Pontus: Jag fick gåshud. Det var riktigt grymt

Publicerad 30 april 2010

Han har spelat mittfältare i hela sitt liv. Han lyftes upp i A-truppen som anfallare. Och i sin allsvenska debut från start tog han plats som mittback. Pontus Jansson, 19, har Arlöv som sin plats på jorden, och säger sig nu också ha hittat sin plats på planen.

Läs Tobias Christofferssons intervju med Pontus Jansson 

 

– Bintjepotatis? Vad är det?

Pontus Jansson kisar frågande i vårsolen utanför Swedbank Stadion. Det är annars enda gången under en dryg halvtimmes pratstund. MFFs nummer 15 talar snabbt och bestämt, ger intrycket av en ung man som vet vad han vill och som har snappat upp en hel del redan; likafullt oavbrutet ödmjuk i tonen.

Pontus Jansson, 190 centimeter lång, nickstark och ganska kraftfull – samtidigt smidig, med fint tillslag och teknik, därtill ganska snabb, har just fått frågan vad han gillar bintjepotatis. Han kom till MFF från Arlövs BI 2006 som en mycket lovande offensiv mittfältare. Just myndig lyftes han upp till A-laget och gjorde sin debut som anfallare. Och i MFF 2010 har han nu spelat sina första allsvenska matcher från start – som mittback.

”Han är som bintjepotatits, man kan ha honom till allt” – det är Tom Prahls klassiska omdöme av Jörgen Ohlsson från tiden som MFF-tränare, och det verkar passa utmärkt också på Pontus.
Eller? För även om Pontus faktiskt har Jörgen Ohlsson som lärare på sitt fotbollsgymnasium, så äter han helst pappa Leifs pasta. Och han har bestämt sig för att det får vara nog med positionsbyten.

Tog rolles chans
– Jag ser mig själv som mittback nu, helt klart. Det var på lägret i Spanien som Roland berättade att han skulle vilja köra mig som mittback, att han såg stora möjligheter för mig där och att han skulle hjälpa mig varje dag. Det var lika bra att ta chansen, berättar Pontus.

 Som också såg möjligheten att komma närmare spel:

– Jag kom upp i truppen som anfallare, hade fyra, fem spelare att konkurrera med och tänkte att ”det får väl ta några år, jag ger inte upp”. Men som mittback fanns det bara tre andra, Halsti, Jasmin och Danne. Nu har jag fått spela på min position på varje träning, det fick jag inte som anfallare.

Derby blev elddop
Och efter drygt två månader på den nya positionen är Pontus Jansson startspelare i MFF – låt vara på grund av att Jasmin Sudic fått korsbandet avslitet och Markus Halsti sliter med en svårläkt blödning i vaden. Bortaderbyt mot HIF på ett utsålt Olympia blev Pontus allsvenska debut från start – ett verkligt elddop.

– Ska jag vara ärlig…första tio minuterna tänkte jag ”shit, vad är detta?”. Jag var så trött, redan då. HIF satte riktigt hård press från början, och dessutom fick jag en varning tidigt. Så jag försökte tänka ”det här är inte det värsta tempot, det är inte Champions League, ta det lite lugnt nu”. Jag snackade med Danne lite, vann några dueller och kom in i det.

MFF förlorade matchen, men Pontus Jansson kom ifrån sin debut ”på riktigt” med hedern i behåll och en klart godkänd insats att ta med sig vidare. Samt inte minst en dröm som gått i uppfyllelse.

I klacken guldåret -04
– Jag började gå på match med kompisar 2003, och stod i klacken när MFF vann guld 2004. Då hade man en dröm om att en gång få spela i MFF själv. Och så nu fick jag höra klacken sjunga mitt namn; jag fick gåshud så det skrek i kroppen. Det var riktigt grymt.

Samtidigt lider Pontus med Jasmin Sudic, tillika en av hans bästa vänner.

– Oerhört tråkigt att han blev skadad, jag försöker stötta honom så mycket jag kan.

Stort hjärta för ABI
Pontus Jansson bor kvar i föräldrahemmet i Åkarp, och har ännu inga planer på att flytta hemifrån, in till stan eller så. Pendla med bil går snabbt, och rötterna i Arlöv, där han bott större delen av sitt liv, är djupa.

– Jag kommer alltid att älska Arlöv. Alla känner alla där, jag kan snacka med nästan alla i min ålder. De följer mig och finns vid min sida, det är guld värt för mig. Jag har ett stort hjärta för Arlövs BI, min gamla klubb, jag har många kompisar som spelar där.

Gamla spelare som vänder hem i slutet av karriären, som gör något för sin gamla klubb,  ”ger tillbaka”, det är ganska vanligt. Men å andra sidan…varför vänta?

Vill lyckas i MFF
– Arlöv har ett duktigt lag med 95:or och jag känner tränaren, så jag är med och hjälper till en del vid matcher och träningar. Det är många bra ungdomar som frågar om råd, och det är klart att jag ger dem det om jag kan, med glädje.

Med Arlöv i ryggen finns en värld att erövra. Att ta en plats i MFF är ett stort steg som Pontus nu har börjat ta. Liksom som för alla andra hägrar drömmen om att bli utlandsproffs. Pontus har fått förfrågningar sedan han var sexton men alltid, vänligt men bestämt, tackat nej.

– Jag har haft chansen att sticka ut flera gånger, men jag vill lyckas i MFF först. Om fem år, då är jag kanske ute i Europa, men då har jag vunnit två SM-guld med MFF – minst!

Tobias Christoffersson

Denna text publiceras i Avspark, Malmö FF:s matchprogram, som distribueras till Sydsvenskans och Ystads Allehandas prenumeranter fredagen den 30 april och säljs runt Swedbank Stadion på matchdagen.

Ladda ner Avspark här(8 MB)