Ett samtal med Johan Wiland
Om kärleken till fotbollen och glädjen över att vara i Malmö FF.
Det är precis efter att domaren blåst av hemmamatchen mot FC Salzburg. Malmö FF gjorde de tre målen som behövdes för att slå ut laget ifrån Österrike och avancera till Champions Leagues Play Off-omgång.
Inne i Malmö FF:s omklädningsrum hörs sång och glädjeskrik. Dörren som går ut mot den mixade zonen öppnas och in kommer Johan Wiland som precis avslutat sina intervjuer med de sändande TV-bolagen.
Glädjen är påtaglig.
”Åh vad jag saknat det här! Det är det här, DET HÄR(!) som gör att jag älskar att spela fotboll!”
Skriker MFF-målvakten innan han försvinner in i omklädningsrummet för att fira med sina lagkamrater.
Några veckor tidigare satt målvakten på bänken i FC Köpenhamn och fick begränsat med speltid. Nu är han en viktig pusselbit i det lagbygge som tillsammans står och sjunger ”Segern är vår” samtidigt som de bankar i takt på allting som de kommer över.
Hur var din känsla där och då?
– Det var en befriande känsla. Dels för mig själv men även för hela laget. Vi som lag hade inget jättebra utgångsläge efter förlusten nere i Salzburg men vi lyckades ändå vinna med 3-0. Jag personligen var glad över att få spela matcher och att jag var tillbaka på den här nivån. Det var en oerhört skön känsla, säger Johan Wiland.
Du spelade din första match med MFF i hemmamatchen mot GIF Sundsvall. Efter matchen kom du ut och var tagen av den goda stämningen men jag gissar att du tänkte annorlunda efter att du fått uppleva hemmamatchen mot Salzburg?
– Stämningen i matchen mot Sundsvall var bra för mig personligen då jag var så glad över att få spela fotboll igen och det var väldigt mycket att ta in. Jag tyckte att det var bra stämning, och det var det också, men det går ju inte att jämföra med kvalmatcherna då hela, verkligen hela, Stadion bokstavligen gungar. Det var absolut europeisk toppklass.
Hur upplever du stämningen på Stadion jämfört med Parken i Köpenhamn?
– Med tanke på att Parken tog 38 000 när vi spelade i Champions League och Stadion tar runt 20 000 så tycker jag stämningen här är bra – jag tycker faktiskt den är bättre än på Parken. Här på Stadion är det mer intimt och publiken står nära. Sen är det svårt att jämföra ljudnivån då det skiljer sig ifrån match till match och arena till arena. Men den volymen som vi möttes av när vi kom in innan Salzburg hemma var riktigt galen.
Hur mycket spelade ett eventuellt Champions League-gruppspel in när du skrev på för MFF?
– Det viktigaste för mig var att klubben satsade på att gå till Champions League. Det är inte enkelt att ta sig till Champions League för ett svenskt lag, så ett gruppspel var inget som jag kunde förvänta mig. Det viktigaste för mig var att vi satsade.
Om du tittar på de bägge kvalomgångarna, varför är det MFF som går vidare?
– För att vi är ett mycket bättre lag tillsammans än vad Salzburg och Celtic var. Salzburg hade många duktiga individer men de var inget lag. Celtic kändes trötta när de kom hit. Vi hade spelat massor med matcher och det kändes som att vi hade sjukt mycket energi.
När du kom tillbaka till Allsvenskan var det många, oavsett lagtillhörighet, som välkomnade dig. Du tycks beröra väldigt många med din ödmjukhet och vänlighet. Har du alltid varit så snäll?
– Jag vet inte. Jag har försökt hålla mina fötter på jorden och hela tiden vara glad över att jag fått chansen att livnära mig på fotbollen. Jag är samma kille som när jag spelade som 13-14 åring. Skillnaden är att jag fått uppleva mer saker och det tar man med sig i sin erfarenhet.
Vad är det som är så roligt med fotboll?
– Jag har alltid varit en lagspelare. Jag höll på med tennis ett tag när jag var mellan fem och tio år gammal samtidigt som jag spelade fotboll. Efter ett tag tröttnade jag på att jag fick åka ensam till träningar och matcher – jag saknade lagspelet helt enkelt. Att du hela tiden har vänner runt omkring dig och att ni kan glädjas tillsammans. Jag var ganska duktig på tennis, så det var inte därför som jag slutade, utan det var för att jag saknade lagkänslan och känslan över att kunna glädjas med andra. Så har jag alltid sett på det.
Du känner alltså en stor tacksamhet till sporten?
– Herregud, ja! Man vet inte vad som hänt om man inte spelat fotboll. Jag kommer ifrån en väldigt snäll och rar familj där de har samma tänk med att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad.
Du brukar gå runt och tacka dina medspelare efter varje träning. Varför?
– Jag tycker att det hör till. Om du inte gjort en bra träning tycker jag att man ska kunna säga det och sen ta nya tag inför nästa träning. Vi tränar tillsammans varje dag och då vill jag visa att jag är där och att jag bryr mig om mina medspelare. Jag vet inte om det hjälper något i ett längre perspektiv, men jag tror att det uppskattas.
Hur har glädjen till fotbollen förändrats sen du kom till MFF?
– Jättemycket. Det är som natt och dag. Att komma till Malmö FF har varit en väldigt stor förändring i mitt liv. Jag satt med min tjej och tittade på gamla filmer ifrån ett träningsläger i Österrike där jag var med FCK. När vi tittade på dem kunde jag verkligen se hur ledsen jag var på de träningarna.
På vilket sätt?
– Jag säger ingenting till de andra målvakterna. Jag brydde mig bara om mig själv och visade inga ansiktsuttryck. Så som det var då var det att jag kom till träningarna och gjorde vad jag skulle men jag lärde mig inget nytt och tog inte till mig något. Nu skrattar jag med Jonnie Fedel och de andra målvakterna i mer eller mindre varje andetag. Vi har så otroligt roligt ihop.
Hur stor del har Jonnie Fedel i det?
– Han är en väldigt stor del i att höja upp oss målvakter. Fredrik och Marko är väldigt bra killar så det är inget hårt klimat att vara i utan väldigt lättsamt. Det är otroligt skönt att vistas i ett sådant klimat efter den perioden som jag kommer ifrån. Jag är väldigt glad över att få vara här.
När du spelade i IF Elfsborg så jobbade du även vid sidan av fotbollen. Hur kommer det sig?
– Det var när jag blev uppflyttade i A-laget, jag var väl 18-19 år gammal, som jag jobbade några eftermiddagar i veckan på ett ställe vid namn Lennarts lotter där jag graverade pokaler och medaljer. Jag kände att: ”varför ska man gå runt och drälla hemma?. Det finns så mycket som man kan göra som är bättre”. Jag hoppade av gymnasiet och satsade på fotbollen direkt – det är något som man absolut inte borde göra och jag uppmanar ingen till att göra det!
– Min mamma var inte riktigt för det där att jag hoppat av skolan så då ville jag bevisa för dem att jag inte bara gick till träningen och sen hem och gjorde inget med mitt liv. Jag mådde väldigt bra av det. Sitta och jobba, och prata av mig lite.
Vad gav det dig?
– Jag tror det är viktigt att veta vart man kommer ifrån. Vi är väldigt priviligerade som får syssla med fotboll som jobb. Och när fotbollen tar slut, vad gör du då? Då har jag i alla fall gett mig chansen att pröva på något annat och vet vad som väntar utanför.
Om vi går tillbaka till Champions League. Hur reagerade du när du såg lottningen till gruppspelet?
– Jag blev jätteglad. Fantastiskt rolig grupp. Att få möta de bästa spelarna i världen är så få förunnat. Utifrån ett ”Gå vidare”-perspektiv är det svårt oavsett vilket lag du får och då tycker jag det är bättre att få namnkunniga lag så att publiken får underhållning samtidigt som vi får testa oss på en hög nivå. Bättre det än att få två okända lag som är fruktansvärt duktiga men att ingen vet något om dem.
Du har gjort jättematcher förut i Champions League med FCK. Hur mycket tänkte du tillbaka på dem när du såg vilka lag vi skulle ställas mot?
– Ja men det är väl klart. Speciellt efter att du kommer ifrån det som jag gjorde där jag inte hade fått spela på ett tag. I bakhuvudet hade jag ”Jag fixade det då – klart jag fixar det nu igen!”. Jag är ingen sämre målvakt nu.
Det blev förlust 0-2 mot Paris trots att du gör en jättematch. Hur sammanfattar du personligen en sådan match?
– Jag var besviken som alla andra efter matchen att vi inte gjorde det bättre. Sen får man ta lite avstånd på det och titta på vad som vi kunde gjort bättre och då glömmer du matchen rent lagmässigt och tittar på din egen prestation jag är nöjd med min prestation. Sen är jag alltid besviken när vi förlorar.
Nu väntar Shakhtar Donetsk. Vad är din syn av dem?
– Det känns som att de haft sin storhetstid bakom sig, att de bygger upp något nytt och att de inte kommit dit de var en gång och det ska vi utnyttja.
huvudpartners
officiella partners
