Spelarkrönika: Från läktaren till fotbollsplanen
Alla små fotbollspojkar har en dröm om att en dag få bli fotbollsproffs. Det var självklart också min dröm när jag började spela fotboll som 6-åring i Arlöv. Men jag hade en sak till jag ville få uppleva: att få stå på Norra läktaren och sjunga fram mitt älskade Malmö FF. Laget som jag på något sätt föddes in i.
Mina föräldrar tog med mig på matcher när jag knappt kunde gå, och när jag sen blev äldre var det mina bröder som tog med mig till Norra Läktaren och det var där jag blev kär.
Jag glömmer det aldrig. Det var en match i Svenska Cupen mot just Helsingborg. Zlatan avgjorde matchen, blev min idol och största förebild och jag stod och hoppade på Malmö Stadions grå betong för första gången. Det var på något sätt i just den matchen, mot just Helsingborg som mitt Malmö-hjärta bankade för första gången.
Efter den matchen var jag fast på ståplats fram till att jag själv fick chansen att som 16-åring ta steget över till Malmö FF och få skriva på ett proffskontrakt.
Min första dröm om att få stå och sjunga fram mitt älskade lag hade slagit in och nu var min andra dröm om att bli fotbollsproffs också på väg att bli verklighet.
Tre år senare, som 19-åring fick jag göra min debut i Malmö FF, mot Helsingborg. Några månader senare körde vi över Helsingborg i vad som sägs var tidernas derby och vi säkrade i princip det guld som vi senare skulle
vinna hösten 2010. Två år senare gör vi som lag den bästa insatsen någonsin i en överlägsen 3-0 seger, mot Helsingborg. Och ytterligare någon månad senare gör jag en av mina bästa matcher på ett regnigt Olympia, även det mot Helsingborg.
Att en Malmöpåg som jag, redan i 22 års ålder fått uppleva så mycket minnen i möten mot Helsingborg, det är få förunnat.
Nu när det vankas nytt derby börjar känslorna i kroppen storma fram.
Det roliga med derbyn är att man inte har en aning om hur det kommer att sluta. Allt man vet är att det kommer att bli en grym match, två välspelande lag och en helt fantastisk inramning.
På tal om det här med inramning så hoppas jag att ni som står där varje match och stöttar oss förstår hur viktiga ni är. Jag vet att det varit matcher då vissa av oss inte kommit förbi och gett er en applåd efter matchen, men ibland blir det så när man inte får ut det man vill, både som lag och som individ. Men ni ska veta att vi alltid är enormt tacksamma för allt det stöd ni ger oss. Det är ni som ger oss den där extra kraften och framförallt i derbyn är det extra viktigt. Om vi så spelar hemma på Stadion, eller om det är på Olympia, så har vi i alla fall redan vunnit en av matcherna – den på läktaren!
Helsingborg har inlett säsongen riktigt bra vilket gör matchen ännu mer spännande. Jag gillar Helsingborgs nya sätt att spela fotboll. Roar Hansen är verkligen en bra tränare och jag tror att det Helsingborg han håller på att bygga upp kommer att bli riktigt farligt under flera säsonger framöver! De har enormt med speed i laget som vi verkligen
får se upp med. HIF har individuell skicklighet men även en enorm fightingspirit vilket gör dem ännu mer svårlagna. Men vi kommer att komma förberedda, gå igenom HIF noga och när matchen blåses igång ska vi inte bli överraskade utan vara beredda på vad som helst!
Så om vi nu sluter leden och gör oss redo för en fantastisk match. Ni på läktaren gör ert – och vi lovar att göra vårt, plus lite till – då är jag övertygad om att vi står där på onsdagskvällen och firar tillsammans!
Och själv drömmer jag om att en dag efter min fotbollskarriär återvända till ståplats och sjunga fram mitt Malmö FF.
/Pontus Jansson
Texten kommer från matchprogrammet Avspark som finns att köpa utanför Swedbank Stadion på onsdag, eller så går det att laddas ner här
