Matchreferat: Stekhett MFF under augustisolen
Det var gamla vanliga MFF vi fick se på Örjans vall denna heta sommardag. Efter bottennappet mot Gefle då de inte gick att känna igen, och den tunga förlusten mot Swansea då de av naturliga skäl tvingades anpassa sin spelstil, så var det det skönt att se MFF rulla boll på gammalt sedvanligt vis igen.
Med två undantag valde Norling ut samma startelva som mot Swansea. Johansson gick in istället för Helander och Thern, som utgick p.g.a. skada, ersattes av Forsberg.
Malmö var överraskande pigga med tanke på täta matchandet och de många resorna den senaste tiden. Det såg ut som att Halmstad försökte kopiera Gefles strategi från i söndags genom att ligga högt med sina anfallare för att skära av Malmösassningsvägar. Men med bra rörelse och variation i uppspelen lyckades MFF gång på gång komma igenom Halmstads press, och efter det hittade man ytor både framför och bakom Halmstads backlinje. Detta resulterade i målchans efter målchans under matchinledningen. Först genom Hamad som vann yta på mittfältet genom att med föredömligt lugn hålla i bollen och söka sig till eget skottläge, som dock gick utanför. Under den påföljande minuten hann både Forsberg och Rantie med att testa Lukic i Halmstadsmålet, men utan resultat. Och Hamad fick lite senare ännu en chans efter en härlig lyftning av Eriksson som hittade honom i bortre delen av straffområdet, man än en gång gick skottet utanför.
Ytterligare någon minut senare var det dock dags. Malmös backlinje rullade runt lugnt och sökte efter luckan i Halmstads press. Till slut stressades Albornoz att slå den långt på djupet mot Rantie. Det såg inte ut att vara en perfekt boll men Rantie var så pass mycket snabbare att han hann först ändå. Han satte fart mot kortlinjen och kunde se sin försvarare glida bort när han stannade upp. Några meter in i banan stod Eriksson och väntade på passningen, den kom och Eriksson dunkade in 1-0! Skönt att MFF fick utdelning så tidigt för sin pigga inledning, speciellt med tanke på att man kom direkt från en 0-4 förlust.
MFF fortsatte ånga på under augustisolen. I tjugonde minuten vann Forsberg yta på mittfältet och spelade till Eriksson som avancerade in i straffområdet. Försvararen hängde inte med och tvingades dra ner MFF-anfallaren. Domaren blåste straff och Hamad rullade säkert in den till vänster om målvakten. 2-0 och MFF hade kopplat ett komplett grepp om matchen, både spel- och resultatmässigt.
Efter detta tycktes man dock dra ner på tempot något. Inte direkt så att Halmstad bjöds in i matchen, men det ångade inte om de himmelsblå som det gjorde under de första 20 minuterna. Däremot kunde Halmstad vinna ett par frisparkar i offensiv zon. Retligt nog så utnyttjade de en av dem för att reducera. Från en högerposition utanför straffområdet lyftes bollen in till bortre delen varifrån den nickades i båge över Dahlin och in i mål.
Med tanke på MFF:s överlägsenhet kändes det inte som att 2-1 reflekterade matchbilden särskilt väl. Halmstad fick lite självförtroende efter sitt mål och kanske fanns det en liten risk att de skulle kunna bygga vidare på det i den andra halvleken. Å andra sidan var MFF så pass mycket bättre att om de bara orkade i nittio minuter skulle de ta hem detta.
Inledningen av andra halvlek var betydligt jämnare än den första. Halmstad var mer aggressiva och lyckades ibland stressa Malmö till misstag. Det var dock fortsatt Malmö som kunde vaska fram de bästa målchanserna. I 54:e minuten drev Albornoz skickligt in från sin kant och kom till slut till ett riktigt bra skottläge, dock utan att få bollen på mål. Strax därefter fick Rantie bollen i straffområdet efter en något tilltrasslad situation. Försvararen kunde dock täcka till hörna. Bara minuten efter detta fick Forsberg till ett bra skott från sin position till höger, och ytterligare lite senare hittade Hamad Eriksson efter en perfekt avvägd lyftning. Eriksson tog ner bollen på bröstet och sköt direkt, men Lukic kunde rädda.
Sett till målchanserna fortsatte MFF alltså att dominera totalt. Halmstad hade förutom målet inget avslut på mål under hela matchen. Men hemmalaget kändes ändå inte lika tillbakapressade som i första och med tanke på att första målet kom från ingenstans var det ju inte omöjligt att det skulle hända igen.
Därför var det så förlösande när Eriksson i 63:e minuten tog emot och spelade vidare till Rantie som kom fri till vänster i straffområdet. Det var en fröjd att se Rantie, som haft förtvivlat svårt att utnyttjja sina frilägen, dra ner målvakten med en skottfint och lugnt vänta tillräckligt länge för att slå den bakom den inglidande försvararen vid bortre stolpen.
Dessvärre var målkrampen tillbaka några minuter senare när Rantie efter dålig mottagning av sista Halstadsspelare blev fri från mittpunkten. Han försökte dra målvakten igen men denna gång gick det inte lika bra. Nåväl, ett mål på två frilägen är ändå godkänt, och Rantie gjorde en mycket bra match i övrigt. Men Malmös bäste spelare idag var nog Eriksson (i konkurrens med Hamad) vars facit blev ett mål, en assist och en ordnad straff.
Halmstad är ett fysiskt lag och det fick Malmö erfara idag. Det blev rätt många fula kapningar när de inte hängde med i Malmös bolltempo. Detta reflekterades i fem gula och ett rött kort, och värsta fall skador på Eriksson och Rantie som båda tvingades utgå i slutet av matchen. Man får hoppas att det inte är någon större fara med dem för de lär behövas när vi på söndag tar emot AIK. Innan dess ska vi dock ta emot ett av Premier League’s mest intressanta lag. Även om MFF:s chanser att vända 0-4 mot Swansea är minimala så ska det bli fantastiskt att se dem försöka återupprätta sin stolthet mot potentiella världsstjärnor som Michu, Bony och Routledge. Detta på torsdag, missa inte det!
/Simon Lindén
