En slitsam månad
Hemsidan hjälper Tom Prahl lägga sunkiga februari till handlingarna.
– Februari har varit en slitsam månad.
Visst, självklart. Februari är väl slitsam för dom flesta. Ännu mörkt, kallt, blåsigt och drypande fuktigt. Ännu evigheter till vår, värme och semester, för att inte tala om kulan-i-luften. Februaris två försonande drag: 1) att komma efter januari, som på alla plan är ännu värre, b) att vara kort. I år dock längre än vanligt.
Så första tisdan i mars. Mild, lätt vind, strålande sol, en bofink sjunger upp sig i Pildammsparken. I den välbekanta korridoren i Stadions markplan hörs emellertid ingen sång. Det finns heller inte något att besjunga. Lovsångens tid är ännu avlägsen, och att stämma upp i klagolåt ligger inte för Tom Prahl. Han nöjer sig med att konstatera:
– Februari har varit en slitsam månad.
Visst, självklart. Men för MFF:s februari ter sig repliken som ett hyfsat understatement, efter alla skador som försvårat och försenat den grundläggande inventeringen av färdigheter och kombinationsmöjligheter. Och det i ett läge där truppens sammansättning skapat funderingar över uppställningar och spelsystem öppnare än på många år, kanske öppnare än någonsin för Tom Prahl. Inte många besked, inte många pusselbitar på plats.
Är läget frustrerande? Det är en månad till premiären, och du har inte alls fått testa spelare och spel som du kanske hade velat?
– Nä, det kan man inte säga att vi har fått. Ja… mars månad blir viktig för oss: dels att vi får folk friska, och dels att vi får det att fungera med de nya spelarna. Att de kommer in i laget och gör bra insatser – det vill vi ju se. Sen avgörs ju inte serien varken i mars eller april månad, utan vi får ha målsättningen att vi fram till EM-uppehållet har kontakt med toppen, och helst ligger där själv också.
Känner du att ni ligger efter, jämfört med ifjol?
– Det känns som om vi har tappat en del, jo, vi ligger lite grann efter. Vi har ju inte kunnat börja spela med alla våra bästa spelare än, det är så klart är ett dilemma. Vad gäller matcherna har vi fått kämpa för att få ihop ett lag – vi har inte kunnat mönstra någon startelva med bara seniorer, kontraktspelare. Vi har fått använda lärlingarna i alla matcher. Och den möjligheten finns ju, eftersom vi har valt att ha en rätt så liten trupp med 15 plus 2 och sju lärlingar.
Läget med mycket skador liknar det ifjol… fast värre. Är du inte redan nu orolig för ett liknande scenario också i serieinledningen, där MFF börjar trögt och halkar efter?
– Tyvärr har det sett likadant ut i år som ifjol: vi har haft problem på försäsongen. Inledningen ifjol var lite trög, det var ju därför vi inte vann: vi låg sju poäng efter Djurgården efter fyra matcher. Men orolig nu, nä det är jag inte. Nu är det en ny serie, med nya möjligheter.
För en dryg månad sedan var fyramannamittfält med diamant det hetaste alternativet, men nu har du bestämt dig för att satsa på 3-5-2.
– Vi börjar jobba och träna med 3-5-2 nu, med en gång. Vi ska ge det en bra chans, och vi gör det av olika skäl. Framför allt för att vi tycker att vi har tre bra mittbackar som vi vill ge utrymme för, sedan är tanken förstås också att få in Afonso i en roll som passar honom. Men även om han har en fri, central roll bakom våra forwards i 3-5-2 måste han veta vad han ska göra när motståndaren har bollen, och han måste kunna göra en organiserad insats. Vår filosofi är fortfarande att spela ett kollektivt spel, med gemensamt ansvar både i försvars- och anfallsspel. 3-5-2 är tilltalande också eftersom vi har gott om centrala mittfältare, det finns rikligt att plocka av – under förutsättning att de är hela och friska.
Första testmatchen för det nya systemet blir mot FCK – med ganska exakt en månad till den allsvenska premiären. Det låter pressande och chansartat med en så stor förändring så sent.
– Det behöver inte vara så himla komplicerat, vi har duktiga spelare som ska kunna ta till sig de nya instruktionerna snabbt. Det kommer så klart att göras lite fel på vägen, och då gäller det att vi har tålamod. Vi ska helst inte få för många bakslag i början. Men vi måste ju börja nån gång, och det är ju inte säkert att vi gör fel – vi gör kanske rätt med en gång.
Det blir alltså 3-5-2 inom överskådlig framtid?
– Vi ska spela så i ett antal matcher, och det får ju inte ta så lång tid… vi får se, helt enkelt. Vi ska vara så flexibla att vi kan spela fyrbackslinje ändå i vissa matcher, kanske kan vi växla lite, trebackslinje ibland, fyrbackslinje ibland. Men oavsett vilket system vi spelar, måste det finnas en bredd och ett djup i anfallsspelet, det måste finnas en skicklighet i att hantera passningar och ta emot och fördela bollar.
Det stora positiva som går att vaska fram ur den av skador trängda situationen är att lärlingarna har fått förtroende – och speltid.
– En del av lärlingarna har ju varit ordinarie och fått väldigt mycket speltid, och de har varit bra. Några har tagit riktigt fina steg framåt, Johan Guiomar Nilsson till exempel, han kommer säkert att kunna klara av att spela allsvensk fotboll under den här säsongen. Jocke Nilsson har spelat alla matcher och gjort det hyfsat, Behrang Safari och Darko Lukanovic har också spelat mycket, och de har sett spännande ut. Men med tanke på det tryck och intresse som finns, så är det ju inte de här spelarna som vi har tänkt ska figurera i förstauppställningen så småningom. Det är framför allt de nya spelarna som ska ge oss lyftet.
Hur går det för dem, de tre stora nyförvärven?
… för Patrik Andersson?
– Patrik har gått in och gjort det man hade hoppats. Vi har ju haft väldigt blandade träningsgrupper med väldigt få spelare, ibland bara en tolv till tretton man och mycket unga spelare. Ibland har det nästan känts som om det varit förstärkt u-lagsträning vi bedrivit. Men Patrik har gått in och tagit tag i det på ett bra sätt, i snacket och med kvaliteten i det han gjort.
…för Afonso? Nu får han chans till sin ”drömposition” i 3-5-2, men under försäsongen har du luftat olika synpunkter på hans potential för centralt tvåvägsspel.
– Han såg bra ut så mot stadslaget, men det är klart, det var ju division II-spelare vi mötte… sedan har han haft lite mer problem att hitta rätt i positionerna som en av två centrala. Därför har han också spelat ute ifrån kanten, i den här ”Zidane-rollen” som jag vill kalla den. Han var strålande i en halvlek mot Elfsborg, då vi hade boll mycket. Om vi inte har det hamnar han lätt lite utanför; han behöver bollar att jobba med. Han borde kunna fungera i den rollen… en bra fotbollsspelare ska kunna klara sig på olika positioner, det tycker jag nog.
Men man kanske är mycket bättre på den ena, även om man klarar sig på den andra…?
– Säkert… och det är därför vi resonerar i de här 3-5-2-termerna nu. Där får han den här mittre mittfältsrollen, med får ganska fria tyglar bakom våra forwards – när vi har bollen. Men, när motståndaren har bollen måste han ändå ramla ner och göra jobbet tillsammans med de två andra mittfältarna; det måste man kräva. Och jag är inte orolig för att han inte skulle klara av det – han har bra kondition.
…för Igor Sypniewski?
– Igor har inte fått till det riktigt ännu, han har inte kommit igång. Det har varit slitsamt för honom att köra fram och tillbaka mellan bostaden i Halmstad och träningarna; han har varit trött. Och han har heller inte riktigt acklimatiserat sig i samarbetet med den andre forwarden, han har flugit runt lite i olika positioner och har haft svårt att hitta rätt. Han ska befinna sig rätt så nära Niklas och vara beredd på att gå igång i djupled, så att vi får ett djupledsspel. Hittills har både han och Niklas mött väldigt mycket, vilket har gjort att han hamnat djupt nere i banan och långt ute på kanterna. Men det kommer att bli bättre. Man kan säga att Igor fortfarande har en inkörningssträcka kvar och – det är bara att jobba vidare.
I den mån man kan bortse från skadeproblemen och acklimatiseringsbekymren – hur har försäsongen fungerat annars?
– Jag tycker att det program vi har haft i år har varit det bäst upplagda. Vi har varit konsekventa i vår löp- och styrketräning, och vi har jobbat mer med snabbhet och kvickhet. Strukturen på fysträningen har känts mer fotbollsanpassad än tidigare. De som har varit med hela tiden kommer att vara väldigt vältränade – men tyvärr har vi ju haft väl mycket skador på vägen. Därför är en del lite efter, men det behöver inte betyda så mycket fysiskt sett. I träningsmatcherna har försvaret sett ganska bra ut, men anfallsmässigt har vi inte skapat mycket. Få målchanser, inte många mål. Det måste hända något med vårt målskytte nu under slutet av träningsperioden och i början av serien.
Två månader med konstgräs i kombihallen. När Tom Prahl ska dra ett första bokslut över de förbättrade träningsmöjligheterna framträder även nackdelar – och kanske också en bidragande orsak till skadebekymren.
– Fotbollsmässigt har kombihallen gett fina möjligheter, vi har varit där nästan hela tiden. Vad gäller tekniskt spel och passningsspel är den suverän, men samtidigt tror jag den är bäst för ungdomsspelare, och för seniorer vid träning av tekniska moment. Så fort vi ska göra något taktiskt behövs det ytor, och det blir lite trångt därinne. Risken är att spelet blir kort och plottrigt, det såg vi i någon av matcherna, då vi nästan helt saknade djupledsspel. Därtill är underlaget ganska slitsamt för spelarna, det är högre intensitet, mycket stopp-och-start. Konstgräs ger mindre friktion, och är därför inget hundraprocentigt bra underlag för ljumskarna. Sedan man börjat träna på konstgräs i Sverige, tror jag att en hel del överansträngningsskador kan relateras till underlaget. Att sedan kvaliteten blir bra fotbollsmässigt, det är en annan sak. Det svåra är att hitta balansen.
På lördag bär det ännu en gång iväg till La Manga med grönbete i värmen och matcher mot norrmän, som vanligt. Men årets vistelse är halverad. Bara en vecka mot tidigare två.
– Ja, vi har ju bra träningsförhållanden hemma nu. I år kommer fiberduk att läggas ut på en av våra träningsplaner. Duken gör att gräset kommer igång att växa snabbare, vilket kommer att flytta fram grässtarten två till tre veckor. Efter La Manga är det ute som gäller, i bästa fall. Fjorton dagar där nere har också varit lång tid att vara borta, det kostar mycket pengar och… det var rätt segt ifjol. Dessutom förlorade vi och spelade inte bra. Den frukosten kan vi nu!
Vad vill du framför allt se i de kommande matcherna?
– Det skulle var skönt att få göra en bra match totalt sett, där vi skapar målchanser och får se pigga forwards och att vi får in Afonso i spelet. Och att de som spelar kliver fram och tar för sig.
Intervju: Tobias Christoffersson
