Utvärdering och avstamp
De flesta MFF-anhängare är nog överens om att säsongen varit slut ett slag nu, även om det kanske finns olika sätt att se på exakt när ridån slog i tiljan. Kanske när sista guldchansen försvann. Kanske när chanserna på övriga metallurga förtjänsttecken smälte, alternativt när ynnesten att få uppleva ännu ett Royal League förvägrades. Kanske i det bitna gräset på Värendsvallen – eller med råsopen på Råsunda. Kanske med någon av skadorna som blev en för mycket, kanske i den där usla andrahalvleken som bara blev en för mycket.
Hursomhelst, först imorgon fredag tar säsongen slut för laget och verksamheten kring det. Efter tre veckors avrundande träning i Kombihallen väntar avslutning med hockey och julmiddag under fredagen – därefter semester och återsamling 8 januari. Hög tid alltså för en sista månadssummering med Sören Åkeby – som mer blir en inlyssning av själva säsongskiftet och dess utvärdering av 2006 och avstamp mot 2007.
Ett första resultat av den särskilda utvärderingsgrupp som sattes samman att analysera året som gått kom på sätt och vis i lördagens Morgontidning, där Åkeby klart och tydligt för att inte säga frankt slog fast att – hans egna tankar kring fysträningen varit en bidragande orsak till den extraordinära skadesituationen, som i sin tur med förlov kan sägas ligga bakom den illa sedda placeringen sju.
– Vi har analyserat säsongen, och vi kommer att ändra tankesätt inför nästa år. Jag får ta på mig stor del av ansvaret för att vi har haft mycket skador under året. Träningen har varit lite för tuff bitvis. Bristingar, knäskador och fotledsskador kan du aldrig rå för som tränare – men ömma ljumskar och lår, till exempel, kan härledas till träningen. Sedan är vissa spelare lite skörare än andra, därför gäller det att träningen blir mer fokuserad på det individuella planet nästa år.
Vad innebär denna insikten för förändringar?
– Vi hoppas kunna göra klart med en fystränare, så att Richard Dahan och Greger Andrijevski får mer tid till sjukgymnast- och massagearbetet, även om de kommer att vara involverad i fysträningen i fortsättningen också. Jämfört med upplägget 2006, så blir det mer fotbollsträning inlagt under försäsongen. Det blir inte en månad utan boll, utan vi kommer mer eller mindre att köra igång inomhusträningen med boll, samtidigt som den hårda träningen också bedrivs inomhus med fotboll och individuell utveckling.
Du frångår alltså en av dina principer, eller i alla fall en tongivande del av din metod?
– Jag är ingen principmänniska. Jag har en inställning om hur jag tycker man ska träna, men man måste också kunna förändra; det fungerade inte perfekt i år. Det handlar också om att få spelarna att må bättre, så att de inte springer och tänker ”ska vi köra den här träningen i år igen, ja då får vi bara skador”. Nu gör vi lite små förändringar som vi hoppas ska minska skadorna. Det är också viktigt att förstå, att när jag tränade Djurgården så hade vi inte tillgång till planer och hallar under den kalla delen av året.
Så där var det bollösa träningsupplägget mer av nöden tvunget?
– Ja, det kan jag hålla med om.
Men det funkade ju där.
– Det funkade mer på grund av att vi låg i Superettan när vi började. Motståndet var sämre första året med den nya träningen, vi behövde inte komma upp i en lika hög nivå i matcherna som i allsvenskan.
Och år två hade den nya träningen satt sig, och kom kropparna kommit ifatt?
– Ja. Då kom vi längre än vi hade hoppats och gjorde en jättebra säsong. Så jag hoppas ändå att den tuffa träningen i år kan generera något positivt för oss till nästa säsong istället. Jag tror att träningen har gjort dem som klarat av den gott, framför allt våra unga spelare.
Sören ger ett konkret exempel där han lyssnat på spelarnas synpunkter.
– Vi tränade ju hårt under hela försäsongen, och då tränade vi även hårt under matchdagarna, framför allt vid matcher mitt i veckan: vi hade styrketräning på förmiddagarna och match på eftermiddagen. Det har spelarna uttryckt för mig att de inte upplevde som så positivt. Förlorade vi de matcherna så tog det kanske lite på självförtroendet, och det är ju inte det vi är ute efter. Och då det finns ju ingen anledning för mig att hålla fast vid det. Tanken var att vi skulle få en kick av den träningen, och se att vi kunde träna hårt oavsett om vi hade match eller inte. Men jag tror ändå det är något vi har med oss till nästa säsong, vi har fått känna att det går. Vi ledare ihop med kloka spelare diskuterar det här och försöker hitta de bästa lösningarna, det är det utvärderingen går ut på.
– Jag är övertygad om att nästa säsong kommer att se helt annorlunda ut. Då kommer vi att ha tagit ytterligare steg framåt mot i år, framför allt de unga spelare som har fått vara med och som har fått spela mycket i år. Men även de mer erfarna, som nu har lärt känna oss i staben och den träning vi bedriver. Det finns ingen av oss ledare som inte är revanschsugen, det finns ingen av våra spelare som inte är revanschsugen.
En annan aspekt på en tränare och dennes arbetssituation är en mer generell, giltig för vilket jobb som helst – bortom träningsmetoder, spelmodeller och laguttagningar: det tar lite tid att få en ny miljö att fungera. Att lära känna sina arbetskamrater, hur det fungerar att jobba ihop.
– Så är det ju. Det är mycket som ska fungera, kommunikation, umgänge, man ska prata samma språk. Det är mycket som ska falla på plats. Rom byggdes inte på en dag. Nån gång kan man ha tur och allt sitter som handsken direkt, nån gång måste man korrigera efter hand.
Nyckeln till ett minimum träningsrelaterade skador 2007 ligger alltså i ökad individualisering av den fysiska träningen. Dock är det viktigt att göra en distinktion mellan individuell fys och ett individuellt perspektiv på fotbollsträningen, där Sören understryker att det senare varit tongivande under 2006.
– Det har varit lite nytt för en del i år att vi har jobbat så mycket individuellt med spelarna, det har behövt lite tid att sätta sig. Jag kan inte gå in på hur det var förut, men vad jag har förstått är det skillnad; vi har jobbat ganska hårt i veckorna med individuell träning och uppföljning. Anders, Affe och jag har vissa träningar tagit ut vissa spelare och jobbat med vad vissa spelare ska bli bättre på. Målet är att spelare ska höja sig ett snäpp. Kan vi utveckla varje individ några procent, gör det mycket för laget. Nu vet spelarna hur vårt upplägg ser ut, och jag tycker många har svarat bra på det, många har utvecklats riktigt bra.
Att dina spelare har bra, rätt karaktär framstår som en av dina grundpelare som tränare. Under säsongen som gått har du emellanåt vädrat missnöje med inställningen och ansvaret på plan. Ger det några följder för truppens sammansättning 2007?
– Jag sa att jag inte är en principmänniska, men bra karaktär det är en princip, och den är orubblig! Karaktär är svårt att förändra, och samtidigt har vi en trupp med spelare som är kontrakterade – allt kan du inte påverka som tränare. Däremot kan man påverka spelaren – genom att prata om de här sakerna. Vi har tre till fyra individuella samtal om året med spelarna, där vi talar om vad vi tycker, där de får reda på precis allting. Jag tycker att flera spelare har höjt sig och blivit mer medvetna om vad karaktär och attityd innebär.
Utvärdering efter ett år som i år handlar förstås mest om vad som gått snett och varför och vad man ska göra för att det inte ska gå snett igen. Men 2006 rymde också en hel del ljusglimtar, positiva händelser, bra grejor. Vad tycker du var roligast och bäst i år?
– De unga spelare som fått chansen att spela, vi pratar ju om ett helt gäng 20-, 18- och 17- åringar som har fått spela i allsvenskan. Det är det roligaste. Det bästa är att det i vissa matcher har sett riktigt bra ut; passningsspel med rörlighet, alla ingredienser en fotbollsmatch ska ha. Som mot Djurgården borta, Häcken borta, första halvlek av Helsingborg borta. Vilket tyder på att potentialen i laget finns. Det finns sekvenser som talar för att det här blir bra, när allting kommer på plats. Vi har visat att vi mot vilket lag som helst kan spela bra fotboll.
OK, största besvikelsen då?
– Jag är jättebesviken framför allt på spelet. Vi har jobbat oerhört mycket med vårt passningsspel och bitvis visat att vi har det – men att det sedan så jävla snabbt kan försvinna, det är obegripligt för mig. Sedan tycker jag självklart att resultaten och vissa matcher där vi fallit ur totalt i andra halvlek har varit helt osannolikt. Man skulle vilja gå in i allas skallar och titta hur det ser ut när sånt här händer. Tanken har varit att vi ska fortsätta precis som i första, jag har aldrig några tankar på defensiva omdispositioner i halvlek. Om det är några minuter kvar, så kanske men annars gynnar det bara motståndaren. Men så har vi ändå blivit lite passiva, och då kommer motståndaren närmare. Då får man inte lika mycket tid, och då blir man otrygg. men då måste man kunna vara skicklig nog att ta tag i det igen. Det här måste vi bli bättre på till nästa säsong. Vi får aldrig hamna i den situationen att vi tappar självförtroendet. Våra spelare är å pass kloka, så att de förstår det här, men det är en lång process dit.
Vad kan du säga om truppens storlek och sammansättning inför nästa år? Vad vill du ha för tillskott
– Det går inte att svara på ännu. Det kan försvinna folk och det kan komma in folk. Vi har en trupp och diskuterar självklart förstärkningar, men det kan försvinna duktiga spelare också och då måste vi ersätta dem. Jag skulle vilja ha en riktig styrman i backlinjen och en kreatör på mittfältet. Det är det primära.
Hur ser du på Jari Litmanens medverkan 2007?
– Jag kan inte svara på det. Vi får ta en diskussion när Jari blivit frisk. En frisk och vältränad Jari Litmanen är det inte många i allsvenskan som är bättre än.
Problemet är förstås att en frisk och vältränad Jari Litmanen funnits till hands i alltför ringa omfattning under året.
– Ja. det är klart att det var frustrerande under säsongen, det tycker nog alla, spelarna också. Vi fick aldrig någon kontinuitet i det vi gjorde. Vi kommer att jobba med vår trupp, och kan sedan Jari får vi se det som en bonus. Vi vet ju egentligen ingenting om hur lång tid hans skada tar att läka och vad som händer sedan.
Men du utesluter inte att han ännu kan tillföra laget något?
– Definitivt inte. Bra spelare växer inte på träd.
Kan du se Jari i en annan roll kring laget?
– Det kan jag definitivt, med hans erfarenhet och kunnande. Det kan man märka redan, till exempel på hur de unga spelarna sett hur han tränar extra efter träningarna, och några av dem gjorde det också. Jari har ju inte hamnat där han är av en slump, den träning och det jobb han lagt ner under sin karriär är ett bevis på att det går. Han har fantastiska kvaliteter och är otroligt professionell. Han ger många positiva vibbar till unga spelare att jobba extra.
Efter ett år i Malmö, vad tycker du om (fotbolls)klimatet här nere? Du har redan fått uppleva större delen av spektrat, från förälskad smekmånad till hårt ifrågasättande och banderoller med avgångskrav…
– Klimatet är ungefär på samma nivå som i Stockholm; fantastiska fans som har stora förväntningar. Sån är branschen, och det får man leva med, men jag hoppas att fansen i slutändan förstår vi är minst lika besvikna som de. Jag kan tycka att fans inte alltid är så resonabla, på så sätt att de inte förstår allt vad som händer runt laget – eftersom de inte är med i vårt dagliga arbete. Men sedan det finns ju olika grupperingar bland fansen också.
Vad är svårast för oss som står utanför det dagliga arbetet att se?
– När förutsättningarna förändras. Man ser alltid Malmö som en storklubb, och det är förvisso rätt, Malmö är en storklubb, men det innebär inte att vi alltid har en uppsjö av erfarna spelare Det är inte alltid så jäkla enkelt. Och unga spelar kan oftast inte gå in och spela tongivande roller, som de aldrig har gjort tidigare, för att vi har viktiga spelare i viktiga roller skadade. Där är man ibland inte insatt i situationen. Jag har förståelse för att man tycker mycket och har åsikter, det är helt rätt – men mycket kan förändras från en vecka till nästa.
Blir du ledsen av påhopp från fansen?
– Det är klart man blir ledsen, när man får skit från de man jobbar för – och där ingår på ett sätt fansen – om det till exempel står på en banderoll att man ska avgå.
Men nu är det semester som gäller för Sören Åkeby, med snar avfärd till huset i Thailand några veckor. Därefter skall Sören – hör och häpna – lägga sig under kniven för en höftledsoperation.
– Jag har jätteproblem med min höft, och det har jag haft i många år nu, dels sedan mitt gamla brandmannajobb, dels sedan tiden jag spelade fotboll, och genom att jag haft dåliga knän har det blivit slitage i höften. Jag har ju varit fotbollsspelare och brandman i 20 år och har tränat mig genom hela livet, men det senaste året har jag inte ens kunnat cykla eller simma. Jag har försökt få det gjort många gånger tidigare, men det har inte funnits utrymme, på grund av det jobb jag har. Nu har jag lite för ont för att inte göra det, och det finns en månad från operationen fram till att vi startar upp igen. Jag hoppas att jag kan träna så pass bra så, så att det inte kommer att påverka mig sedan, även om jag kanske får ha käpp ett slag.
Kanske får fjärdedomaren smaka den i den allsvenska premiären…?
– Då ska jag vara utan käpp, det kan jag lova… annars kastar jag den på honom!
