Prahl summerar maj
Fem poäng efter toppen när serien vänder – den målsättningen ställer Tom Prahl upp för närmaste MFF-framtid i hemsidans summering av maj månad.
– Hade vi förlorat mot Öster hade det inte varit så himla roligt att vara tränare i Malmö FF – det finns ju ändå lite antydningar om att folk är missnöjda. Men jag förstår engagemanget, och tycker det är bra så.
Tom Prahl, allsvensk veterantränare. Tolfte raka säsongen i högsta serien. Men aldrig har kraven varit högre. Efter den överraskande andraplatsen redan första året i MFF kunde förväntningarna bara samlas kring ett mål; förbättring och utveckling bara fokuseras till det sista steget framåt, uppåt. Till förstaplatsen, mot guldet. Truppen förädlad, såväl genom gallrig och lukning som nyplantering. Men med en tredjedels allsvenska avverkad är guldfavoriterna MFF – möjligen vid sidan av Örgryte – seriens besvikelse. Efter nio omgångar är avståndet till serieledande Hammarby nio poäng, till topp tre skiljer sju poäng.
Igen: trots meritlista och erfarenhet – kraven har har aldrig varit högre än nu, i år, i MFF. Har det tagit extra energi att förhålla sig till pressen, hålla den stången. Är det slitigt?
– Det har varit besvärligt och segt, men det är också en utmaning att försöka vända situationen till något bra. Vi hade samma sits i Halmstad -98 [efter guldet -97], när vi bland annat fick stryk här på Stadion med 5-0 i sjunde omgången. Sedan fick vi ett uppehåll, började spela bra och ta poäng igen, och vi vände. Inte för att man ska jämföra, men…
Halmstad nådde fjärdeplatsen 1998.
– Vi gjorde en bra säsong ifjol och blev tvåa, det är inte säkert det blir lika bra i år. Men jag är helt övertygad om att bara Malmö får hålla på och skapa kontinuitet, så blir det bra så småningom. Man kan inte beställa framgång, även om alla i Malmö längtar efter den. Man måste fortfarande ha i åtanke att det inte är så länge sedan laget var nere i Superettan och vände. Spelartruppen har inte varit så stark – vi kan ju se på de här spelarna vi skickade ut efter ifjol, de gör ingen större succé i sina nya klubbar.
Vi får ha tålamod.
Men trots allt negativt snack, och de ännu icke infriade – skyhöga – förväntningarna: MFF är på rätt, om än knagglig väg. Under maj skapade laget fler målchanser och släppte in färre billiga mål. Niklas Skoog har kommit längre upp i banan och har gjort några mål, Thomas Olsson har gjort comeback från sin långvariga skada och har visat prov på just de kvaliteter han värvades för att bidra med: blick för spelet och finurlig passningsfantasi. Det stora, ännu bestående problemet har varit svårigheten att hålla nivån uppe en hel match. Både mot AIK och Hammarby följs goda förstahalvlekar av sviktande och slutligen otillräckliga andra.
– Vi gör en bra första halvlek mot Hammarby, men faller tillbaka enormt i andra. Ungefär som i Göteborg, där vi inte kunde hålla uppe spelet överhuvudtaget. Sedan gör vi två ganska bra matcher mot Örgryte och Enköping hemma, och vi borde väl ha tagit sex päng; Örgryte kom undan med blotta förskräckelsen. Vi skapade mycket chanser – det är tydligt att vi känner viss trygghet på hemmaplan, och det är glädjande. Mot Örgryte var Skoog avstängd, Yngvesson och Mackan fick chansen på topp, och de rörde om ganska bra utan att få till det sista. Mot Enköping gör vi framförallt en bra andra halvlek, som vi kanske hoppades skulle betyda vändningen.
– Det är nog många lag som kommer att få väldigt svårt på Råsunda i år. Vi var bra med i första halvlek, med något bra läge att ta ledningen. Matchen kunde ha gått oss i händerna, men det är samma tendens igen – vi viker ner oss, gör inte jobbet färdigt. Vi fösvarade oss inte hundraprocentigt, tappade intensitet och löpvilja. Vi fick ett antal chanser emot oss och det är inte ologiskt när AIK gör mål.
Så kom matchen mot Öster, där MFF var överlägsna från minut ett till nittio.
– Vi var bättre än Öster. Jag tycker egentligen vi agerade som vi gjort sista tiden, fast vi mötte ett sämre lag. Men det fanns också saker i vårt spel som var bättre: vi stod upp lite högre med vår backlinje, vi vågade kliva på och tog kommandot i matchen högt upp i banan – vilket de också tillät genom sitt rätt så naiva passningsspel på egen planhalva. Vi skapade en hel del målchanser, kanske inte så mycket i spelet som att vi stal bollen och ställde om snabbt. Vi borde gjort något mål till – det har varit lite av vårt dilemma i maj månad, att vi har skapat mycket men inte gjort så mycket mål.
Maj-summeringen sker dagen efter Växjö-besöket, och det är klart att en tränare måste vara nöjd med en sådan… total seger, om än mot mediokert motstånd. Tom Prahl, som tenderar att gömma sig under täcket efter motiga resultat har varit uppe tidigt och firat med grötfrukost. Tankegångarna ett solvarmt förmiddagspass senare:
– Vi behövde segern, men vi måste följa upp det här på något sätt nu. ”På något sätt” är ju att plocka lite poäng. Målsättningen just nu är att vara fem poäng efter topp 3 när det vänder. Och det är en tuff målsättning – vi har svåra matcher i juni månad, Halmstad, Helsingborg och Djurgården två gånger… Jag har inte räknat på hur många poäng som krävs. Vi måste plocka våra hemmamatcher, HBK, Helsingborg och Elfsborg. Det hade varit nåt! om vi ska nån känning av toppen.
Huvudstadslagen har verkligen rivstartat årets allsvenska.
– De har kommit lite längre i år, och de har fått en bra start. AIK hade mycket skador i början men har ändå fått ihop laget, Djurgården har kört på med startelvan i princip hela tiden. Om det är något av stockholmslagen som viker ner sig är det kanske Hammarby, som har en del skador, samtidigt som de haft flyt så här långt. Det är dags för dem att få motgång. Sedan får vi se om Elmander försvinner till Feyenoord, det vore ju ett djävulskt avbräck för Djurgården, eller om Källström blir såld. AIK är det av topplagen som överraskat mest, de har med sin engelske tränare byggt upp ett solitt försvarsspel. De är kompakta, och har för första gången på flera år fått ihop alla sina duktiga spelare till en enhet.
Vad saknar MFF?
– Vi måste vara koncentrerade, helt enkelt, och inte skänka bort målchanser. Det fanns bra tendenser till detta mot Öster, men framöver kommer vi att möta helt andra anfallsspelare. I spelet framåt är det fortsatt löpvillighet, nyfikenhet och rörlighet i de främje linjerna som gäller. Det har blivit bättre, men måste bli ännu snäppet bättre. Vi måste fortsätta skapa målchanser, och spela in ett mittfält som både kan hålla i bollen och serva våra forwards.
– Jag tycker inte vi har spelat sämre än i fjol, men vi har inte fått de där enkla målen vi fick då genom Niklas och Peter. Det övriga materialet sätts på större prov, och jag hoppas att vi successivt kan klara det, att de andra kan höja sig. Får vi sedan igång Peter och Niklas samtidigt som Mackan och Jon har fått chansen, så får vi förhoppningsvis, under senare delen av året, en stark, bra trupp. Men än så länge är stockholmslagen lite bättre.
Under det lilla uppehållet för dubbla landskamper kommer MFF att köra löpträning. Är flåset dåligt?
– Jag tror man vinner matcher mer på organisation än kondition, att ha ett grundspel som vi maler och maler. Men det är lite psykologi också. Vet man med sig att man sprungit lite, känner man sig kanske starkare också. Det kan bli lättare att vända en match, komma tillbaka och vinna andra halvlek. Vi har ju som sagt vikt ner oss i andra halvlek, till skillnad från ifjol. Då var det precis tvärtom, vi var väldigt starka sista kvarten.
Efter AIK-matchen nytt division II-motstånd i cupen, och genom 4-0 mot IFK Luleå äntligen en klar seger mot sämre motstånd.
– Vi ändrar på många positioner, men matchen är en styggelse i första halvlek, acceptabel i andra. Det var kanske inga bra förutsättningar att möta Luleå borta på Kristihimmelsfärdsdag med avfärd halv fem på morgonen – det var mer än lovligt slött i första.
Gav matchen några intressanta besked?
– Vi gav spelare chansen igen. Jeppe blev tyvärr skadad. Concha spelade högerback, för att få igång honom igen. Chanko och Bergström fick spela matchen, Bergström var den som lyckades bäst. Jon spelade hela matchen tillsammans med Thomas, sedan spelade Yngvesson på topp. Dom som tog chansen var också de som fick spela mot Öster… framförallt Bergström. Jag var faktiskt inne på att använda Olof på mitten igen, för Jussi skötte sig så bra i backlinjen i cupmatchen.
Är han fortfarande ett alternativ på mitten?
– Han är absolut ett alternativ på mitten, men han har varit jättebra som mittback också. .
Annars är det Hasse Mattisson och från långtidsskada återvändande Thomas Olsson som fått chansen på centrala mittfältet, men det är tydligt att Prahl är frustrerad över sin lagkapten och mittfältsmotors ärrade vader: Hasse Mattissons mer eller mindre ständiga skadeproblem är svåra att förhålla sig till och sucken är ljudlig när de kommer på tal.
– Hasse och Thomas ser ut att kunna vara ett bra par. Men sen är det det här med skadorna, det är ingen bra situation. Hasse är inte riktigt fit for fight, han blir inte riktigt fulltränad med det här hattandet. Samtidigt behöver vi honom på banan. Jag hoppas förstås att han ska bli bättre. Mot Öster var det en liten chansning med Hasse, eftersom vi hade fjorton dagars rehabilitering till nästa match. Jon Jönssons inhopp mot Öster var lovande, men han har också varit mycket upp och ner. Förhoppningsvis får Thomas förbli skadefri och kan kliva på.
Du pratade mycket om det ifjol – och likaså i år: om det viktiga att någon kliver fram och visar sig – höjer sig över mängden, tar mer ansvar, överträffar sig själv.
– Vi har ett antal jämna spelare, nu krävs det att vi kliver upp på den yppersta nivån. Jon-Inge Höiland tycker jag har nått upp där, han har visat att han kommit till laget för att… vara svår att putta ut. Olof har definitivt gjort det, Skoog i vissa perioder. Peter Ijeh kom från ingenstans ifjol, Mackan skulle kunna ha möjligheten.
Markus Rosenberg har fått chansen mycket?
– Jag tror på honom. Han har många bra egenskaper. Men det visar sig att det är skillnad på att ösa in mål i reservlaget och att vara stabil i spel och chansskapande i A-laget, i Malmö FF, med trycket som finns. Men det tycker jag ändå Mackan har gjort rätt bra. Ingen succé, men OK. Han lägger till erfarenhet hela tiden.
Niklas Skoog har kommit närmare målet, och dessutom också börjat peta in bollar i detsamma.
– Ja, och det är vi ju glada för, att han tar sig upp i banan. Och resultatet syns – det målet han gör mot Öster är det inte många andra som gör. Många forwards i samma situation hade dragit till och skjutit långt utanför, men Niklas håller i bollen så att målvakten lägger sig ner och det ser så enkelt ut. Men Skoogs arbetsområde ska utvidgas. Han ska både kunna vara mottagare, orka springa och försvara, och komma på rätt sida om vi tappar bollen.
Under maj är det som om alla har gått och väntat på Vändningen. Kommer bara den där tveklösa segern, så lossnar det. Som mot Kalmar ifjol: jämförelsen med silversäsongen – som också inleddes trevande – har legat nära till hands, kanske för nära. 4-0 mot Enköping skulle därmed ha blivit ”årets Kalmar”, men det blev stopp redan mot Hammarby matchen efter och MFF saknar ännu den så viktiga tryggheten i två eller flera vunna matcher i rad.
– Det är fortfarande upp och ner, upp och ner, upp och ner. Trendbrottet har inte infunnit sig ännu. Hoppandet och hattandet med vårt lag på grund av skador har gjort att vi inte riktigt kunnat hitta någon riktig profil. Men nu vann vi i Växjö, och vann vår första bortamatch, vilket var ett trendbbrott i sig. I de fyra kommande matcherna får vi verkligen bekänna färg. Men tre av dem är på hemmaplan, och förhoppningsvis ska vi inte få fler skador, utan kunna spela med ett rätt så intakt lag.
Fem poäng efter toppen efter halva serien, det vill säga fyra omgångar fram, i början av juli. En tuff, men spännande och handfast målsättning, långt ifrån orealistisk. Heta högsommarhemmamatcher kommer att avgöra. För blådårar på och utanför plan är – oavsett semesterväder – en ”svitt” månad att vänta.
Intervju: Tobias Christoffersson
