Åkeby inför premiären
Med 52 timmar till avspark på Borås Arena tar hemsidan månadens pratstund med Sören Åkeby. En Sören Åkeby nöjd med försäsongen och fylld av tillförsikt om att allt kommer att bli bättre i år.
– Vi kommer att förlora matcher i år också, det måste man förstå. Men vi ska alltid gå vidare, se möjligheterna. Och vi har stora möjligheter att komma ut i Europa igen, det är jag fullkomligt övertygad om.
Med 52 timmar till avspark på Borås Arena tar hemsidan månadens pratstund med Sören Åkeby. En Sören Åkeby nöjd med försäsongen och fylld av tillförsikt om att allt kommer att bli bättre i år.
– Vi kommer att förlora matcher i år också, det måste man förstå. Men vi ska alltid gå vidare, se möjligheterna. Och vi har stora möjligheter att komma ut i Europa igen, det är jag fullkomligt övertygad om.
Försäsongen som sådan är – slut. Den tog slut, i år också. Lunchtid skärtorsdag och MFF har avverkat dess sista träningspass, ute på Heleneholms konstgräs. Halvpackade trunkar vid spelaringången. En lagkapten utsträckt på massagebänken. I ett sidorum en improviserad pingisturnering. Det är rop och garv lite här och var, och i den svett- och duschfuktiga luften kring omklädningsrummet dallrar en stämning som är det uppsluppna uppbrottets. Bussen till Borås avgår först om ett dygn, men resan har redan börjat. MFF 2007 är på väg.
– Det känner vi allihop, att nu är det dags gå igång med det här. Vi känner oss klara att starta allsvenskan nu. Försäsongen är lång i Sverige, och det är mycket gristräning. Men vi har haft glädjen med oss hela tiden i år, och det är viktigt. Vi har bra harmoni, säger Sören Åkeby.
MFF-tränaren utstrålar optimism. Inte den där flåshurtiga, obligatoriska ”måste-optimismen”, utan en lugn, naturlig, helt enkelt mer trovärdig optimism. Tillförsiktens optimism?
– Vi har kommit dit vi ska vid den här tidpunkten. Vi känner att vi är så långt vi kan vara nu.
Det är ord som i sitt sammanhang rymmer ett viktigt konstaterande: försäsongen har gått helt enligt ritningarna. Efter det på många sätt turbulenta och fragmentariska 2006 – omsättningen i speltruppen, skadorna, de olika spelsätten, alla rockaderna i laget – har försäsongen 2007 varit förhållandevis odramatisk.
– Det var på tiden! Vi har varit mer skonade från skador och vi har en bredare trupp i år, och vi har fått mer kontinuitet i träningar och i matcher. Vi lade upp en plan för hur vi ville träna under försäsongen, och den har vi mer eller mindre till punkt och pricka kunna följa – utan några negativa effekter. Spelarna har klarat av det nya upplägget med styrketräning och individuell styrketräning, fotbollsträning, lagdelsträning och individuell fotbollsträning. Det mesta har kommit på plats.
Likväl finns, som alltid, en ovisshet inför var laget står, men den ovissheten betingas mer av glappet mellan vänskapsmatchandet – mot ofta beskedligare motstånd – och seriespelets skarpa läge än av osäkerhet över de egna förberedelserna.
– Jag är nöjd med vad vi presterat både fotbollsmässigt och resultatmässigt. Det känns som att vi har ett stabilt anfallsspel och ett stabilt försvarsspel nu – ett grundspel, som vi bygger på och som spelarna är trygga i. Vi vet vad vi vill göra. Sedan får vi prata efter matchen om hur vi lyckats med det. Lördag arton noll noll vet vi, säger Sören.
Och lägger till:
– Sedan finns det ju alltid saker som man hoppas kommer att bli bättre; att vi gör allting lite snabbare och så. Vi ska förstås fortsätta utvecklas och hela tiden försöka höja oss. Och efter hand måste vi preparera oss för att klara hela säsongen.
4-3-1-2. Tränarteamet gick in i försäsongen med avsikten att testa en ny modell som dels skulle kunna passa spelarmaterialet, dels bygga bort några av fjolårets defensivt svaga punkter. Och det blev 4-3-1-2. Men liksom många andra tränare tonar Sören Åkeby ner sifferexercisens betydelse, och betonar därtill sitt eget credo: den individuella skickligheten.
– Spelidén handlar om att ge spelarna en grund att stå på. Nu känns det som att spelarna är trygga och tillfreds med hur vi vill spela. Man pratar ofta siffror, men det är vad spelarna presterar därute på plan, vad de individuellt klarar av, som är det viktiga. Det är ofta individuella prestationer som avgör matcherna. Sedan har ju motståndaren oftast sett hur vi spelar och förberett för att göra det svårt för oss – men klarar vi av att göra det vi vill göra tror jag att vi har en jättechans.
Försvarsspelet har varit i fokus under hela försäsongen, och det verkar ha gett resultat: sju insläppta mål på elva träningsmatcher, och över lag få tillsläppta målchanser.
– Vi släppte till konstiga mål förra året, och vi klarade inte riktigt av att spela det försvarsspel vi ville, plus att vi fick mycket skador och var tvungna att förändra backlinjen gång på gång. Sedan fanns det ju skickliga motståndare också… I år har vi lagt ner otroligt mycket energi på hur vi ska arbeta i försvarsspelet – och då pratar jag inte bara om backlinjen utan om hela laget.
Vad har ni förbättrat?
– Allt! Vi vet precis vad vi ska göra i situationerna; vi är tätare, vi har jobbat hårt med hur vi ska hålla upp våra motståndare, hur vi ska täcka upp för varandra… hur vi ska ha ett försvarsspel över hela plan.
Många förändringar i backlinjen ifjol, men också under försäsongen, åtminstone på mittbacksplatserna. Du har inte satsat på att spela ihop ett mittbackspar?
– Man kan inte göra det, för då får man ingen konkurrens. Hur ska man stimulera de som inte får spela? Tänk om jag spelat Gabriel i varje match nu, och så blir han skadad. Vad hade du då sagt? Då hade du inte kunnat ställa en sån fråga. Jag låter alla få vara med och känna på, i olika uppställningar, olika alternativ – så att spelarna kan varandra.
Rapporterna från genrepet mot Halmstad är över lag positiva. MFF dominerade, kontrollerade matchen stort och visade upp ”två ansikten” samt inte minst förmåga att växla mellan dem: i första halvlek ett mer avvaktande med lågt försvarsspel, i andra högre press och mer bollinnehav.
– I det stora hela är jag jättenöjd med genrepet. Vi spelade lågt försvarsspel i första och högt i andra; vi prövade lite, så får vi se sedan hur vi gör uppe i Borås. Även om man som tränare vill att vi ska spela på samma sätt oavsett om vi spelar högt eller lågt, så blir man mer passiv när man spelar lågt. Vi förbereder oss för flera scenarier, vi måste kunna variera oss.
Sören lyfter fram målet mot Halmstad som ett bra exempel på hur han vill att laget ska spela offensivt:
– Jocke tog ner en lite längre boll och levererade en bra passning till Junior, och där hade vi flera spelare som löpte i djupled offensivt. Den sortens variation mellan kortpassningar och längre, djupa bollar vill vi ha, så att inte motståndarna alltför lätt läser av oss.
Allt fokus på premiären nu, förstås. Men säsongen är lång, och oavsett hur goda föreberedelserna är så finns det en formkurva som hinner gå upp och ner en del.
– Topparna och dalarna ska vara så små som möjligt, och det tycker jag hittills vi har lyckats med. Vi har inte fallit ur totalt någon gång, som till exempel andra halvlek i bortamatchen mot Gefle ifjol. Då sjönk vi så lågt man överhuvudtaget kan. Vi gjorde för mycket dippar ifjol – men nu känns det som om vår lägstanivå ligger klart högre än förra året. Vi känner oss starka både fotbollsmässigt och fysiskt – vilket är bra för huvudet också.
Skillnaden?
– Kontinuitet. Det är det viktigaste. Har du en trupp på tjugo spelare så vill man att alla dom tjugo ska kunna vara med och träna tillsammans, spela tillsammans, ha träningsläger tillsammans – att kunna jobba med dom, alla, både individuellt och lagmässigt. Där vi ligger nu hade vi behövt ligga redan förra året, egentligen.
Samtalet drar sig mot sitt slut. Sören Åkeby har låtit fylld med tillförsikt inför en säsong som har alla förutsättningar att bli bättre än fjolårets misslyckade. Fast hela tiden är den ju där, underförstådd – pressen. På honom, på laget. Förväntningarna. På en bra start, på att lyckas, på att vinna.
– Vi kommer att förlora matcher i år också, det måste man förstå. Men vi ska alltid gå vidare, se möjligheterna. Och vi har stora möjligheter att komma ut i Europa igen, det är jag fullkomligt övertygad om. Nu går vi ut och möter svenska mästarna på lördag, och de ska få känna av att vi kommer förberedda.
