Antonio Duran och den fantastiska återkomsten – årets åttonde tifo!
Han kom som ett yrväder. Men inte hette han Karlsson, inte var han från Värmland, det var inte ens i månaden april och ett Höganäskrus hade han aldrig druckit något starkt ur.
Men han var sänd till Malmö för att vinna SM-guld.
Det hade gått tio långa år sedan MFF tagit guld.
Malmö Stadion var fortfarande nytt och fint, men en lite loj, flegmatisk och nöjd attityd, hade förrädiskt smugit sig in i MFF-vardagen.
En obekväm ilsken väckarklocka måste ställas på ringning. Det behövdes en eldig fandango i de skånska kasedansbenen. Någon som kunde sätta kniven i MFF, likt det Karlsson gjorde på Madam Floods ägor. Det kallades på en man bördig från Katalonien, i det fjärran Spanien.
Antonio Duran växte upp i tjugo och trettiotalets oroliga Spanien.
Fotbollen spelade tidigt en stor roll i Antonios liv och han blev en framstående spelare i olika klubbar, bland vilka Atletico de Madrid var den främsta.I den klubben spelade då Henry”Garvis” Carlsson, som blev en nära vän till Antonio.
En än närmre vän blev en vacker svensk flicka vid namn Ulla, som arbetade som ”barnflicka” hos ”Garvis”, och som blev hans avhållna hustru. De båda flyttade till Sverige 1955 och därmed inleddes Durans karriär i den svenska fotbollsvärlden.
Han första svenska klubb som tränare blev dåvarande Wifsta/Östrand, som numera heter Timrå. Senare fick Sandvikens IF ta del av hans kunskaper innan Åtvidabergs FF stod i tur.
Men Durans dröm var att få ägna sig åt fotbollen på heltid. Hans läromästare var Helenio Herrera. En sådan förebild krävde ett totalt engagemang..
År 1963 kom den stora chansen för Duran. Han ringde! Han som de flesta svenska spelare och tränare drömde om att få ett samtal ifrån, Eric Persson. Över en måltid på Teaterrestaurangen gjordes planerna upp.
Därefter kunde Antonio Duran gå ut i den gråslaskiga malmöitiska kvällen som nybliven tränare för den finaste klubben i världen.
När säsongen tog sin början inleddes ett paradigmskifte av sällan skådat slag inom den svenska fotbollen. Det sprangs, det lärdes ut taktiska finesser som 4-2-4- spelet, och det infördes krav på näst intill renlevnad.
Medicinen som han skrev ut verkade fort. MFF tog kommandot i serien. I Intertotocupen blev det storsegrar mot mycket starka lag. Endast en feldömd straff för Djurgården i sista allsvenska omgången förhindrade att Durans Malmö FF blev mästare redan under hans första säsong i MFF.
Det blev en ny skånsk vinter. Efter julhelgen väntade Pildammsparken ivrigt på spelarna i MFF. Det blev om möjligt ännu hårdare träning. Nu skulle det ske. Nu skrev vår tideräkning 1965. Och skedde gjorde det med besked. När guldet firades i festvåningen på MFF-stadion var det sjätte gången som pokalen hamnade där den hörde hemma.
Duran levde för lagets bästa, även om många kanske tyckte att han överskred gränserna för vad som kunde krävas. Det hände att han reste sig från matbordet om någon spelare drack en öl till maten.
Han kunde till och med ha synpunkter på vad som skedde mellan lakanen, och visade ingen förståelse för att även en Duran-fostrad MFF:are kunde känna att lusten blev för påträngande och föll för frestelsen att strunta i de givna avhållsamhetsdirektiven.
Även skadade spelare misstänkte han som möjliga myglare, trots att de gick gipsade från topp till tå.
Men ingen av hans krav bar elakhetens fula tryne. Allt skedde för vad han ansåg var det bästa för laget.. Han krävde den totala uppoffringen under den korta tid en spelare kunde verka som aktiv.
Durans sista match för MFF blev en cupmatch mot Åtvidabergs FF.När en förlupen boll nådde honom bakom sidlinjen visade han prov på spansk teknik genom att utföra ett nummer som drog ner matchens största applåd.
När han lämnade vår klubb kunde han stolt se tillbaka på fyra mästerskap och två andra placeringar. Ett fantastiskt facit även om spelarmaterialet var lika fantastiskt.
1975 drabbades Antonio av en allvarlig hjärnblödning. Få trodde att han skulle överleva, men ingen hade räknat med hans enorma vilja. Överlevde gjorde han under många år även om vissa funktioner blivit nedsatta.
Men så kom budet som nådde oss den 12 januari 2009. I Åkersberga slutade ett stort hjärta att slå. De långa mörka dagarna kring helgerna är ofta skördetid.
Antonio Duran lämnade livet men finns för alltid bevarad i minnet hos alla tacksamma MFF-vänner.
Carlo Nilsson
Krönikan publiceras i matchprogrammet mot GAIS som distribueras i Sydsvenskan fredagen den 30 juli.
Du kan ladda ner matchprogrammet som pdf genom att klicka här
