Daniel är van vid snabba ryck
Kontraktet med MFF skrevs mellan två träningar samma dag och han har rykte om sig att vara allsvenskans kanske speedigaste spelare med boll. Snabba ryck styr 22-årige Daniel Larssons fotbollsliv.
– Ja det stämmer bra, säger nyförvärvet och anfallsvapnet från Göteborgs-
klubben BK Häcken med de vessel-snabba fötterna. Jag lever högt på min snabbhet och övergången till MFF i januari i år gick onekligen också med rekordfart.
Daniel skrattar gott när han berättar vidare:
– Efter att jag gått hela jul- och nyårs-
helgen utan att veta hur det skulle bli – Hammarby fanns också med i bilden – ringde min agent Carl Fagher den 4 januari och sa att i morgon åker vi ner till Malmö så att du får träna med klubben och skriva kontrakt. Och så blev det. MFF hade två träningar den dagen och mellan passen var vi på Hasse Borgs kontor och skrev på.
Karriären räddades
Kontraktet är på fyra år och Daniel har fått göra rätt för sig från början. Han var ensam om att spela lagets alla nio träningsmatcher och gjorde en helgjuten debut i allsvenska bortainledningen mot sin gamla klubb, men måste sedan tyvärr stå över den historiska hemmapremiären mot Örgryte. En blödning i ena knäet orsakad av ett motlägg i Häckenmatchen gjorde att man valde att spara nyförvärvet.
– Trist så klart, säger Daniel, men det är sådant som händer och är det inte värre saker får man vara tacksam.
Ex-Häcken-harpunen vet vad han talar om. I yngre år har han haft problem med brosket i knäna och berättar en riktig rysare om en operation för fyra år sedan, som sannolikt räddade hans fotbollskarriär.
– År 2005 fick jag lägga mig på operationsbordet, säger han. Det var något med ledytan i vänster knä men jag förstod inte riktigt hur allvarligt det var. Inte förrän idrottsläkaren Leif Swärd, som ledde operationen, precis innan jag skulle somna in kom fram och sa att ”nu ska jag försöka rädda din karriär”. När jag sedan vaknade upp efter ingreppet var jag helt chockad, men Leif Swärd hade gjort ett jäkla bra jobb och operationen lyckades.
MFF naturligt val
Även säsongerna 2006 och 2007 hade Daniel bekymmer med sina knän men fick i fjol i Superettan helt skadefri visa de kvalitéer som skulle föra honom vidare i karriären. Med 12 mål och en rad assist var han synnerligen bidragande till BK Häckens allsvenska avancemang och blev därmed också ett hett objekt för andra klubbar i högsta serien.
– Först med att visa intresse var IFK Göteborg och Hammarby och ett tag var det riktigt nära att jag bestämt mig för Hammarby, berättar Daniel. Men så kom MFF in i bilden. Det var sent i december jag träffade tränaren Hans Gren hemma i Göteborg. Han lade ut texten om vad som hände i Malmö med ny hemmaplan och hur satsningen och målsättningen såg ut och det kändes direkt jäkligt rätt och som ett naturligt steg att välja MFF i stället.
De snart fyra månader som gått sedan han tog det beslutet har varit enbart positiva. Acklimatiseringen med flytt från föräldrahemmet på Hisingen till egna tvårummaren mitt i Malmö har tack vare att han fick fästmön Louise med sig gått hur bra som helst och i nya klubben trivs han och känner att han kommer att utvecklas. Även om det vimlar av unga, lovande spelare som konkurrerar om plats i A-laget. Agon Mehmeti, Guillermo Molins, Jimmy Durmaz, Jiloan Hamad, Alex Nilsson…
– Jag hade nog inte riktigt så bra koll på truppen som jag trodde när jag skrev på, säger Daniel. Alla kan bli riktigt bra men ingen får något gratis och konkurrensen stimulerar och höjer kvaliteteten på träningarna. Tillsammans med den heltidsanställde fystränaren John Phillips samt klubbens psykolog Sverker Bengtsson känns MFF:s satsning väldigt proffsig och det är roligt att få vara en del av den. Allt har så här långt faktiskt varit över förväntan.
Daniel inledde sin fotbollskarriär i lilla BK Zenith på Hisingen i Göteborg. Han var sju år gammal och beskrevs redan då som mycket träningsvillig. Samtidigt var han tjurig. Nåde den som inte gav allt på träning eller i match!
Lade ner innebandy
Parallellt spelade han även med stor framgång innebandy. Liksom i fotbollen var han anfallare från början och vann bl.a. ett distriktslags-SM för sin åldersgrupp.
– Men när jag 15 år gammal bytte fotbollsklubb till BK Häcken fick jag lägga ner innebandyn, säger han. Det gick inte att kombinera och valet var lätt. Det var fotbollen jag ville satsa på.
Liksom i BK Zenith var det raka spåret i Häcken och efter två år i J-laget fick han lärlingskontrakt som sedan blev till A-kontrakt. Med det som kvitto på sin talang avbröt han skolgången andra året i gymnasiet och är sedan dess helt fokuserad på att göra yrkeskarriär inom fotbollen.
– Det är så många som vill men få som får den chansen så den måste man ta, säger han. Hur långt det sen bär får framtiden utvisa. Jag har inga konkreta Europadrömmar eller någon drömklubb utan nu är det MFF som räknas och att få spela och göra så mycket mål som möjligt där. Topp fyra tycker jag känns som ett realistiskt mål i årets allsvenska och 2010 är det ju jubileumsår för klubben…
Familje-sporttraditioner
Daniel har även en lillebror med fotbolls-
siktet högt inställt. Han heter Sam, fyller 16 år i år och beskrivs av storebror som en minst lika stor talang som han själv var i motsvarande ålder. Sam, kvick mittfältare och forward, har samma moderförening och har hittills motstått uppvaktningar från andra klubbar men spås av Daniel kunna ha en fin fotbollsframtid även han.
För att fortsätta med familjeträdet så var pappa Bosse på sin tid duktig handbollsmålvakt i div I och sina rappa ben fick Daniel av allt att döma med modersmjölken, eftersom snabbheten inte är något han tränat sig till utan alltid har funnits.
– Mamma har berättat att hon sprang
fort i skolan och även om det inte finns några bevis på det så är det nog hennes gener jag fått. Jag kan inte komma på något annat, säger spelare nummer 7 i årets MFF-trupp.
Den tröjan innehades tidigare av publikfavoriten Anders Andersson och Daniel är väl medveten om det.
– Han var både väldigt duktig och populär har jag förstått. En riktig MFF:are. Det kräver mycket för att leva upp till det men känns smickrande att jag fått överta hans tröja och är väldigt inspirerande!
Av ARNE REIMER
