåret 2006. Alla verkar beredda.
De allra första bollkontakterna får målvakterna; Asper och Sandkvist lösskottar lite bollar mot varann tillsammans med målvaktstränaren Mats Svensson medan övriga värmer upp. Första träningsmomentet blir två: halva styrkan får köra standardövningen ”Kvadraten” i tre grupper, andra halvan köar upp för en stegövning. Detta ser ut att kunna vara ett ”snabba fötter”-pass, så som Sören Åkeby beskrev det i hemsidans januarisummering, det vill säga ett specialmoment för att skärpa koordination, fotarbete och snabbhet. I korthet får spelarna här trippspringa sig igenom ett utlagt mönster av pinnar och vad som liknar en repstege. Åkeby övervakar övningen nära, peppar aktivt, oavlåtligt, stort som smått – och så fortsätter det genom hela träningen.
Det är inte utan att ”Kvadratens” övning av korta snabba tillslag skoningslöst skrapar fram ringrosten i såväl bollbehandling som koncentration – men märkligt vore det ju annars, och lite läckra tricksningar leks fram framför allt från de yngre benen, till exempel Joakim Nilssons och Marcus Podes. Nästa moment på träningen blir en passningsövning som verkar intressant. Sören Åkeby förklarar hur han vill att spelarna ska tänka på vinklarna när de löper mot en passning, tar emot den och passar den vidare mot en spelare i rörelse; hur att i ögonblicket över- och avväga bollbanor, fotvinklar och löpvägar för att – får man anta – få till ett rappt och rörligt passningsspel.
Sedan – lite riktigt spel. Manskapet delas in i tre åttamannalag som får spela ett par femminutersmatcher mot varann. Två lag på plan, ett vilar – målvakterna i varsitt mål får olika lag framför sig. Max tre tillslag per man. Det förhärskande spelsystemet blir 3-3-2… och det är det blåa laget som avgår med segern: Niklas Hansson, Olof Persson, Christian Järdler – Hasse Mattisson, Daniel Andersson, Emil Halfreðsson – Afonso, Niklas Skoog plus framstående inhopp av Andreas Wihlborg. Detta lag är också det som åstadkommer klart flest målchanser, så segern framstår som rättvis. Åttans höjdare blir 1-0-målet i matchen Blått mot Svart, när en crossboll från Halfreðsson på vänterkanten skär genom plan in i straffområdet till höger, där Hasse Mattisson trycker sig fram och får bollen genom målgården till en helren Niklas Skoog som bara har att peta in bollen. Och därmed är en skyttekung tillbaka…
I svarta laget bestod trebackslinjen av Johan Nilsson Guiomar, Tobias Nilsson och mellan dem – Jon Jönsson. Återbördad till MFF efter nio månaders lån till Landskrona BoIS har det snackats en hel del om att låta honom testa som mittback – och så blev det också vid allra första möjligheten. Jon Jönsson är annars en av dem som haft längst skilsmässa från bollen, innan dagens träning hade han inte rört en sedan 7 oktober, då han fick bryta en U21-match och sedan förblev skadad säsongen ut.
Så, Jon, hur känns det att spela lite boll igen?
– Konstigt.! Skämt åsido, det känns förstås väldigt roligt. Men det gör ont i fötterna… jag tror alla har ont i fötterna eller i nån baksida efter det här passet… Under fysträningen har det bara varit raka rörelser fram och tillbaka, nu är det helt andra rörelser, och det känns.
Jon Jönsson är nu redo att ge mittbacksrollen en rejäl chans, men han har därmed inte avsagt sig mittfältsambitionerna för tid och evighet.
– Jag är mittfältare fortfarande, och jag tror nog jag kommer att spela på mittfältet igen – men samtidigt kan man inte växla fram och tillbaka heller. Idag var det första gången jag testade att spela mittback, och det är väl framför allt positionsspelet som inte sitter, förstås, men däremot har man mer tid på sig som mittback än som mittfältare. Vi får se hur det går.
Redo för första träningsmatchen, Nordsjaelland på lördag?
– Det är klart att man aldrig vill förlora en match, men samtidigt – kommer det nog inte att se så bra ut. Men det är härligt att vara igång igen, det är kul att se lite folk igen på en match eller på träningen, känna draget!
Jo, om inte elementen bullar upp vettlösa mängder snö eller kyla, så lär det nog bli lite drag på Heleneholms IP på lördag. Dags för det behagliga ljudet av handskdämpade applåder.
/Tobias Christoffersson
