Det känns snopet.
Det känns snopet. Förbaskat snopet. För det var ju inte så här det skulle vara. Matchen igår var ju tänkt att vara guldfinalen. Den som vann matchen skulle vara svensk mästare nu. Det var ju så det var tänkt.
Det känns snopet. Förbaskat snopet. För det var ju inte så här det skulle vara. Matchen igår var ju tänkt att vara guldfinalen. Den som vann matchen skulle vara svensk mästare nu. Det var ju så det var tänkt.
Vill man grotta ner sig riktigt djupt i ”om” eller ”om inte” så är det ju dessutom lätt att måla himmelsblå spöken på väggen och tänka på Henrik Nilsson, den gamle MFF:aren, som satte straffen för BoIS häromsistens och för att inte tala om Markus ”Schevchenko” Rosenberg och hans helt makalösa avslutning vid HBK:s andra mål igår.
Vill man se det på det viset så är det alltså släkten som är värst.
Nu bör man inte se det så. Man bör inte heller ligga sömnlös och stirra i taket och om och om igen fråga sig varför Mattias Asper valde den tusende och sämsta möjligheten, när han satte bolljäveln i nacken på Jones Kusi-Asare förra veckan.
Hellre då, om man nu ändå ligger där och inte kan somna, hellre då fråga sig vad Andreas Yngvesson höll på med några gånger under den matchen. Nicken från tre meter, som nästan träffade hörnflaggan, är ju redan en tragikomisk klassiker i himmelsblå supporterkretsar.
Ironiskt nog så var det spottkopparnas afton igår. Och då tänker jag inte på Paddan Hegerfors som hela tiden satt och tjatade förtjust över hur många miljoner IFK:s kassör skulle tjäna på den här matchen och som på slutet, efter slutsignalen, gratulerade ”Bosse”, på ett pinsamt kompisvis, till en fantastisk säsong och en väl genomförd match. Bosse Johansson såg närmast generad ut.
Nej, jag tänker på just denne Andreas Yngvesson. För det var lite av hans kväll. Han var i högsta grad inblandad i förspelet till hörnan, som ledde till 1-0. Och det är han som slår den närmast ofattbart precisa passningen som leder till 2-0. Att han brände friläget med Bengt Andersson har vi därför glömt. (Nej, det har vi inte).
När Peter Ijeh gör sin bästa match för säsongen så passar lämpligtvis även Peter Abelsson på att göra det. Offensiv och aggressiv i brytningarna – närmast Vieira-klass på några av insatserna! Och så nacknicken då – på huvudspelet kan han komma att visa sig att vara en fullgod ersättare till Daniel Majstorovic. (Men jag saknar fortfarande Daniel).
Och så Thomas Olsson. Som inte slagit många passningar rätt under hösten, som hade ett patetiskt dåligt skottförsök mot Landskrona, som vi börjat tvivla på rejält. Många av oss har redan skissat på laguppställningar för 2005 – och där har inte någon Olsson synts i startelvan.
Ska vi fortsätta göra internationella jämförelser så var det ett Pavel Nedved-mål som avgjorde matchen på Nya Ullevi igår. Den sträckta vristen i just det ögonblicket gör att vi glömmer alla de där slumpvis spridda bollarna från hösten. (Ja, vi gör faktiskt det).
Men det känns snopet. Och det känns kluvet. Jag är så stolt över den insats MFF gör igår. Laget spelar lika aggressivt och självsäkert som i matcherna tidigare i höst – Djurgården hemma, Halmstad borta och niopoängsveckan. Det är inte tid att summera säsonger ännu, men det är klart som fan att vi hade varit sex poäng före resten om vi bara hade gjort typ fem sådana matcher till.
Det som hände igår var, i alla fall, att vi säkrade spel i Europa. Nu är det frågan om det blir Champion’s League eller Uefa-cupen. Tack vare grodan mot BoIS (hoppsan, nu var jag där igen) så har vi inte möjlighet att besluta om detta själva. Vi har att förlita oss på att det supertända blåvita lag – som igår spelades bort från möjligheten att bli både etta och tvåa – ska tända till utav helvete en sista gång i år och ta poäng på Örjans Vall på lördag.
Hur det än går så kommer det att vara alldeles vidrigt spännande att sitta där på lördag. Som så många gånger förr – med ett öga på planen och ett på anslagstavlan. Om det plötsligt kommer upp 0-1 från matchen i Halmstad kommer det att koka på Malmö Stadion.
Och om det står 0-0 på Örjans Vall och Malmö leder när det är tio minuter kvar så kommer jag inte att ha ett öga på matchen och ett på tavlan. Jag kommer att ha hela ansiktet begravt i händerna. Vi kan ha en klassiker på gång på lördag. Var där eller var fyrkantig.
Mats Weman
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
