Roland och Daniel efter matchen

Publicerad 28 februari 2009

1-0 på träningsplan 9 lördag eftermiddag betydde andra träningsmatchsegern för MFF och första målet i himmelsblått för Daniel Larsson.
– Det är alltid viktigt för en forward att få göra mål, jag är nog inget undantag, sa Daniel efter att ha spräckt nollan.
– En ganska bra match av oss, tyckte Roland Nilsson.

Malmö FF besegrade danska Lyngby med 1-0 och tog därmed årets andra seger på fem försök i träningsmatcherna hittills – den första mot Landskrona BoIS för tre veckor sedan. Matchhjälte blev Daniel Larsson, den 22-årige anfallaren och nyförvärvet från Häcken, som gjorde matchens enda mål och det första för sin nya klubb.

Daniel har fått mycket speltid av tränarna under försäsongen, har arbetat hårt och gjort mycket nytta i matcherna, men också missat några heta chanser och alltså kanske eventuellt möjligtvis haft lite svårt att få in bollen… Men, så inte längre! I den 25:e minuten tryckte han resolut in bollen från position inne i straffområdet, efter fint förarbete av Markus Halsti.

– Jag har väl inte hunnit tänka så mycket på att jag inte gjort mål, bara att det gått ett par matcher utan… Det är alltid viktigt för en forward att få göra mål, jag är nog inget undantag där, sa Daniel Larsson efter matchen, och var själv först med att framhålla att han borde gjort ett till på det öppna läge han hade redan i den fjärde minuten.

Daniel har som sagt fått mycket speltid, och mycket speltid tillsammans med Edward Ofere. Med Agon Mehmeti och Alex Nilson skadade erbjuder A-truppens nuvarande sammansättning inte heller många alternativ… ett konstaterande till vilket ska läggas det faktum att U-truppens Pontus Jansson liksom förra lördagen mot ÖIS gjorde ett bra inhopp.

Hur fungerar det på topp tillsammans med Ofere?
– I förra matchen kändes det väldigt bra, då gick han upp mycket och plockade ner bollar till mig bakom och vi hittade ofta kombinationer. Idag var det inte riktigt lika mycket, men jag tycker ändå att vi har tendenser – till att börja veta hur den andre rör sig och så.

Hur känner du själv att du utvecklats i MFF så här långt?
– Jag vet inte, det har mest handlat om att förbättra de kroppsliga värdena så här i början. Fotbollsmässigt har jag mest använt det som finns där redan – men det kommer vi ju att jobba vidare med hela säsongen. Och det är klart, varje gång vi tränar fotboll vill man ju bli bättre.

Något särskilt du vill förbättra?
– Ja, göra mål…!
Nästa chans att uppvisa ytterligare förbättringar på det området kommer nästa lördag, då det dessutom är Daniels gamla klubb Häcken som kommer på Skånebesök.
– Det är en situation jag inte upplevt tidigare, det kommer att blir speciellt, sa Daniel.

Efter förra helgens förlust mot Örgryte uttryckte sig Roland Nilsson i övervägande positiva ordalag om lagets insats. Även idag var han nöjd – och hymlade inte heller med att det var skönt att få vinna.
– En ganska bra match av oss. Fotboll går ut på att vinna, och det är viktigt att få känslan av att vinna, för det är den känslan man vill ha. Det är kul att vinna, men framför allt vill vi se att bitarna vi tränar på funkar. För vi vet att när vi får det att funka, så blir det bra, sa Roland Nilsson.

Låt vara att Lyngby är ett lag från (toppen av) den danska andraligan – men Roland framhåller också ett annat relevant faktum för en jämförelse av styrkeförhållandena lagen emellan i stunden: att danskarna hunnit längre i sin försäsong:
– Lyngby sätter igång kring den 20 mars och ligger snäppet längre fram. De har släppt den hårda träningen och gått in i sista fasen, det har vi inte gjort det nu, vi har mycket hård träning kvar…

Hur märks det i matchen?
– Det märks i löpningarna, vi blev lite tröttare efter hand medan de lättare orkade göra sina löpningar. Och det märktes i andra halvlek efter en kvart ungefär, då vi hade en period när vi började slarva lite – och det är typiskt när man börjar bli trött och lite seg. Ingen vill visa sig, och då hamnar den som får bollen i problem.

En bit in i andra halvlek började också Lyngby fram i en del farliga lägen.
– Ja, men de berodde mer på att vi hade boll och slarvade, tappade en enkel grej och så låg vi i helt fel positioner och blev straffade. Då ser det ut som att vi inte var organiserade – och det var vi inte heller, för vi ville ju framåt!

Men fram tills dess behärskade ni matchen rätt bra?
– Ja, det tycker jag. Och sedan gör vi de tre bytena och får in lite ny kraft, och det syntes, då fick vi ett bättre anfallsspel igen.

Vad är du nöjd med i spelet idag?
– Vissa bitar funkar väldigt bra. I första halvlek skapar vi mycket problem för dem, och försvarsmässigt ser det stundtals riktigt bra ut, vi klarar av att göra det vi jobbat med.

Ni fick upp ett ganska bra tempo i spelet i första halvlek?
– Vi har jobbat mycket med att få fart, göra löpningar. Det är ju också jobbigt att spela anfalls- och försvarsfotboll samtidigt, när man vill hålla högt tempo hela tiden, men det kommer mer och mer tycker jag. I de första träningsmatcherna hade vi 45 minuter, förra matchen var det 60-56 mot ÖIS, nu börjar det närma sig 75-80. För varje vecka som går klarar vi av tempot ett snäpp bättre – för att om några veckor kunna fulla 90-95.

Något du är mindre nöjd med?
– Fortfarande: bara för att vi är trötta får vi inte acceptera att vi inte gör jobbet som ska göras. När Lyngby började sätta lite press på oss och flyttade upp mycket folk – då slutade vi tänka. Med kommunikation kunde vi ha löst många av situationerna, men istället blev vi tysta och körde ner huvudet.

Är du nöjd med antalet skapade målchanser?
– Det är klart att man vill alltid ha fler. Det blev inte så många i andra, men det berodde mer på att vi inte orkade ta löpningarna lika mycket – intentionerna i anfallsspelet tycker jag är goda.

Nästa träningsmatch för MFF är som sagt nästa lördag mot BK Häcken, nota emellertid bene att denna match spelas i Lomma kommun, närmare bestämt på Borgeby IP i Bjärred, avspark 13.00.

/Tobias Christoffersson