”Silly season är den bästa säsongen”
Hemsidans krönikör Mats Weman levererar sin andra krönika. Den här gången handlar den om Silly Season
Ibland undrar jag om inte Silly Season är den bästa säsongen.
Man slipper ha ont i magen över nästa match, över obehagliga scenarion som man numera
med hjälp av nätet kan räkna ut på en kafferast och man behöver inte
tvingas vara med och se sitt lag förlora hemma mot Sundvall med 0-2.
Som jag ser det, bara fördelar.
Under Silly Season är det flera ljusår till nästa säsongs smärtsamma verklighet. Nästa års ofrånkomliga besvikelser. Under Silly Season vaknar man varje morgon med ett skutt och lusläser notisspalten i morgontidningen,
kopplar upp datorn och kollar nyheterna på FotbollDirekt och Sportals hemsidor. Och för säkerhets skull gör man ett svep över ett halvdussin brittiska också bara för att vara säker på att inte missa det bästa tokryktet.
Silly Season är, med höga faktor av just rykten och fria fantasier, ett virtuellt fotbollsspel med livs levande spelare som aktörer. Här tillåts vi skena iväg i fullständiga osannolikheter vid det här laget har väl samtliga svenska utlandsproffs, möjligen undantaget Zlatan, Ljungberg och
Henke placerats i MFF:s förstauppställning.
Och varje gång spetsas våra förväntningar av att vi får läsa att Hasse Borg uttalat sig i frågan och sagt: Inga kommentarer!
Under Silly Season kan man också bortsett från att följa Ajax matcher på Viasatsport under helgerna passa på att fördjupa sig i turkiska ligans toppstrid, få lite tid över till IFK Malmös pånyttfödelse i
handbollsallsvenskan, spekulera i om Malbas är sparvhök eller plattfisk, ja till och med se fram emot NFL-slutspelet, om man nu är lagd åt det hållet.
Silly Season utvecklar och utvidgar, med andra ord, vårt idrottsliga universum.
Men hur het än stämningen blir på Sükrü Saracoglustadion, så kan vi inte låta bli att lägga ner timmar på att krafsa ner laguppställning efter laguppställning många gånger med hittills okända spelarsystem på servetter på caféer och på baksidan av bongarna på Jägers.
Vi kan inte låta bli att leka styrelse, lagledare, sportchef, agent och sportkrönikör dag som natt. Med eller utan en kvinna intill sig i sängen.
Kanske är det just det beteendet som kan beskyllas för silly.
Eller så är det det, även för beteendevetare, uppträdande från supporters som hur de än vänder sig upptäcker att arslet sitter kvar där bak. De som säsong efter säsong i pojkrummet, på maillistor eller på forumet här på
mff.se kvider över att klubben inte gör någonting. Att den bara sitter och tittar på medan konkurrenterna gör den ena klockrena värvningen efter
den andra.
Just det beteendet är det inget märkligt med i sig, utan det uppstår när samma killar ett år som i år oförtrutet fortsätter att klaga och ojja sig när MFF gör exakt vad de efterlyst tidigare år.
I ett avsnitt av ”Pang i bygget” konstaterar en läkare, som besöker Fawlty Towers, att det i Basil Fawlty bor ett ämne för en hel psykologisk konferens. Då har han inte träffat gnällspikarna bland MFF:s supporters!
Som jag ser det är MFF:s två värvningar, så här långt, två svar på två av lagets största problem de senaste säsongerna.
Det ena svaret är givetvis Kantspelet. Undantaget Joseph Elangas enstaka lysande ögonblick så har Malmö FF helst hållt sig borta från kanterna i
anfallsspelet. Ta en titt på vilken match på vilken satellitkanal som helst, vilken kväll som helst, så är det lätt att se var man vinner sina
matcher.
Det andra svaret kan man också se i vilken internationell match som helst, och det är Fasta Situationer. Okej. Malmö FF hade viss utdelning på hörnor
signerade Hasse Mattisson, men när det kommer till frisparkar har
föreningen närmast satt en heder i att inte besvära sina motståndare.
I Louay Chanko och Kristian Bergström har klubben knutit till sig två av allsvenskans absolut talangfulla kantspelare, som dessutom båda är begåvade
med en distinkt höger respektive vänsterfot, som kommer att ge oss
värdefulla poäng vid frisparkssituationer.
Om fem dagar (när jag skriver detta) är det julafton. Om jag får önska mig
mer ”silly things”, så vill naturligtvis även jag ha en vänsterback motsvarande Concha och en innermittfältare som kan slå passningar som åtminstone påminner om Jonas Therns. Och så vill jag att Mattias Asper rakar skallen så att han en morgon vaknar upp och får för sig att han är Fabian Barthez. För jag vill se mer av den attityden i mål nästa säsong.
Jag tror nämligen nyckeln till guldet står mellan stolparna.
Mats Weman, krönikör
Malmö FF hoppas att Mats Wemans krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Mats Wemans personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
