Domarskolan: Målchansutvisningar
Hemsidan fortsätter att publicera domarskolan från 2009 års programblad. De ständigt aktuella målchansutvisningarna synas idag.
Vi har sett det många gånger och flera av oss har säkert funderat över det. Är det inte ett väl hårt straff? Det handlar om målchansutvisning med avstängning som följd och ibland även straffspark.
Vi såg det i Champions Leagues båda semifinaler där Manchester Uniteds Darren Fletcher och Barcelonas Eric Abidal drabbades och vi såg det i allsvenskan där Trelleborgs Rasmus Bengtsson räddade med handen i Kalmar.
Det är inget snack om att domarna gör rätt, tvärtom är domarna bra på att bedöma dessa situationer. Snarare är det så att när det borde vara straff och målchansutvisning så slutar det ibland endast med straff och varning. Detta på grund av att domaren inte alltid känner sig säker på om det varit en klar målchans.
I princip har det inte någon betydelse var på planen som förseelsen inträffar. Blir motståndaren berövad en klar målchans ska det innebära målchansutvisning. Ett friläge från mittlinjen där spelaren blir förhindrad med ojusta medel ska alltså bestraffas med utvisning. Men frågan är om det straffet rimmar med och står i paritet med förseelsens art och om den återskapar ett motsvarande läge åt det förfördelade laget.
Så säger regeln
I regelboken står det klart och tydligt hur domaren ska agera vid regelbrott då målchans förekommer.
En spelare ska utvisas om han begår något av följande:
• Förhindrar ett mål eller en klar målchans för motståndarlaget genom att avsiktligt beröra bollen med händerna (gäller ej målvakten inom hans eget straffområde).
• Förhindrar en klar målchans för en motspelare som rör sig mot spelarens mål genom en förseelse som bestraffas med frispark eller straffspark.
Alltså ska domaren bedöma två saker. Dels om det förekommer målchans, dels om spelaren förhindrar den med ojusta medel.
Tre exempel
Om man tittar närmare på Manchester-spelaren Fletchers utvisning i Champions League mot Arsenal står inte straffet i proportion TILL förseelsen – det står utom allt tvivel. Det har säkert beslutsfattarna inom FIFA redan upptäckt för länge sedan och det
kommer de säkert att åtgärda i fram-tiden.
Om Fletcher nu spelade ojust ska domaren självklart döma straffspark. Att Fletcher blir utvisad är egentligen bara en följd av att det står i reglerna. Domaren ska visa ut honom eftersom han berövar Arsenalspelaren mål-chansen.
Eric Abidals utvisning i matchen mot Chelsea är inte heller mycket att säga om, ifall domaren bedömer förseelsen som ojuste. Chelseaspelaren Anelka går miste om en målchans och det är därför Abidal blir utvisad.
I allsvenskan fick vi också uppleva en situation som faller under samma rubrik och som skapat en hel del diskussioner. I Trelleborgs match borta mot Kalmar räddade Rasmus Bengtsson ett givet Kalmarmål genom att med handen slå bort bollen precis innan den ska gå in i mål. Domaren blåste såklart straff och Rasmus visades ut, helt enligt reglerna även här. Kalmar fick en ny målchans via straffsparken och Trelleborg fick sen spela hela andra halvlek med en man mindre och det hade ganska stor betydelse för matchen.
Skillnaden mellan dessa tre situationer är att två av dem blev straff och den tredje frispark i ett inte alltför bra läge. Det vore mer logiskt om målchansen på något sätt skulle kunna återskapas i alla tre fallen.
Vilken proportion?
Följden av alla utvisningar i fotboll är att spelaren blir avstängd i tävlingens nästkommande match och vad det har med förseelsen att göra kan vara svårt att förstå. I Fletchers och Abidals fall blir straffet en missad Champions Leaguefinal och i Rasmus fall en match avstängning i allsvenskan. Att drabbas av dubbla straff och ibland tredubbla straff känns inte rätt. Ett omdiskuterat förslag är att fotbollen ska ändra på denna bedömning. Det gäller att hitta ett mer logiskt sätt att komma till rätta med problemet och få ett straff som står i proportion till förseelsens art.
Ishockeyn har löst det med att bedöma om det är målchans och i så fall döma straff oavsett var förseelsen sker. I fotboll har vi bekymret med straffområdet. Så fort förseelsen sker innanför straffområdet blir det inte bara straff (bättre målchans kan man knappt få) utan även utvisning för en målchans som motståndarna ändå får tillbaka via straffen. Laget får sedan spela med en man mindre resten av matchen. Det finns säkert andra förslag för påföljder som kan komma på tal istället för nuvarande konsekvenser.
Ett möjligt scenario
En situation där spelarna på sätt och vis kan kringgå det hårda straffet är t ex följande: Lag A leder med ett mål i slutet av en match. Lag B pressar på och gör allt för att skapa chanser och kvittera. När det återstår någon minut av matchen spelar lag B en djupledsboll förbi lag A:s backlinje. Den friställer en forward i lag B ett par meter utanför straffområdet. Lag A:s målvakt uppfattar situationen snabbt och rusar ut ur straffområdet för att avvärja målchansen. Då forwarden ska runda målvakten tar denne tag i hans tröja och förhindrar honom att springa förbi och göra mål. Domaren blåser frispark och visar ut målvakten. Lag A hinner såklart samla ihop sig och de byter in sin reservmålvakt. Frisparken resulterade inte i mål, vilket det inte ofta gör.
Blir det här rätt? En uppenbar målchans och trolig kvittering omvandlas till frispark ett par meter utanför straffomr.ådet och visserligen en utvisning, men med bara någon minut kvar så är det inget som drabbar laget nämnvärt. Straffet är mycket milt i förhållande till de poäng som räddas tack vare målvaktens agerande.
AV: PATRICK WINQVIST
