En skön förlust- Ny krönika av Mats Weman
”Jag kan till och med tycka att det var skönt att vi inte satte dit ett enda mål. Ska det svida så ska det. För hur skulle det sett ut om MFF vunnit på bortaplan, mot ett bundesligalag mitt i säsongen, efter att själva bara känt på bollen två veckor på det nya inomhusgräset?
Jag tror det hade varit närmast en katastrof.”
Jag ska väl inte säga att jag jublade. Men när siffrorna 4-0 bekräftades strax före fyra i lördags eftermiddag drog jag en sorts lättnadens suck. Sällan har väl en förlust känns så befriande.
Okej, jag var inte på plats på Ostseestadion, utan fick nöja med att följa kamrat Kjelldéns föredömliga direktrapportering på Svenska Fans hemsida. Och jag märkte snart att jag inte blev det minsta berörd av att målen trillade in bakom den unge vikarien Ringström. Tyckte givetvis synd om pojkstackaren, men förstod att han inte var ensam om synderna på den egna tredjedelen.
Jag kan till och med tycka att det var skönt att vi inte satte dit ett enda mål. Ska det svida så ska det. För hur skulle det sett ut om MFF vunnit på bortaplan, mot ett bundesligalag mitt i säsongen, efter att själva bara känt på bollen två veckor på det nya inomhusgräset?
Jag tror det hade varit närmast en katastrof.
Ett MFF med halva laget på skadebritsen eller i Hongkong eller på andra landslagsuppdrag, fick bara inte lov att vinna i lördags. Ett MFF som redan kallas Real Malmö och som dagligen hotas sprängas av de genom media uppblåsta självförtroenden – behövde exakt den näsknäppen som Mackan Lantz och Prica och Martin Max och de andra hansaiterna tillfogade dem. Jag kan inte nog tacka dem.
Försäsongen är en lömsk tid. Alla säger att matcherna inte spelar någon roll, att det är i april det gäller och bla bla bla, men den som påstår att resultaten inte påverkar honom – han ljuger. Det finns dessutom massor av goda statistikexempel på lag som gjorde värdelösa försäsonger och som sedan vunnit Allsvenskan. Hammarby häromåret, Blåvitt något år tidigare.
Alla spelare vet om detta, alla kan de denna vidskepelse utan och innan.
Mot detta kan man invända att det alltid är skönt att vinna, på samma sätt som man hyfsat tvärsäkert kan våga påstå att en människa mår bättre av beröm än av kritik.
Men undantag gives. Försäsongen ska göra ont. Blodsmaken ska fräta i gommen. Skavsåren ska skära in i hälsenorna. Lårkakorna ska ställa sig på led. Njutningen ska vara obefintlig.
Ta säsongen 2002 som ett exempel. Året då vi tog Stora Silver, det bästa resultatet sedan Hodgsons guldår i slutet av 80-talet – tangerat med Zetterlund 1996. Då började vi med att få stryk borta – mot Hansa Rostock med 2-0 – och radade därefter upp tre förluster till (bland annat 0-5 mot Bröndby), en oavgjord match (mot TFF) innan vi äntligen vann mot två norska lag nere i La Manga. Vi hann också förlora en föga minnesvärd kamp mot Landskrona (på Bulltofta, ni som var där har säkert glömt) innan vi tryckte till HBK med 3-0 i genrepet uppe på Örjans Vall. Två mål av Andreas Yngvesson – måtte den grabben få ordning på sina skador. Han behövs i år också.
Så ser en bra försäsong ut i mina ögon. Motgångar och förnedring till vi nästan inte tål mer – först då ska vinsterna komma. Som en tröst från en gud som trots allt bär himmelsblå tröja. Som en injektion av moralisk resning i elfte timmen.
Av det jag kunnat läsa mig till så verkar spelarna ta rätt lugnt på vad som hände i lördags. I synnerhet verkade Afonso ha en nykter inställning till vad man ska kunna prestera efter två veckors bolltrillande inomhus. Särskilt när man spelar på den plats där man inte är tänkt att spela.
Det förtjänar dessutom att upprepas. Skoog och Höiland på landslagsuppdrag, Patrik Andersson någonstans mellan Barcelona och Falsterbo, Grahn och Yngvesson och Asper på väg tillbaka från skador.
Åke Stolt ber i Sydsvenskan, i skepnad av Doktor Dysterkvist, oss att märka att han inte skrivit att Malmö FF tar guld i år. Med tanke på matchen i lördags och på hur Stolt tippat de senaste åren så måste jag därför säga att säsongen 2004 börjat på bästa tänkbara sätt.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
