Filip Stenström
Filip Stenström fick vänta två år på sin allsvenska debut, men när den kom klarade han den med glans, likaså elddopet i hemmamatchen mot Rangers. MFFs coming man på högerbacken tackar sin inställning för att han är här och ser till att ha huvet med sig också utanför plan.
För lite drygt två år sedan, i slutet av juli 2009, presenterades på samma dag två nyförvärv i Malmö FF. Inget av dem väckte någon större uppmärksamhet. Inget hopp kunde nämligen i nuet knytas till dem, med tanke på lagets långt ifrån tillfredsställande tabell position. Det här var två
unga spelare för framtiden. Sen kan ju framtiden komma olika fort. För han som fick tröja nummer 17 kom den redan våren därpå – Ivo Pekalski slog igenom stort och blev snabbt en nyckelspelare i det lag som vann guldet. Han som fick tröja 22 fick vänta längre, men på sin 20-årsdag den 3 juli i år gjorde Filip Stenström äntligen allsvenskdebut i hemmamatchen mot Norrköping.
LÄNGTAT EFTER CYKELN
– Det var fantastiskt. Men den allra skönaste känslan var nästan att sitta på cykeln dan efter.
Dagen efter match har de som varit med i startelvan bara ett lättare pass på träningscykeln, medan de andra går ut på träningsplanen.
– Får sitta där och bara ta det lugnt, tänka igenom matchen lite… Som jag längtat efter att få sitta där på cykeln! Filip Stenström ler vid tanken. Han fick en hel del beröm för sin debut, men fi ck likväl återvända till bänk och läktare. Exakt en månad efter debuten, den 3 augusti, var det dags för nästa match, och efter debuten kom nu elddopet. Filip Stenström fick med kort varsel hoppa rakt in i Champions League-kvalmatchen mot Rangers hemma, efter en halvtimmes spel, med Rangers i ledning, alltmer desperat jagande en vändning.
– Rädd var jag inte men nervös. Jag tänkte ”gå nu inte in och förstör med ett dumt misstag”. Jag kom in, första tre fyra aktionerna blev bra: jag jagade ikapp en boll på väg ut, satt en enkel pass till Wilton, fixade fram en hörna, sen en till. Och sedan flöt det bara på. Jag satte passningarna och de kom inte förbi mig. I halvtid kände jag att jag har inget att oroa mig över. Filip Stenström fick ännu mer beröm efter Rangersmatchen, som han följde upp med sina första 90 allsvenska minuter mot Mjällby borta, och så en halvlek i träningsmatchen mot Milan.
HAR KÄMPAT PÅ
– Jag har väntat på att få chansen, jag har kämpat på och haft det lite tufft emellanåt. Men nu har jag fått smaka på det och vet att jag klarar av det. Då blir det inte lika svårt nästa gång. Lite tufft emellanåt, säger Filip. Han kände sig länge som ”siste gubben i truppen”, och det kan man förstå. En match på bänken och inte en minuts speltid 2010. I våras framstod därför utlåning till LB07 som en möjlighet. Tre matcher hann Filip med där innan en hjärnskakning satte stopp, och därefter kallade A-laget och nye tränaren Rikard Norling hem honom igen.
– Tekniskt och taktiskt var division I med LB07 inte bättre än U21-serien där jag spelat mest med MFF. Men inställningsmässigt är det stor skillnad. Det jag var ute efter i LB07 var att få kriga om poäng i matcher i 90 minuter. Jag kände att jag vaknade till lite av att spela viktiga matcher. Det där med inställning är viktigt för Filip Stenström; kanske viktigast av allt.
– Många säger att min inställning är en av mina stora spetskompetenser, och det stämmer nog. Om jag ser tillbaka på Västerås SK, där jag kommer ifrån, så fanns det säkert dem med lite större talang och lite bättre teknik, men som inte hade huvet med sig. Inte för att jag har världens träfot, men… det är min minställning som har gjort att jag är här.
PLUGGAR EKONOMI
Ha huvet med sig, säger Filip. Det kan ju betyda andra saker med. I veckan har han till exempel börjat plugga. Ekonomi, på distans, på Linnéuniversitetet.
– Som fotbollsspelare har man mycket dödtid då man liksom inte gör nåt särskilt; man fi kar, går på stan, tittar på tv… jag känner att jag vill göra något av den här tiden så jag inte blir helt försoffad. Och så är det bra att hålla igång huvet lite.
Filip om:
…vad publiken fått se och inte: ”Ni har fått se en ganska safespelande Filip, som till stor del tagit det säkra före det osäkra. Det jag vill visa mer är en Filip som fortfarande är ganska safespelande, men lite modigare; som anfaller lite mer och vågar ta lite mer ansvar. ”Jag älskar att spela två mot en mot en ytterback tillsammans med en yttermittfältare; komma på överlapp, dra till mig spelare så att yttern får yta eller utmana själv. Oftare är jag snabbare än killen jag spelar mot.”
…sina defensiva kvaliteter: ”Jag är ganska följsam i makeringsspelet, jag använder snabbheten där med. Jag gillar att spela fysiskt, är inte rädd att gå in i närkamper. Jag känner mig ganska stark en mot en och brukar kunna
styra spelaren dit jag vill.”
…om Elin Rubensson, forward i LdB FC: ”Vi sprang på varann på en innebandymatch, vi började snacka och det kändes bra. Nu är vi ihop sen ett par månader tillbaka.”
…sitt gitarrspel: ”Innan jag började spela fotboll fanns det nästan inget intresse alls för sport i min släkt, så jag är lite av ett svart får. Jag kommer från en musikfamilj och har en gitarr hemma som jag försöker mig på med jämna mellanrum. Vilken låt jag kan bäst? ’Trubaduren’ av Magnus Uggla!”
Bor: Rörsjöstan
Familj: Flickvän Elin Rubensson, pappa Tomas, mamma Yvonne, bröderna Albin, 22, och Isak, 12.
Intressen: Spela gitarr.
Musik: Allätare, men gärna Bon Iver
Tv: How I met Your Mother, Scrubs, Entourage
Film: Baksmällanfilmerna är fantastiska
3xwww: vlt. se, Facebook, fotbollskanalen.se
Mat: Mammas lasagne!
Dryck: Vad som helst; kaffe, mjölk
Drömresmål: Nya Zeeland
Bra egenskap: Jag är oftast positiv och glad
Dålig egenskap: Jag är ganska lat, skjuter gärna på hushållsarbetet
Vad gör mig glad: Mina nära och kära, Västerås, lite god mat
TEXT:
Tobias Christoffersson
