Artikelserie: Herbertsson del 1

Publicerad 18 november 2009

Med start idag kommer vi att publicera en artikelserie gällande fotbollsskador, skriven av ingen mindre än MFFs egen klubbläkare, Pär Herbertsson. I första delen behandlas muskelbristningen och i framtiden fyller vi på med fler artiklar. Känner du igen texterna är det inget konstigt. De har publicerats i programbladen under säsongen.

Muskelbristningen som även är allsvenskans vanligaste fotbollsskada

De senaste vetenskapliga studierna av fotbollsskador visar att den vanligaste skadan både i allsvenskan och i europeiska toppklubbar är muskelbristningen. I allsvenskan var 14 % av skadorna lårmuskelskador och bland de elva toppklubbarna i Europa var andelen 16 %.

Muskelskadorna i låret kan vara av olika slag och sitta i olika muskler. En vanligt förekommande skada är lårkakan, vilket är en skada som man får av ett slag, ett knä eller en spark direkt mot lårmuskeln. Lårkakan är inget större problem utan läker oftast snabbt och utan några restsymtom.
Den skada som under de senaste tjugo åren ökat mest är muskelbristningen på baksidan av låret. Oftast sitter denna skada i övergången mellan muskel och sena men den kan även sitta ända uppe i fästet mellan senan och benet i bäckenet. Den delen på bäckenet kallas sittbensknölen. I vissa fall kan skadan till och med innebära att en bit av benet lossnar.

Starka smärtor
En bristning ger omedelbara, starka smärtor, och känns ungefär som om något hugger till på baksidan av låret. Idrottaren ramlar ofta ihop eller börjar halta kraftigt. I det akuta skeendet, just när muskeln går av, är det viktigt med ett bra akut omhändertagande med högläge, tryckförband och eventuell kyla för att minska smärtan.
Vid en sträckning däremot känner man oftast bara ett litet obehag på baksidan av låret. Fortsätter man då att anstränga sig kan detta leda till en riktig bristning då muskel, sena eller en benbit slits av helt och hållet.

Då ökar risken
Idrottare med en redan nedsatt rörlighet är mer utsatta och drabbas oftare av muskelbristningar. De som tidigare haft känningar eller bristningar löper en ökad risk för att få det igen. Idrottare som är starkare på framsidan av låret än på baksidan löper troligen också större risk för skadan.
Ibland är bristningarna så små att de inte syns i en magnetundersökning (MRI). I dessa fall läker skadan oftast utan problem på 2 – 6 veckor och risken är liten att bristningen kommer att leda till nya problem. Om muskelbristningen är så stor att den syns på MRI tar läkningen längre tid. Det rör sig då oftast om en läkningsperiod på 6 – 12 veckor och risken att få en ny bristning är cirka 10 %.

Carolinas skada
En akut muskelbristning på den muskel som går från sittbensknölen kan opereras genom att senan sätts fast med ett så kallat ankare. Detta görs endast i fall då alla de tre musklerna som fäster på sittbensknölen har gått av. Det är en sådan skada som drabbade Carolina Klüft nyligen.
Är det bara en muskel som lossnat brukar den läka ihop av sig själv. Har senan dragit med sig en benbit bör denna sättas fast igen med hjälp av skruvar. När man opererar dessa senor går man in alldeles under skinkan.
Oavsett om man blir opererad för sin muskelbristning eller ej så krävs det intensiv sjukgymnastik för att kunna återgå till idrott. I början av rehabiliteringen krävs det rörelseträning för att få full sträckning och böjning i musklerna igen och därefter följer styrketräning med successivt stegrad belastning. Om den skadade återgår till idrott för tidigt i processen löper den stor risk att få en upprepad skada.

Excentrisk träning
Det finns studier som menar att det går att förebygga muskelbristningarna på baksidan av låret genom så kallad excentrisk träning. Detta innebär att muskeln tränas när den förlängs, och inte när den drar ihop sig.
I Malmö FF har det i många år bedrivits sådan träning men tyvärr drabbas vi ändå varje år av dessa skador.

//Pär Herbertsson