Se upp Real Madrid, här kommer vi
Nej, rubriken är inget försök till dålig ironi tajmat med helgens fall i Göteborg. Tvärtom tror jag det kan vara skönt att ibland lyfta på huvudet och se framåt. Långt framåt.
Nej, rubriken är inget försök till dålig ironi tajmat med helgens fall i Göteborg. Tvärtom tror jag det kan vara skönt att ibland lyfta på huvudet och se framåt. Långt framåt.
– We haven’t signed any new players this Silly Season. I can’t understand what they are doing.
-But didn’t you sign van der Vaart?
-Oh, yes. He is some kind of dutch player, isn’t he?
Att diskutera Silly Season med en kille som håller på Real Madrid är inte helt lätt. Min svåger från Spanien var på besök i helgen och i ett tappert försök att undvika snacka EM förde jag över snacket på klubbnivå. Vet inte vilket som var värst egentligen.
Real Madrid är kanske världens största klubb och funderar just nu på att värva Ronaldihno från Manchester United för 100 miljoner. Euro. Vi är Malmö FF och vi backade ur Oremo-affären för att den drog iväg uppåt 20 miljoner. Kronor. Olika världar, olika perspektiv.
Många skyller Allsvenskans snabba fall nedåt i rankingen på Bosmandomen. Jag tror tyvärr att det är ett alldeles för enkelt svar. Pengarna i de stora ligorna som gjort värvningar i miljardklassen möjliga, kommer inte från Bosmanvärvningar, de kommer från en publik långt utanför landets egna gränser. Majoriteten av världens supporters till lag som Real, Man U, Barca, Juve m.fl. struntar fullständigt i vilket land laget kommer ifrån. De gillar laget på grund av spelstil, stjärnlirare och en ständig ström av segrar. (Alla supporters börjar som medgångssupporters, det är först senare i livet man får för sig att det är något glamoröst över lidandet att hålla på ett lag som inte vinner.)
Självklart är den inhemska ligan en grogrund för giganterna. Men hade publiksiffrorna i sig varit avgörande hade vi t.ex. haft fler tyska lag i världstoppen. Nu är det bara Bayern München som håller Bundesligas fana högt, och frågan är hur länge de orkar?
Det som gett Premier League, La Liga och Serie A sin unika status är förmodligen istället att klubbarna tidigt insåg värdet av att marknadsföra sig till en större publik än bara i hemstaden. Dessutom var man ganska klar över vad det var man marknadsförde och man tajmade satsningarna med fantastiska sportsliga resultat.
Vi har otaliga gånger skakat på huvudet åt t.ex. Real Madrids pengavärvningar. Under slutet av 90-talet och början av 00-talet verkade de ha satt sig i sinnet att värva dyrast. Det ena fantasibeloppet följde det andra. Men faktum är att det funkade. Värvningarna i sig gav kanske inte riktigt det sportsliga resultat man förväntade sig, men så länge Beckham sålde tröjor för mångdubbelt större belopp än vad han kostade var köpet ändå en succé.
Skulle detta kunnat ske i Allsvenskan. Skulle Sverige kunna hysa en liga som rankades till de, säg fem bästa?
Innan du skrattar på dig, låt mig ta dig med på en liten resa i tanken.
Sätter du dig i bilen och kör söderut genom Europa finns det en företeelse som efter tag nästan börjar irritera en. Varannan timme lyser den som i gul eldskrift mot dig: IKEA.
Tittar du på listan över världens rikaste människor dyker namnet Stefan Persson upp tillsammans med de mera väntade Bill Gates:arna. Ja, den där Stefan Persson som kränger lågpriskläder vid namn H&M. Inom den tyngre industrin hittar vi Bröderna Rausings Tetra Pak med en världsunik dominans. Så tanken att Sverige som land skulle vara för litet för företag eller företeelser med en världsmarknad är alltså fel. Tvärtom finns det rätt många exempel på hur små svenska företag genom klokt och modigt ledarskap blivit internationella giganter.
Men alla de stora klubbarna i Europa har ju en lång historia av framgång, såväl på hemmaplan som internationellt, kanske du då tänker. Javisst. Sportslig framgång är ett måste. Men går vi tillbaka till 80-talet var det långt ifrån givet att lag från England skulle få en publik över hela världen. Spelet var torftigt, landslaget gjorde inget väsen av sig och klubblagen var ganska profilfattiga. IFK Göteborg och Malmö FF stod sig hyfsat i den konkurrensen. Skillnaden var att i England bestämde man sig för att skapa bättre ekonomiska förutsättningar genom att klubbarna skaffade sig rätten till TV-sändningarna. Man hade insett att pengarna i framtiden främst inte låg i publikintäkterna. I Sverige hade vi varken TV-sända matcher eller möjlighet att dra in pengar via reklam. Vi hade inte ens lusten att göra det.
Lek med tanken att den borgerliga regeringen på 70-talet (obs, läs inte denna text som ett politiskt ställningstagande) hade avskaffat TV-monopolet, och att MFF och IFK hade bestämt sig för att släppa amatöridealet och genomföra professionaliseringen av klubbarna tio år tidigare. Vad hade då IFKs remarkabla framgångar i CL betytt för deras intäkter? Och deras möjligheter att värva riktiga klasspelare, istället för avdankade MFF:are? Och vad hade det i sin tur betytt för intresset för Allsvenskan?
Säger inte att det automatiskt hade blivit så, men det är en spännande tanke. Och framförallt är det en viktig tanke att våga leka med idag, när Allsvenskan sladdar i kvalitet och MFF har en mycket lång väg att vandra för att överhuvudtaget ens få möta de där Europeiska storlagen.
Ska framtiden bli riktigt ljusblå måste vi våga tänka större än Sverige. Det låter kanske idiotiskt att säga just nu, när Allsvenskan bereder oss lika stora svårigheter som för 10 år sen. Men jag tror det är nödvändigt.
Ska vi fylla nya Stadion är det ett måste, för vi kan inte bara förlita oss på folk som bor i Malmö om vi ska dra över 20.000 i snitt över tid. På samma sätt måste vi också expandera supporterleden om det över tid ska vara lönt för storföretagen att köpa namnrättigheterna på tribunerna och arenan som sådan. Och visst skulle det gå att göra MFF större?
Så sent som för två år sen hade vi Finlands största fixstjärna i laget. Tillsammans med landslagskompisen Jonatan borde vi haft alla möjligheter att bli finsklaget nummer ett. Bara det en potentiell marknad på 6 miljoner människor. Självklart hade långt ifrån alla finnar börjat hålla på MFF, men hade vi samtidigt lagt några träningsmatcher där, sett till att det funnits en pub med souvenirförsäljning och kanske möjlighet att streama matcherna via hemsidan så hade det förmodligen betalat sig bra. Och på sikt hade kanske MFF blivit et naturliga steget för unga duktiga finska spelare som vill ta första steget ut? Som FCK och Bröndby blivit för många svenskar?
Nu är just den möjligheten förbi, men det finns andra. Fjellström har fortfarande ett gott rykte i Kina och goda vänner i klubben. Varför inte åka över och se ifall det finns ett par duktiga kineser, nästa gång det ändå ska värvas? Varför inte sen lägga ett försäsongsläger hos klubben man köper spelarna av och sen se till att hemsidan översätts till kinesiska? En normal kinesisk småstad hyser några miljoner invånare, det kan bli många tröjor, väskor, DVD-skivor och annat. Vill man tänka riktigt stort hittar man ett samarbete med ett spelbolag och skapar ett unikt MFF-bettingupplägg riktat till den speltokiga kinesiska marknaden.
Jag säger inte att jag har någon quickfix och att de här framkastade idéerna är möjliga, eller ens bra. Men det är dags att börja utmana föreställningen om att vi aldrig kan komma ikapp, eller att MFF inte kan bli en storklubb även med andra mått än de svenska.
För visst känns det lite lockade att vi också en dag kan signa en van der Vaart, utan att reaktionerna blir större än: – Avadådå, vi får väl se om han platsar först?
Per Welinder
Malmö FF hoppas att Per Welinders krönikor kommer att glädja, irritera och diskuteras av hemsidans besökare. Vi vill även påpeka att krönikorna innehåller Per Welinders personliga åsikter och inte nödvändigtvis är Malmö FF:s officiella.
