Tränarintervju: ”Vi ska visa vad vi kan”
I årets sista månadsintervju med tränarna kommenterar Roland Nilsson och Hans Gren de fyra avslutande matcherna. Samt, inte minst, sin analys av säsongen – och ambitionerna för 2010.
Säsongen är slut. Ur allsvenskt fotbollsperspektiv är också året slut. Spelarna har gått på semester, tränarna dröjer kvar ännu några dagar, när alla samlas igen är det 2010. Roland Nilsson och Hans Gren möter upp för en sista pratstund för 2009. Den tar avstamp i de fyra sista allsvenska matcherna, som med de fem raka segrarna dessförinnan och med en fjärdeplats inom räckhåll onekligen blev en besvikelse. Förlust oavgjort förlust oavgjort. Två poäng och till slut en sjundeplats i tabellen.
Det var annars mycket laddning till och fullt av förväntningar på stormatchen mot guldstridande IFK Göteborg, när MFF efter – ytterligare – två veckors landskampsuppehåll skulle försöka förlänga den redan fina segersviten. MFF gjorde också en bra match, men det blev de västkustska antagonisterna som drog längsta strået: Thomas Olsson – förstås – gjorde matchens enda mål i den 28:e minuten.
En jämn match, som kunde slutat hursomhelst, bland annat efter två lysande himmelsblå målchanser i andra halvlek.
Roland Nilsson:
– Jag vet inte om den var så jämn; det fanns bara ett lag på banan som ville spela framåt. Det andra laget försvarade sig, fick ett ledningsmål, och sen var det bara kontringsspel från deras sida när vi försökte trycka på. Men de försvarade sig väldigt bra. Vi hade ett par heta chanser, som till exempel Robbans skott där målvakten gjorde en idioträddning. Nummer ett: man får ge fan i att släppa in sådana mål som vi gör i sådana matcher. Nummer två: man måste göra mål framåt. Men det är alltid jobbigare när man hamnar i underläge.
Därefter bortamatch mot Gais, som återigen visade sig vara en svår motståndare. Igen oavgjort, 1-1, fjärde raka krysset i serien mot makrillarna, dock efter att Wilton Figueiredo kvitterat på straff först i den 89:e minuten.
Roland Nilsson:
– Gaismatchen liknade Göteborgsmatchen såtillvida att vi hamnade i underläge och fick jobba väldigt hårt för att ta oss tillbaka. Vi tryckte på och till slut tryckte de Daniel i ryggen, och vi fick straff. Sen hade vi lite småchanser alldeles i slutet av matchen, och vi var lite nära att ta alla tre poängen. Men som sagt, man har inte råd att släppa in mål utan att göra två framåt.
Så, näst sista omgången. Fjärdeplatsen fortfarande möjlig, men då krävdes seger borta mot regerande mästarna Kalmar. Oavsett vilka förväntningar man hade på den matchen, så lär de ha kommit på skam. För det blev en sådan där helt sanslös – och enligt de flesta tränare säkert också vettlös – match i samma stil som bortamatchen mot Hammarby i motsvarande omgång ifjol. Den matchen slutade 6-3 till MFF efter 4-3-ledning i paus.
På Fredrikskans gick MFF ifrån till 3-1 i första halvlek, men Kalmar han kvittera innan paus. Efter tog MFF ledningen på nytt, men istället för 4-3-seger vände Kalmar och vann med 5-4…
Roland Nilsson:
– Anfallsmässigt en väldigt bra match, där vi var väldigt starka, framför allt Daniel och Eddie. Men – för första gången i år så darrade försvaret också ordentligt, vilket gjorde att vi släppte fram Kalmar. Vi visst ett vi var tvungna att vinna för att bli fyra, så när de gjorde 4-4 började vi chansa mer framåt och blotta oss mer bakåt. Med facit i hand kunde vi ha nöjt oss med en poäng där, så hade det blivit lite bättre.
Och så Brommapojkarna hemma i sista matchen. Med fjärdeplatsen bortom räckhåll förmådde laget inte mer än 1-1, onekligen en rätt trist slutvinjett på säsongen.
Roland Nilsson:
– Avslutningen var inte bra. Vi gjorde bara precis tillräckligt för att ta ledningen, och när vi tagit ledningen så bevakade vi den, inte mer. Helt plötsligt kom 1-1, och då satte vi full fart, gasade på ordentligt och skapade några riktigt vassa lägen. En besvikelse att vi inte kunde plocka fram det tidigare och fortsätta när vi fick 1-0.
Kan ni se någon gemensam nämnare till varför det var svårare i de här matcherna än i de fem innan?
Roland Nilsson:
– Framför allt att vi inte gör första målet i tre av matcherna, även den mot Kalmar. Matchen mot BP var en annan sorts match. I de fem raka segermatcherna var det vi som tog ledningen; motståndarna var tvungna att komma upp och satsa framåt, och då var vi bra på att utnyttja det åt andra hållet.
Hans Gren:
– Vi var inte så mycket sämre de fyra sista matcherna som de fem vi vann; spelmässigt var vi inte det. Vi hade fortfarande bra chanser och spelade bra fotboll, för det mesta. Men det räckte inte riktigt till.
Vi fick också ett uppehåll efter de fem segrarna, som var lite svårt att hantera; att behålla målaptiten vi hade efter många matcher med kort tid mellan då det flutit på. Det fanns också möjlighet för motståndarna att analysera oss lite bättre.
Är ni nöjda med hur ni fick 4-4-2 att fungera om man ser till alla höstens matcher?
Roland Nilsson:
– Både ja och nej. När vi vinner de här fem matcherna ser det lysande ut; sen fick vi det inte att fungera fullt ut. Vi har mycket att jobba med framöver.
Men det är naturligt att fortsätta med 4-4-2?
– Som spelartruppen ser ut idag och som vi avslutade säsongen, så känns det som att det är där vi börjar – sen får vi ser hur det blir. Om spelare försvinner, vad vi själva kan få tag i och så vidare.
Tränarna har gjort en större analys av säsongen 2009, och huvuddragen i den presenterade Hans Gren vid medlemsmötet den 19 november. Under rubriken Mindre positivt listas naturligt nog resultatet i form av tabellplacering och poängutfall. I synnerhet poängutdelningen på hemmaplan, 4 segrar, 8 oavgjorda och 3 förluster, som tränarna betecknar som inget annat än ”katastrofal”. Anfallsspelet som helhet och agerandet vid fasta situationer – både offensivt och defensivt – anses också mindre positivt.
Under Positivt framhåller tränarna bland annat följande:
– Spelidén håller. Lagets possessionspel och allmänna passningsspel har fortsatt utvecklas, och MFF har under säsongen jämte Elfsborg varit det passningssäkraste laget i allsvenskan.
– Spelsystemet håller. ”4-4-2 håller, 4-2-3-1 håller också, men inte lika bra”, sa Hans Gren på medlemsmötet.
– Försvarsspelet har varit bra, och framför allt mycket bättre än 2008. Bara två lag (AIK och Göteborg) har släppt in färre mål i år.
– Omställningsspelet har fungerat väldigt bra och gett många mål.
– Fysträningen och den idrottspsykologiska rådgivningen har utvecklats på ett bra sätt.
– Skadorna har varit färre.
På hur sätt blev laget bättre på att behärska spelidén under 2009?
Roland Nilsson:
– Liksom 2008 har vårt sätt att spela varit ett rörligt och varierat passningsspel med både korta och långa bollar, lite rakare med 4-4-2. Jag tycker det är fler som är mycket bekvämare nu i de flesta situationer. Man är inte ”rädd” för att få bollen i vissa situationer, man behärska situationen även om man får press på sig, man hittar en lösning istället för att bara skjuta bort bollen, eller försöka dribbla och tappa boll. Där har vi utvecklats.
Ni är inte nöjda med de fasta situationerna, varken framåt eller bakåt.
Hans Gren:
– Det är klart vi inte kan vara nöjda. Vi släppte in 24 procent av våra mål i samband med fasta situationer, och vi gjorde bara mål på 7 procent. Vi gjorde fem mål i samband med fasta i år: två straffar, en frispark, två hörnor.
Något särskilt som saknats, såväl bakåt som framåt?
Roland Nilsson:
– Bakåt är oftast efter den där första situationen – själva frisparken eller hörnan – som det blir mål. Det är alltid lite oreda, bollen försvinner iväg, då är man sårbar. Det gäller för oss att hitta rätt
Hans Gren:
– Vi har generellt sett haft svårt med avslutandet, att göra mål på chanserna. Vi har skapat chanser också på de fasta, men vi har inte gjort mål där heller. Sen beror det också lite på spelarkaraktärer, vilka spelare man har på fasta. Så är det. Vi får träna på det mer, helt enkelt, hitta rätt uppställningar. Men det är både en tränings- och en teorisak.
Hans, under medlemsmötet nämnde du – bland mycket annat! – när du berättade om 4-4-2 att det systemet gjorde det lättare för spelarna att jobba ihop två och två under matcherna, både offensivt och defensivt. Vill du förklara det lite närmare?
Hans Gren:
– 4-4-2 är ju ett klassiskt spel när det gäller att vara nära varandra och kunna jobba i par, både i lodrätt och vågrätt läge så att säga – till skillnad från 4-2-3-1 där det finns ytor på plan som inte riktigt blir desamma. Om man börjar längst fram, så kom våra två forwardar närmare varann i många lägen, framför allt centralt. Vi understödde också de två forwardarna med en av de två mittfältarna mer/bättre. På yttermittfälts- och ytterbackspositionerna kom spelarna också närmare varann, framför allt i försvarsspelet då yttermittfältarna ofta har ett lite lägre utgångsläge i 4-4-2. Sedan pratade vi också mycket om att jobba två och två, vilket förhoppningsvis gjorde att spelarna kände ett större ansvar gentemot den som var närmast, både offensivt och defensivt. Spelarna fick lite nya mentala bilder teoretiskt och praktiskt.
Tränarna har också ställt upp en lista över vad som ska utvecklas inför och under nästa säsong, 2010.
Bland annat:
– Ett försvarsspel som håller i 90 minuter. MFF släppte in lite mål, men förhållandevis många under sista kvarten.
– Ett anfallsspel som håller i 90 minuter. Eller snarare över hela säsongen.
– Utveckla spelsystemet. Framför allt 4-4-2.
– Utveckla arbetet med matchanalyser.
– Öka den individanpassade träningen i såväl fys och idrottspsykologisk rådgivning som fotboll.
Ett försvarsspel som håller i 90 minuter – vad vill ni förbättra?
Hans Gren:
– Vi släppte in sju mål på den sista kvarten, och så är det ju, matcherna avgörs ofta sista kvarten, det är ju inte bara vi som släpper in då, det görs väldigt mycket mål sista kvarten. Men ser man en sådan tendens, är det ju viktigt att jobba med det, inte bara rent taktiskt utan också mentalt.
Roland Nilsson:
– En anledning till att vi släppt in lite fler mål i slutet av matcherna kan ju också vara att – vi vill vinna matcherna. Vi slänger fram oss mer och tar större risker för att vi vill vinna matchen. Då kan man blotta sig och riskera att släppa in istället.
Hur blir anfallsspelet jämnare över en hel säsong?
Roland Nilsson:
– Spelmässigt har det i år sett ganska bra ut. Vi har spelat en attraktiv fotboll i de flesta matcherna, men vi har inte varit effektiva nog, över 30 omgångar. Det vi märkt är att det gör oerhört mycket när vi får det där lilla extra självförtroendet, särskilt för våra forwardar. Det är ju våra forwardar tillsammans med några av mittfältarna som får de flesta chanserna i en match, då gäller det att de är heta. När de slutar tänka så mycket och bara gör det naturligt, så ser det så mycket bättre ut, än om man ska hålla på och peta till bollen hela tiden och hela tiden vänta på att komma i rätt läge. Det måste vi jobba med under våren, med vårt anfallsspel och med avslut.
Hur vill ni utveckla den individanpassade träningen?
Hans Gren:
– Nästan all vår fotbollsträning är individanpassad, i det att spelarna tränar i sin position väldigt ofta, det är ganska naturligt. Men rent individuellt i meningen att en spelare står och nöter sin högerfot eller så, det kan utvecklas. Den idrottspsykologiska rådgivningen kommer vi att lägga ökad vikt vid individanpassning.
Hur vill ni utveckla matchanalyserna?
Hans Gren:
– Just nu tittar vi på hur man såväl nästa år som i framtiden kan ge bättre analyser både från egna matcher och från motståndarnas matcher. Hur vi kan ge spelarna mer och bättre feedback från varje match, med klipp från matcher och den egna insatsen i matcherna. Vi ger sådan feedback idag, men vi vill utveckla det, och i nästa steg föra det vidare inte bara till hela MFF Elit utan också längre ner i föreningens avdelningar; ungdomslag och akademin. Men det är en resursfråga, vad gäller dataprogram och möjligheten att få klipp.
2010. Fem veckor bort. Måndag 4 januari samlas MFF och inleder försäsongen, en försäsong som med seriestarten redan i mitten av mars blir två veckor kortare, tio istället för tolv.
Vad innebär det? Bra eller dåligt?
Roland Nilsson:
– Att vi måste köra på lite snabbare, tidigarelägga allt lite, göra vissa fysmoment lite annorlunda.
Om det är positivt eller negativt – det får vi väl se! Nä men, jag tror nog det kan vara positivt. Nu
kommer säsongen lite närmare, och den långa försäsongen blir lite lättare att greppa för spelarna. Mitten på mars känns nog betydligt närmare än början av april.
Slutligen – vad ger er hopp inför 2010?
Roland Nilsson:
– Att vi vet att vi kan spela jäkligt bra fotboll. Att det inte fanns något lag i år som vi kände att vi inte kunde hantera på ett bra sätt. Det gäller bara att få till det rätt över hela säsongen, hålla tätt bakåt och få in bollen framåt. Vi ska visa vad vi kan.
Att ni vill och kan…?
– Precis!
Intervju: Tobias Christoffersson
