En pratstund med Emil Hallfreðsson
MFF:s nye, vänsterfotade islänning kommer till tals och presenteras i en fyllig intervju om till exempel militärisk försäsongsträning, eddadoftande smeknamn, tiden i Tottenham och den egna musiken.
MFF:s nye, vänsterfotade islänning kommer till tals och presenteras i en fyllig intervju om till exempel militärisk försäsongsträning, eddadoftande smeknamn, tiden i Tottenham och den egna musiken.
– Det var något militäriskt, från brandkåren… han har ju varit brandman… Det här är den jobbigaste försäsongsträning jag varit med om! I England hade vi mer fotboll hela tiden, och på Island börjar ju inte ligan från i mitten av maj. Det är bra förstås, jag kommer att orka mer under säsongen. Två pass till imorgon, men sedan är det helg!
Emil Hallfreðsson har just avslutat en Kulan-lunch och talar om förmiddagsträningen på Sören Åkebys hinderbana. Det är första ordentliga veckan i Malmö, och vår nye islänning har väl inte riktigt landat än. Lägenhet är på gång, i nästa vecka skeppas bohaget över från London.
– Anders har kört runt mig en sväng på stan, och här ser fint ut. Men när jag får egen bil, snön försvinner och det blir ljusare ser jag fram emot att se mig mer omkring själv.
Det hann bli två nätter på Hilton innan avfärden till Sydafrika. Alla inblandade som uttalat sig prisar lägret. Emil Hallfreðsson kan för egen del inte riktigt hålla med.
– Jag låg sjuk nästan hela tiden, drabbades av något virus på resan ner. Men till slut var jag bara tvungen att ta mig upp och komma ut, så de sista dagarna var jag med en del, och jag fick se de flesta djuren.
U21-förnedring väckte intresset
Trots att sjuksvängen hindrade honom från träning i Sydafrika, säger han sig vara i god form, och har inte haft några problem att hänga med under hårdkörningen sedan hemkomsten. Så matchades han också i Tottenhams reservlag fram till den 19:e december.
– Vi mötte Watford och jag gjorde mål, så det var ett bra minne från en sista match. Men sedan dess har jag inte rört en boll – jag saknar verkligen att spela fotboll just nu!
Efter den matchen åkte Emil Hallfreðsson hem till Island för fem korta dagars julledighet från proffslivet i Tottenham – trodde han. Men så ”hände” plötsligt affären med MFF, låt vara att den legat i luften ett slag. Närmare bestämt sedan den 11 oktober, då Islands U21-landslag skåpades ut Sveriges i Eskilstuna – 1-4 och Emil Hallfreðsson bakom tre av målen. MFF var en av flera svenska klubbar som kontaktade Emils agent, och efter att ha sett honom spela i en reservlagsmatch anmäldes intresse…
– Spurs tyckte att det kunde vara en bra erfarenhet för mig, och att chans till A-lagsmatcher var vad jag behövde. Så det var inget svårt val. Nu är mitt mål att spela varje match.
Handplockad av Arnesen
För ett år sedan, i januari 2005, kom han till London och Tottenham, på bästa tänkbara sätt: handplockad som en framtidsman av legendariske danske dynamitarden Frank Arnesen, redan smått legendarisk också som sportchef i Spurs.
– När jag kom låg laget på 14:e plats i tabellen, och det kändes som ett bra läge att ge unga spelare chansen. Men i samma veva som jag kom köpte klubben ett tiotal spelare till, både unga och mer erfarna, vilket gjorde konkurrensen betydligt svårare.
Första halvåret var en enda lång omställning till proffslivet; men det gick bra.
– En mycket lärorik tid. Ibland tränade jag med A-laget, ibland med reserverna. Mitt mål var att jobba mig uppåt och ta chansen när den kom.
Det var bara det att den där chansen aldrig kom. Inskolad i proffsvärlden och efter från ett långt, stärkande sommaruppehåll hemma på Island var Emil taggad för att ta det stora steget under hösten. När han kom tillbaka var Frank Arnesen borta – under uppseendeväckande former överplockad av Chelsea.
Kompis med Edman
– Inte för att mina chanser försvann då, men det var han som hade tagit dit mig, och han gav mig mycket support.
Det blev svårare, helt enkelt. Och det blev en höst i The Reserve League. Fast även om reservlag är reservlag, så måste väl, ändå, reservlagsserien till självaste Premier League vara lite fräck att harva i?
– En del matcher är bra, andra inte. De stora lagen har riktigt bra reservlag, men hos de mindre lagen blir kvalitetsskillnaden stor. Och det var för få matcher, i bästa fall en i veckan, men ibland uppehåll på 10-14 dagar. Och – matcherna räknas ju inte. De äldre spelarna bryr sig ofta inte och det smittar av på de andra. Det enda som räknas är att coachen är där och tittar, och om man gör bra ifrån sig så kanske…
Det blev emellertid ingen A-lagschans för Emil. Frustrerande?
– Ja, verkligen frustrerande. Man längtar efter pressen vid en riktig match.
Vid sidan av det fotbollsliga stortrivdes däremot Emil Hallfreðsson med livet i London; fin lägenhet nära träningsanläggningen och Oxford Station, familj och vänner på regelbundna besök. Och nya kompisar, bland dem inte minst – Erik Edman.
– Han välkomnade mig och tog hand om mig i Spurs, vi umgicks en hel del och är goda vänner.
Proffsklubbarna i kö efter 2004
Grindavikurbannin. Det finns smeknamn och det finns smeknamn, och det Emil Hallfreðsson fick på Island låter som något direkt ur Snorre Sturlassons Edda. Grindavikurbannin betyder Grindaviks baneman och det blev Emil i sin debutmatch för moderklubben FH Hafnafjördur som 17-åring 2002. Han gjorde mål och sänkte Grindavik, och han gjorde om samma bedrift de följande två åren! Emil var den främste i en ”gyllene generation” i Hafnafjördur.
– Från 16-årsåldern var vi var i final varje år och vann nästan varje gång. Normalt går en eller två spelare vidare i karriären från ungdomslagen, vi var tio stycken!
Säsongerna -02 och -03 hackades upp av skador – men 2004 blev Emil Hallfreðssons supersäsong. Han spelade alla matcher och var en förgrundsfigur i det Hafnafjördur som vann ligan för första gången och fortsatte hösten med framgångsrikt UEFA-cupkvalspel. Walesiska Haverfordwest och skotska Dunfermilne besegrades, 2. Bundesliga-laget Aachen blev dock för svåra – men Emil Hallfredsson utsågs till årets unga spelare på Island – ”en stor ära för mig”, säger han – och nu stod proffsklubbarna i princip på kö. Först ut var Everton, som erbjöd kontrakt, men detaljerna löste sig inte. Sedan var det Ruud Gullit och Feyenoord, som också erbjöd kontrakt – men så blandade sig Tottenham i och londonlaget lockade mer för ynglingen med ”tipsextrasyndrom”.
– På Island är det Premier League som gäller bland de stora ligorna, det har det alltid varit.
Inga tankar på Tottenham
Hur ser han på lånet till MFF? Är huvudambitionen att får matchtid för att återvända och kriga för en plats i Tottenham, eller ska 2006 i himmelsblått bli en nystart (om man nu kan tala om det i en så ung karriär)? Definitivt det senare.
– Det är bara nuet som räknas, det är inte bra att har för mycket i tankarna samtidigt. Nu tänker jag bara på att spela här, på att göra många och bra matcher. Och – går det bra för mig här kan vad som helst hända sedan.
”Einn dag i einu”, skulle man också kunna säga, ”En dag i taget”. Så heter en av de låtar med sig själv Emil Hallfreðsson har på sin hemsida: i en svartvit videosnutt syns en till synes allvarlig ung man med akustisk gitarr.
Stort musikintresse
– Va, ligger den ute fortfarande? Eh… det är en kompis till mig som fixar med sidan och jag har inte haft internet på ett slag nu… det är mest på skoj.
Men musikintresset är starkt; Emil gillar att spela och spela in, och droppar på anmodan singer/songwriter-referenser som Damien Rice och Jack Johnson. Tillvaron i storstan inspirerade till en egen komposition: på sajten finns också ”London lagid”, vilket betyder… ”Sång till London”, i en lite stökig tagning med kompisar och falsettprägel.
– Lite intryck från London, mest på skoj. Det är en kul hobby att spela och skoja runt med låtar lite. Och det är bra att ha gitarren när man är ensam. Emellanåt saknar jag min familj och mina vänner, men man måste offra lite om man vill bli professionell fotbollsspelare.
Då väntar vi på ”Malmö lagid” nu…?
– Ja, en malmösång får det ju bli – jag ska fråga Olof om han vill vara med och på den, ”lovar” Emil (som hörde smakprov på nr 3:s vokala förmåga nere i Sydafrika).
/Tobias Christoffersson
Emil Hallfredsson om…
…sin hemsida: ”Den är till för att hålla kontakt med mina vänner på Island. Fans? nej, det har jag inga. På Island är det bara Eidur Gudhjonsen som har fans!
… islänningar i MFF, han prickar in alla i följande ordning: ”Gudmundur Mete, Omar Johanson, Olafur Örn Bjarnason, Sverrir Sverrison – och Asthildur Helgadottir!”
… nummer 14: ”Jag hade ingen särskild önskan, men det var ju Johan Cruyffs nummer, så..!”
… lillebror Hákon, 15: ”Central mittfältare med bra teknik, har varit och hälsat på hos Everton”!
