En rosenodlare har landat
Onsdagen den 25 maj satt Rikard Norling vid bagagemottagningen på Kastrup och tittade på folket som hämtade sina väskor och sedan fortsatte ut genom dörrarna. Bagaget låg vid hans fötter, så det var inte det som var orsaken att han dröjde sig kvar. Istället väntade han på tecken från MFFs sportchef Per Ågren om att allt skulle vara klart.
– Jag ville inte gå ut i ankomsthallen med tanke på att jag skulle kunna bli igenkänd och dra igång något. Det var ju inte klart och allt kunde fortfarande hända.
Så kom samtalet. En börda släppte från ryggen och istället axlade han sitt bagage.
– Det var ett otroligt stort ögonblick när jag gick igenom dörrarna. Man kan inte återvända genom gaten och framför mig låg mitt nya liv. Samtidigt som det inte finns någon återvändo sken solen välkomnande. Helt plötsligt hade jag fått en ryggkota till och jag kände den underbara utmaningen i hela kroppen.
Det har gått tre veckor sedan dess och sakta börjar den första omtumlande upplevelsen lägga sig.
– Den här tiden har gjort mig lycklig. Jag känner att jag blivit väl mottagen av både fans och av ledning och spelare. Det är rätt roligt. De första jag mötte under processen var såklart Per Ågren, men sen också Per Nilsson, Håkan Jeppsson och Anders Pålsson. De gav ett så sympatiskt intryck och det verkar genomsyra hela klubben. Det första intrycket har så att säga bekräftats av alla jag mött sen dess.
Rikard Norling har direkt satt färg på MFF. Hans språk blommar av metaforer och han möter alla och envar med en smittsam entusiasm. Redan under första träningen passade han också på att gå bort och speciellt hälsa på staketrävarna. Att möta alla med respekt är a och o för Rikard.
En ny tränare har också inneburit en hel del nyheter. I pressen har man mest pratat om att sista träningen inför match är stängd under den första halvan. Men internt märker man främst skillnaden på att han har en ambition om att omfamna hela verksamheten.
Han kollar på matcherna när de yngre lagen spelar.
Han träffar ungdomstränarna en gång i veckan.
Han ägnar stor uppmärksamhet åt hur hela föreningen fungerar.
Han lyssnar gärna på vad fansen har att säga.
– Jag vill inte trampa någon på tårna. Det är lätt hänt när man som jag gärna vill ta ett stort grepp. Men saker och ting hänger ihop. Genom att jag direkt tittat på allt som kommer underifrån har jag rätt beslutsunderlag. Vad gäller fansen så är det ju en oerhört stor del av den energi som man skapar på speciellt hemmaplan men även på bortaplan. Ju större enighet det är mellan fans, spelare och ledning, desto bättre är det.
• Det här är inte en helt vanlig inställning i tränarkåren och vi börjar prata om just det – vad som format honom att bli just den personen han är?
– Jag har varit passionerad fotbollen sen jag började gå. Jag följde pappa när han spelade och tränade i olika lag runt Järfällatrakten. Han tränade fotboll på sommaren och ishockey på vintern. Jag lärde mig alla namn och nummer på alla spelare direkt. Det har säkert påverkat mig.
Mår bra av att ha stor familj
En annan sak som är utmärkande för Rikard är hur stor plats han lämnar åt sin familj.
– Ja, jag är en familjeman. Det är en stor del av min identitet. Jag mår bra att känna att jag har en stor familj. Spektrat hemma är stort och det är klart att det kan hänga ihop med att jag kan ha stort spektra på jobbet. Jag är van vid att ha mycket olika personligheter runt omkring mig. Ju äldre min äldsta dotter blir så får jag också större förståelse för de unga i laget.
När Rikard började sin tränarkarriär var han jämngammal med de yngre i dagens MFF. Som bara 21-åring tog han över talangfabriken Brommapojkarnas U-lag. Med sig i jobbet hade han sin pappa som mentor.
– Jag jobbade nära med min pappa. Efter varje träning när jag satte mig i bilen ringde jag pappa och frågade om de olika besluten jag tagit var bra. Jag sökte trygghet i honom. När han gick bort var jag tvungen att söka trygghet i mig själv.
Under den här delen av diskussion om vad som gjort honom till den han är kommer så plötsligt en av de norlingska metaforerna:
– Alla tränare är olika. Det som är det vackra med fotbollen är att det inte finns rätt och fel. Men man släpper ned stenar och så blir det ringar på vattnet. Jag släpper ner mina stenar på ett sätt och andra på ett annat sätt.
Det är tydligt att helhetssynen, den positiva synen på olikheter och på hur han vill få alla delar i samklang är det som är det mest utmärkande av hans drag. Jag brukar ställa frågan om det perfekta målet till alla tränare jag möter. Döm själva om Rikards svar säger något om honom:
– Då har vi kollektivt försvarat och vunnit bollen på egen planhalva. Vi går snabbt till anfall men upptäcker att vi har lite för få spelare med. Därför vänder vi tillbaka, vänder sida där vi sedan går till inlägg. Nu har fler spelare kommit upp och vi har tre man i straffområdet och en kille nickar in den.
• Vill du verkligen vinna bollen på egen planhalva – de flesta tränare vill annars vinna bollen högre upp i banan?
– Ja det är klart. Men det är mer att det ligger så mycket mer arbete bakom ett mål om vi har lång väg fram. Fotboll hänger ihop. Ett fint musikstycke spelas av hela orkestern, inte bara violinisten. Så med det här anfallet har många varit med.
Norling har rykte om sig att vara duktig på att ta fram talanger. Samtidigt befinner han sig i en situation där man förväntar sig resultat. MFFs A-lag har alltid tunga förväntningar på sig, men kanske ännu mer nu när man har ett färskt SM-guld i bagaget.
– Det är viktigt att man som ledare balanserar upp resultathets med att utvecklingen är minst lika viktig. Där kan man lätt stjälpa individer som kanske redan är stressade och pressade, så att det blir ohanterbart. Samtidigt handlar den här branschen mycket om resultat och att kunna hantera de kraven.
Pressen att prestera
Rikard utvecklar resonemanget och menar att en stor del i att gå från talang till färdig spelare handlar om att lära sig att hantera press.
– Det finns ju ett vedertaget begrepp att vi svenskar presterar bäst utan press. Samtidigt finns det ju en del MFFare som slagit hål på den myten. Som Martin Dahlin, Patrik Andersson och inte minst Zlatan. Ja, så har man hela gänget som kom till Europacupfinalen -79. Och då heter det att man är osvensk. Det är det som är grejen. Hur kan vi vända på det där och gilla att ha pressen att prestera?
Rosor och Mercedes är hobbyn
Att odla en talang kräver att man ser individen, tar vara på dess egenskaper och sedan vårdar den ömt. På något sätt känns det helt logiskt att Rikard har rosenodling som hobby.
– Ingrid Bergman är favoriten. Jag får MMS varje dag från min fru, de blommar ju just nu. Det är faktiskt svårare att flytta ifrån rosorna än vad det är att flytta ifrån Stockholm. Men det är bördigare här nere har jag hört.
Som ett skönt motsatsförhållande är hans andra hobby bilar. Eller rättare sagt Mercedes. Men även den hobbyn har fått ta stryk på grund av Rikards jobb.
– Jag hade en 3,5 l V8 från 1970, men den fick jag lämna när jag flyttade till Sundsvall.
Fotbollen har fört Rikard från Stockholm till Sundsvall tillbaka till Stockholm och Södertälje för att nu ha landat i Malmö. Han väntar ivrigt på att familjen ska komma ned. Och letar för fullt var man ska bo.
– Jag fick tips om att hyra ett hus inte långt från där Zlatan bor. Jättefint på över 300 kvadrat och nära till havet. Men det är liksom inte jag. Jag vill ha ett torp på landet.
Någonstans där odlandet kan fortsätta med andra ord.
Text: Per Welinder
Foto: Jesper Landby
