Allt börjar med Bjärred
Bjärreds IF:s omklädningsrum är döpta efter framstående spelare som fostrats i föreningen. Följaktligen heter alla Patrik Andersson.
För att hålla isär de olika har man också gett dem undertitlar, såsom Borussia München Gladbach, Bayern München och Malmö FF.
Bjärreds IF:s omklädningsrum är döpta efter framstående spelare som fostrats i föreningen. Följaktligen heter alla Patrik Andersson.
För att hålla isär de olika har man också gett dem undertitlar, såsom Borussia München Gladbach, Bayern München och Malmö FF. Patrik Andersson är stor i MFF. Men han är gigantisk i BIF. Gigantisk räcker inte. Monumental, utomjordisk, ja helt enkelt skitstor. Det är inte så konstigt när man ser sig omkring.
Varje helg möter de olika BIF-lagen andra lokala storheter som ”Kyrkheddinge”, ”Lödde” och kanske något lag från Arlöv. Ni märker skillnaden direkt. Nämn de namnen för några andra än föräldrarna till knattarna som för tillfället spelar i klubben och det händer ingenting. Bjärred har en helt annan klang. Bjärred är klubben som definierar Sveriges bäste mittback genom tiderna.
Min son spelar i BIF. Det känns stort, på ett sådär fånigt sätt. Att han spelar i BIF säger såklart ingenting om hans fotbollskunskaper eller framtida position på San Siro, men det säger allt när man snackar med andra farsor. Var jag än är i landet.
– Min son spelar i Brommapojkarna, det är faktiskt världens största klubb, om man räknar till antalet lag. Det är rätt häftigt eller hur?
– Min son spelar i Bjärred.
– Ok, jag tar nästa runda.
Förra veckan var det dags för landslagets fotbollsskola i Bjärreds IF. Det är ett arrangemang som sker i landslagets regi över hela landet, så vitt jag vet, och är lite av höjdpunkten på spelåret.
Som grande finale kommer några spelare från MFF på besök. I år var det Lill-Bjärred, Daniel Andersson, lagkapten i Malmö FF.
Hans namn står inte på omklädningsrummen, men han är lika stor för det. Han är killen som visade att Bjärred inte var en engångsföreteelse. Att BIF faktiskt är något av en talangskola som inte bara fostrat en, utan två bröder Andersson så väl att de gått hela vägen till landslaget och proffsspel i längtansfyllda länder.
För min son, Konrad, var det såklart något spännande att se fram emot. Men 6-åringar har ännu inte fått upp sinnet för proportioner. Daniel spelar i MFF, det är tufft. Kolla där är en kille i Darth Vader-hjälm, kan vi inte gå prata med honom?
Alltså var mötet mellan sonen och Daniel Andersson förmodligen större i mina ögon, än i hans, men kvällen före gjorde jag vad jag kunde för att förbereda honom:
– Du måste se till att du får hans autograf
– Vad är en autograf?
– Hans namnteckning. När man skriver sitt namn på ett papper.
– Varför det?
– Det löser sig, men sen måste du ställa några frågor.
En idé föddes i mitt huvud. Som medlem i Himmelriket-redaktionen (på svenskafans.com) letar jag ständigt material att bygga artiklar, intervjuer och krönikor på. Här såg jag min chans att genom en 6-åring få Daniels syn på t.ex. ryktet om att Åkeby ska avgå.
– Fråga Daniel vad han tycker om Åkeby som tränare? Fråga vad han tycker om ryktet att Åkeby ska sluta?
– Ska jag fråga om tränaren?
– Ja, och vad Daniel säger ifall han slutar. Kan du göra det?
– Självklart.
Kvällen efter satte jag mig ned i soffan med Konrad för att se vad mötet med Daniel gett. Lite skamsen hade jag känt mig över hur jag gillrat fällan, men nyfikenheten hade snabbt klättrat upp överst på täppan och nu brann jag efter vital MFF-information.
– Hur var det på fotbollsskolan?
– Toppen!
– Kom dom från MFF?
– Ja, Daniel Andersson var där.
Jag kände pulsen öka.
– Fick du prata med honom?
– Ja
– Frågade du honom något?
– Ja. Jag ställde två frågor.
Yes, that’s my boy.
– Jag frågade om jag fick hans autograf
– Och mer?
– Ja, sen frågade honom hur många kepsar han har.
– Vasadu? Frågade du inget annat?
– Nej. Ja sa ”hur många kepsar har du?
Där rök den planen. Ingen het information. Inget att bygga en artikel på. Inget vettigt överhuvudtaget. Och lika bra det.
Tränarfrågan är en sak mellan klubb och tränare i dagsläget. Inget blir egentligen bättre av att man nöter det i media. Jag blir inte en bättre supporter. Jag njuter inte mer av matcherna. Och klubben behöver förmodligen arbetsro bättre än rubriker.
Vinner vi två på raken är vi i serieledning, längre bort från succé är vi inte. Och hur som helst var det viktigare för Konrad att få veta hur många kepsar vår lagkapten har.
Rätt svar: ”tre-fyra stycken”.
Per Welinder, 2007-06-24
Malmö FF hoppas att Per Welinders krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Per Welinders personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
Fakta
Per Welinder är 40 år och bor utanför Bjärred. Hans egen fotbollskarriär nådde sin kulmen som högerback i Lokomotiv Lund på 90-talet. Han började följa MFF på allvar sedan hösten -98 och har skrivit på Himmelriket sedan 2001. Bäste fotbollsspelaren i MFF genom tiderna är Patrik Andersson enligt Per: ”Kan man ta guld åt laget genom att stå vid sidan planen på ett par kryckor, lirar man i en division för sig. Den pondusen har jag aldrig sett hos någon annan svensk fotbollsspelare”.
