Malmö FF – Kalmar FF

Tid: 2008-07-27 20:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 3-2

… och en alldeles förbaskat bra match av MFF! De himmelsblå var överlägsna Kalmar från början till slut, ändå såg gästerna ut att sno med sig segern. Då kom han in och blev stor matchhjälte med sina två första allsvenska mål – Agon Mehmeti!

Kan det bli vackrare? Nej, det kan nog inte det.

En ung spelare kommer in och får sitt genombrott; hans lycka strålar och publikens reservationslösa kärlek strömmar emot honom. När sedan detta genombrott gör att MFF i slutminuterna kan vända och återta en stark och rättvis seger som just stulits är det något alldeles underbart.

Kalmar gör 1-1, minuterna tickar på och två tappade poäng känns bittert när MFF spelat så bra, dominerat matchen så. 2-1 till Kalmar med elva minuter kvar – bara helt overkligt, bortom all bedrövelse. En jäkla frisparksvariant som ställer den defensiv som annars spelat upp sig så jämfört med de senaste matcherna. Fler minuter tickar och matchen, denna fram tills nu storartade match av MFF, är förlorad. Även den. Det är bara sju minuter kvar, det här tar serieledarna hem, så typiskt för ett blivande mästarlag, att trots underlägsenhet på alla plan få till två chanser, sätta dem och vinna.

Då slänger Roland Nilsson med sista bytet in Agon Mehmeti. Inget märkligt med det; det är Agons tionde allsvenska inhopp i år. Från att ha följts med starkt engagemang och spänt intresse – i egenskap av ung anfallstalang från de egna leden – har det lilla suset kring honom efter de första inhoppen tystnat då han egentligen inte åstadkommit så mycket under sina minuter på plan. Nu är han tillbaka efter ett par veckors skada, matchen känns som om den i princip är slut. Men Agon visar att så inte är fallet. Med sin första bollkontakt stöter han in 2-2 efter Edward Oferes inbrott i straffområdet och inspel; träffen är kusligt vältajmad, avslutet sylvasst. Jublet på läktarna vet inga gränser, och det känns som om det lika mycket är glädje över att Agon äntligen får göra mål som att MFF får en poäng med sig från matchen ändå.

Men inte heller nu är matchen slut. Det hinner gå tre minuter och lite till, MFF behåller pressen. Och det händer, det händer verkligen: Ola Toivonen avancerar med bollen, sätter en passning i sidled till Agon som kommer in i straffområdet till höger. Med en vrickning som han får att se så enkel ut är attackerande Kalmarback borta, och sedan klipper han in bollen förbi Wastå, högt upp i målet. Känslan, kylan, precisionen – Agon Mehmetis 3-2-mål är just ett sånt klassiskt killer-forward-mål MFF knappt sett sedan Jonatans glödheta höst 2006, och saknat alltsedan dess.

Det jubel som inte visste några gränser efter 2-2 är nu såväl avgrundsdjupt som extatiskt. Agon Mehmeti har kommit in och vänt tillbaka matchen, MFF får skörda frukten av en förbaskat bra insats och vinna över Kalmar. Efter några tunga veckor äntligen glädje och inte bara det utan också och kanske viktigare: tillförsikt. Över att MFF inte tappar kontakten med toppen. Men framför allt över att det går att se möjligheter igen. Laget fick äntligen till laddningen perfekt, tog tag i matchen från start och behöll greppet. Försvaret höll ihop, sommarens nyförvärv börjar en efter en smälta in, alla de unga spelarna visar vad de går för. Det är verkligen inte ofta den kräsna stadionpubliken ger laget stående ovationer innan matchen är slut, men nu hände det. Det här var också ett enda stort styrkebesked från MFF.

Det syntes direkt. På aggressiviteten, den obändiga satsningen framåt direkt efter avspark. Efter några minuters spel också på klokheten och självförtroendet, i att hålla i bollen med hjälp av korta pass mellan många spelare som rör sig och gör sig spelbara, i att våga bygga längre anfall och verkligen etablera sig på motståndarens planhalva. MFF gick in i returmatchen mot Kalmar perfekt triggat och presterade just den fotboll tränarna har jobbat för sedan de kom hit, det var possessionspelet i all sin prydno – och härligt att se. Ickedestomindre: att metodiskt bygga upp anfallen med många tillslag innebär också tappad fart att överraska och tid för motståndarförsvaret att samla sig, och när så Kalmar efter noll spel åstadkom matchens första farlighet i 11:e på en enkel djupledsboll kom oron smygande. Kanske skulle MFF:s fina spel visa sig ineffektivt?

Men Kalmar fick allt större besvär att freda sig när MFF fortsatte rada upp fina anfall. I 13:e minuten löpte Robert Åhman Persson fram på en offensiv yta, hölls fast och gav MFF fint frisparksläge fem meter utanför straffområdet. Ola Toivonen slog den riktigt bra; bollen på väg in i bortre krysset, men Wastå nådde otroligt nog – matchens första målchans. I 26:e hade Ulrich Vinzents lysande avslutsläge efter högklassigt förarbete av Toivonen, men tvekade istället för att dra till direkt. Fem minuter senare nickade Daniel Andersson strax över på hörna, och i 34:e tvingades Rydström-stand in Lasse Johansson fälla Toivonen och ge MFF ett inte livsfarligt frisparksläge på mittplan, typ 30 meter från mål. Christian Järdlers frispark var nog inte tänkt som ett skott, men bollen passerade muren och även alla tänkbara nickare och touchare – och gick hela vägen in i mål! Ett lite lustigt men ändå ganska vackert mål, och framför allt väldigt rättvist.

MFF gjorde en suverän första halvlek och fick gå till paus med en välförtjänt ledning. Hela laget presterade på topp, men en spelare lyste det lite extra kring: Robert Åhman Persson. Han kastades in i laget efter EM-uppehållet och har gjort fyra godkända insatser som städande defensiv mittfältare när skadeläget varit som värst i lagdelen. Mot Kalmar hemma visade han dock upp ett betydligt större register. Sina defensiva uppgifter skötte han klockrent – viktiga brytningar, stor aktionsradie – men nu blev han tongivande också i passningsspelet, såväl som centralkugge i possessionspelet som genom flera välavvägda längre bollar. Lägg därtill några hungriga offensiva löpningar, och fram tonar en mycket intressant parhäst till Daniel Andersson.

Första halvlek gav också möjlighet att följa Edward Oferes fortsatta kamp mot tingen och sig själv… Som åskådare är det frustrerande att gång på gång se honom göra så rätt och så bra i förstaläget – mottagningen, löpningen, genombrottet – för att sedan återigen se honom gå bort sig i avslutsläget; då kan man bara ana hur frustrerande det måste vara för honom själv. Han gjorde mycket nytta i denna matchen också, men det där med mål, det vill sig inte. Man kan bara berömma jobbet och lida med honom.

Andra halvlek fortsatte i samma stil som första. MFF behöll greppet om matchen med några möjligheter framåt och fortsatt bra koll bakåt; mattades lite efterhand samtidigt som Kalmar växte, men skytteligaledare Ingelsten hölls i strama tyglar av Dixon och Järdler. Istället blev det hans anfallskollega David Elm som 18 minuter in i andra kunde kvittera för Kalmar, när en utspark från Wastå förlängdes och han kom loss i straffområdet. Snyggt avslut, men lite för lättvindligt det med.

Agon Mehmeti i all ära, men MFF-publikens nye gunstling (fast visst finns det väl plats för mer än en) är utan tvekan Jimmy Touma. Tredje raka inhoppet – nu i 56:e, lite mer speltid för varje match -, tredje raka succén. Det är omöjligt att inte tjusas och bländas av hans enastående kvaliteter, och även den här gången vaskade han – förutom att leverera strålande underhållning – med sin snabbhet och teknik fram flera farliga lägen. Efter ett slag tröttnade Kalmars högerback på att bli bortgjord och sparkade fult och upprepat ner Jimmy. Fröjdfeldt sparade emellertid det gula kortet till en viktigare ändamål, nämligen att straffa Agon för sitt målfirande… Touma fick dock sista ordet när han i slutminuten lekte bort säkert 30 sekunder med att förnedra två-tre kalmarspelare med sina dribblingar.

Rusig lycka över vändningen till seger, och när den avklingat fridsam sällhet över lagets storartade insats och alla fina besked inför fortsättningen. Alla spelare var riktigt bra, men utöver de redan nämnda måste Daniel Andersson och Ola Toivonen lyftas fram särskilt. De båda bär laget, så enkelt är det.
Till slut: Swedbank Stadion kommer förstås att bli fantastisk, men – Malmö Stadion en sommarkväll som den här, det tillhör det allra, allra finaste.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners