”Att få vara en av de tongivande spelarna i MFF skulle kännas häftigt”
Pappa och en speciell papperslapp.
Se där vad som lyft Jiloan Hamad från framtidslöfte till att vara med och på allvar fightas om en plats i MFF:s startelva den här säsongen!
Det var pappa Mohammed som såg till att Jiloan fem år gammal fick plats i fotbollsskola i BK Forward i Örebro och som sedan följt och uppmuntrat honom steg för steg i karriären.
…och det är på papperslappen Jiloan skrivit ner egna förväntningar och målsättningar som triggar honom. ”10 allsvenska matcher 2009” står det
bl. a. Och han är på god väg. 1-1-matchen mot BP för en vecka sedan var tredje raka matchen från start. Dessutom gjorde han två inhopp i våras.
– Det känns riktigt bra, säger den
ekorrpigge teknikern och ytter-mittfältaren.
– Eftersom min allsvenska med-verkan debutåret i fjol bara blev sju minuters inhopp borta mot Elfsborg, vilket gjorde mig besviken, var det ett ganska tufft mål jag satte upp för i år, men jag vill så himla mycket. Jag skrev förresten också att jag hoppades få spela kvalmatcherna med P19-landslaget tidigare i år mot Makedonien och Belgien från start. Det fick jag och nu är det nya U21-landslaget som gäller!
Från Forward
18-årige Jiloan kom från Forward till MFF i januari i fjol tillsammans med ett år äldre och den här säsongen till IFK Malmö utlånade målvakten Dejan Garaca. Ett halvår senare anslöt bäste kompisen Jimmy Durmaz, 20.
– Det är det bästa vi gjort alla tre, säger Jiloan.
– Att få komma till och utvecklas i en storklubb som MFF känns grymt bra. Visserligen är alla i och kring klubben besvikna på resultat och tabellplacering hittills i år men det återstår fortfarande så mycket att spela om att jag inte kan tro annat än att det blir mycket bättre. Vi har en bra spelidé och tillsammans med IFK Göteborg de bästa unga spelarna, men vi måste naturligtvis ta mer poäng!
En sömnlös natt
Själv grämer sig Jiloan över att han inte fixade tre poäng mot BP, utan vid ställningen 1-0 på en drömpassning från Wilton Figueiredo skickade bollen i stolpen i stället för i mål. 2-0 där och saken hade ganska säkert varit klar.
– Ja, det var riktigt dåligt och gav mig en sömnlös natt, säger ”syndaren”. Självklart skulle jag gjort mål där. Men skriv att jag lovar göra ett mot Halmstad i stället – om jag får spela förstås.
Jiloan är en pratglad, positiv och energisprakande yngling som i redan som 16-åring debuterade i BK Forwards A-lag i div I. Men karriären har inte varit spikrak, även om det just nu känns som om den går på räls.
– De första åren hemma i Örebro när jag fick spela med lite äldre pojkar var jättebra för mig och jag lärde mig mycket, men mellan 13 och 15 års ålder stod det stilla för mig. Då tyckte dessutom flera tränare att jag var för liten för att kunna bli något och det var inte roligt att höra. De sa att de ville ha fysiska spelare.
Jiloan, själv 172 cm lång, tröstade sig emellertid med att världsstjärnan Diego Maradona – ”förebilden för alla korta spelare” – bara är 166 cm och bet ihop. Och året efter när han fyllde 16 år gjorde han som sagt A-lagsdebut och blev året efter ordinarie.
– Det var då jag på allvar kände att jag skulle kunna skapa mig en framtid som fotbollsspelare. Jag gjorde åtta mål på 12 matcher och ledde ett tag skytteligan och lokaltidningarna skrev berömmande om mig. Det var förresten då jag började skriva ner mina målsättningar.
– Vi hade en tränare som heter Thomas Bengtsson och som pratade mycket om vikten av att sätta upp egna mål. Jag testade och skrev att jag ville komma till elitpojklägret i Halmstad och pojklandslaget och båda sakerna slog in och sedan har jag fortsatt med mina lappar varje säsong. Det har absolut hjälpt mig framåt!
Flydde till Sovjet
Fast utan pappa Mohammed hade det ändå inte gått. Det märkts att Jiloan är oändligt tacksam över dennes stöd och uppbackning sedan barnaåren, liksom att Mohammed när han nu är nere i Malmö och hälsar på är rejält stolt över sin sons utveckling.
Själv har pappan dock lite överraskande inget fotbollsförflutet. Han och mamma Jiyan kommer från Kurdistan, varifrån Mohammed efter 14 år som soldat i krig flydde till dåvarande Sovjetunionen, där Jiloan föddes.
– Det var helt sjukt, säger Jiloan. Pappa är krigsinvalid och har berättat hemska saker från tiden i fält. Han har en skottskada i höger axel så att armen inte fungerar och han har bara en njure. Han har verkligen kämpat sig genom livet.
Till Sverige och Örebro kom familjen som flyktingar när Jiloan var 1,5 år och där har han vuxit upp både utanför och på fotbollsplanen.
– Minnena är suddiga men pappa snackade in mig i BK Forward när jag var fem år trots att nedre åldersgränsen egentligen var sex år, berättar Jiloan.
– Ja, min lärare på lekis Anders Sundell var också inblandad. Han såg mig hålla på med boll så ofta jag fick en chans och tipsade pappa om att försöka få in mig i Forward, som var en bra klubb där många hade invandrarbakgrund.
– Sedan dess har pappa följt mig nästan varje steg på fotbollsplanen både på träning och i matcher, fortsätter Jiloan.
– Han har alltid funnits där vilket varit både en trygghet och inspiration och fortfarande sedan jag flyttat till Malmö har vi väldigt tät kontakt och pratar fotboll. Hade det bara hängt på honom hade han också bott här nu men mamma har sitt arbete i Örebro så dom blir nog kvar där.
Jiloan har kontrakt med MFF t.o.m. 2011 och säger om sin egen framtid:
– Målsättningen för nästa år är att vara etablerad spelare i startelvan och 2011 när jag fyller 21 år kan det kanske vara dags att prova vingarna utomlands. Fast att få vara en av de tongivande spelarna i MFF skulle också kännas häftigt.
– Jag tror man kan ha ett bra fotbollsliv även i Sverige och åtminstone just nu känns pengarna inte så viktiga. Nu gäller det att fortsätta jobba sig uppåt både för mig och laget. Det kan och kommer att bli mycket bättre!
Av ARNE REIMER
