En legendar kommer hem: Per Ågren om Bob

Publicerad 19 oktober 2015 i Nyheter

Till hemmamatchen mot Shakhtar Donetsk kommer den legendariske MFF-tränaren Bob Houghton på besök. Det uppmärksammar vi på MFF.se med en rad intervjuer med spelare som hade förmånen att spela under honom. Per Ågren hade Bob Houghton som tränare både som ungdomsspelare och som proffs på 90-talet. 

Per Ågren, 329 matcher i MFF:s A-lag mellan 1983-1992. Tre cuptitlar, fem ligatitlar, två SM-guld.

Bob Houghton, MFF:s huvudtränare 1974-1980 & 1990-1992 . Fyra cuptitlar, tre SM-guld, finalist i Europacupen.

Per Ågren har YouTube i fullskärmsläge på datorn. Det är match mellan Malmö FF och Dynamo Dresden i Europacupen 90/91 och Bob Houghton som nyss kommit tillbaka för sin andra sejour som tränare i Malmö FF sitter på bänken. På skärmen syns Per Ågren med vit kaptensbindel stega fram och slå in bollen från elva meter i straffavgörandet som följde efter fulltidsresultatet 1-1 och en mållös förlängning.

Tyskarna har dock avgörandet i egna händer. När Torsten Gütschow placerar bollen på straffpunkten är hans lag vidare om han gör mål. Straffen slås och Jonnie Fedel dyker fram och räddar den. Men domaren menar att straffen måste gå om eftersom MFF-målvakten kastade sig för tidigt. Gütschow byter fot och sätter bollen i det andra hörnet. MFF är utslagna.

– Visst, Jonnie går tidigt, men det gör deras målvakt också, suckar Per Ågren.

Brukar du se gamla matcher på YouTube?

– Nej, faktiskt inte. Jag tittade nu för att få lite inspiration.

Man såg på bilderna här att du var lagkapten under Bob Houghton. Hur var det?

– Det stämmer. Det var stort att få det förtroendet både från honom och från MFF. På den tiden hade vi ett spelarråd som beslutade om vem de ville ha som kapten. Sen krävdes det att tränaren gav samtyckte.

Hur var relationen mellan dig och Bob?

– Det var angenämt. Jag hade den allra största respekten för honom, både som tränare och person. Jag försökte naturligtvis hjälpa honom så mycket som möjligt samtidigt som jag förde fram spelarnas åsikter.

På vilket sätt hade du respekt för honom som person?

– Han skyddade alltid sina spelare och skulle aldrig gå ut och kritisera dem offentligt. Om det fanns en diskussion så tog han det mellan fyra ögon. Utåt tog han hellre smällen själv. Dessutom är han en person som man hade lätt att tycka om. Man fick känslan av en naturlig auktoritet som man också visste var man hade. Han var tydlig och rak utan att utöva management by fear.

Vilket var ditt första intryck av honom?

– Jag hade haft förmånen att ha honom under hans första sejour. Jag var pojk- och juniorlagsspelare och fick vara med på några träningar och spela någon reservlagsmatch. Bob lyfte upp mig där för att testa mig och jag fick ett tidigt förtroende. Min bild av honom var att han var en oerhört entusiastisk tränare och trodde på sina spelare och kunde få fram det bästa i dem. Det kände jag redan tidigt.

– Det märktes också under den andra sejouren som inte var lika framgångsrik som den första tiden. Vi kom från en tid där vi hade haft en otrolig framgång med Roy Hodgson och plockat fram många landslagsspelare och utlandsproffs. Det var bland annat Roger Ljung, Stefan Schwartz, Jonas Thern och Martin Dahlin som försvann. Det var svårt att fylla luckorna som de duktiga spelarna lämnade efter sig och vi hade inte riktigt pengar att ersätta dem.

– När vi blev brandskattade så skulle det behöva få ta lite tid att plocka upp spelare underifrån. Men tålamod har aldrig varit Malmös starka sida, varken från publik, press eller klubben själv. Det blev lite kämpigt. Men även i den pressen så var han en väldigt bra ledare.

MFF kom sexa, respektive trea i allsvenskan under de två åren i början av 90-talet. Hur hanterade han motgångarna?

– Jag tror att han upplevde det lite frustrerande. På 70-talet var det nästan ingen åderlåtning utan då kunde man ha samma lag år efter år trots alla framgångar. Nu fick han inte riktigt tiden att bygga något och det var många i svensk fotboll som hade väntat på tillfället att få kritisera honom.

– Bob Houghton hade tagit in många nymodigheter med press och understöd och rak backlinje som omdanat hela fotbollssverige. Under 80-taletet spelade nästan alla lag med de principerna. När det sedan vände och mästaren själv i det spelet inte lyckades i samma utsträckning var det många tvivlare till den filosofin, som hade fått vara tysta i 20 år, som helt plötsligt började vädra något annat. Det var synd och orättvist.

Det här att han tog den engelska modellen till Sverige. Tror du att det lade grunden till svensk fotbolls framgångar under de kommande decennierna?

– Jag är helt övertygad om det. På 80-talet la Svennis grunden till IFK Göteborgs framgångsrika period med just det här sättet att spela. Samma spelsätt använde Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg när de blev ansvariga för landslaget.

– Lagerbäck var ofta nere här hos oss i början av hans tränarkarriär. Han var i vårt omklädningsrum och ute på träningsplanen och såg oss träna. Det var kanske en gång i månaden i nästan två års tid.

– Det har inte sagts tillräckligt mycket vilket inflytande Bob hade på svensk fotboll. Jag tror få vet vad han implementerade och gjorde. Det handlade inte i första hand om att underhålla utan om att vinna matcher. Han trodde blint på det spelet och på sina spelare. Det pumpade han i oss vilket gjorde att vårt självförtroende alltid var maximerat. Det var en härlig känsla att gå ut med.

Bob Houghton hyllas i halvtid i matchen mellan Malmö FF och Shakhtar Donetsk

Läs också: Tore Cervin om Bob Houghton

huvudpartners

officiella partners