Hammarby IF – Malmö FF

Tid: 2007-08-01 22:00, Plats:Söderstadion, Resultat: 1-0

Allsvenskan 2007 rinner MFF ur händerna. De himmelsblå var förtjänta av en poäng men knappast tre på Söderstadion i femtonde omgången. Slutforceringen efter Hammarbys tidiga ledningsmål var kraftfull men räckte inte till, och huruvida tio minuters spelavbrott för två inkastade ölbägare påverkade utgången av matchen förblir en obesvarad fråga.

5 5 5.
Det lär vara tre sexor som är ondskans nummer, men de här tre femmorna som är MFF:s matchrad flammar i eldskrift fram ur den aktuella allsvenska tabellen och brännmärker den blå pälsen så det fräser till i fläsket. För de visar med önskvärd tydlighet hur det inte blir nåt i år heller. Fem vunna, fem oavgjorda, fem förlorade. Mer mittenlag än så går det knappast att bli. Där ligger vi, med GAIS och Gefle. Det är dags att ställa om. Att se en match som en match, och inte en tjugosjättedels bit i ett guldpussel. Att bli glad över en seger, nöjd över en poäng eller i alla fall stolt över en kämpastark insats den här veckan.

MFF gjorde bitvis bra ifrån sig på Söderstadion, där Hammarby är starka och MFF inte vunnit på denna sidan Superettan. Matcherna har slutat oavgjort de tre senaste åren, och nog hade det varit ganska rättvist om så skett också den här gången. Det var lite av en sexpoängsmatch, där en vinnare fortfarande skulle ha häng på toppen och en förlorare skulle tappa kontakten, och det märktes tydligt direkt från avspark; två taggade lag jagade ett första grepp i bra tempo. MFF såg ut att lyckas bäst. I tredje minuten ett långt anfall startat på vänsterkanten, med fint kantbyte och Jon Inge Höiland som bröt in, Jonatan i bra läge framför mål och Junior som avslutade med skott över. Minuten efter bröt Behrang Safari ett Hammarbyuppspel, och det såg ut som att MFF kommit rätt in i matchen: hög press på Hammarby, vilja att störa direkt och slunga sig framåt. Men så, i den åttonde minuten ett exempel på det rakt motsatta. Hammarby får eller lyckas spela runt bollen, länge, från ena kanten till den andra över mittfältet och den där attacken är som bortblåst hos MFF, till slut en fin lyftning in i straffområdet där någon kommer på mellanhand eller missförstår någon annan, för där kan Paulinho stå fri och knoppa in 1-0 till Hammarby.

Fyra minuter senare var tvåan fasligt nära efter en kontring, där Paulinho höll undan och serverade framrusande Erkan Zengin ett friläge som han dessbättre inte förvaltade. Och första halvlek fortsatte. MFF kom fram i någon möjlighet här och där – Labinot Harbuzi spelade fram Junior, Molins utmanade, Safari-Osmanovski kombinerade sig fram till vänster – men det var Hammarby som hade kontrollen på matchen, till stor del genom att helt enkelt vara rappare och spelskickligare. Efter den lovande andra halvleken mot Djurgården på Stadion syntes MFF ta ett steg tillbaka igen spelmässigt, med spelare som förgäves letar efter varandra och tar för lång tid att behandla bollen och ofta tvingas eller väljer ett för enkelspårigt passningsalternativ. Det såg oroande ut, men så kunde laget flytta upp positionerna lite genom en serie på fyra hörnor, där dock Hammarby kontrade på den sista och Paulinho hade ett avslut tätt utanför i ungefär samma position som vid målet.

Daniel Andersson drog på ett som det heter inte oävet distansskott, Molins utmanade igen, han var blek i övrigt i matchen, men det här är han verkligt bra på: han bröt in från högerkanten, tog sig förbi minst två hammarbyare, sökte och tog avslut i vad som blev lite för vårt läge. Men riktigt farligt blev det aldrig i första halvleken. Och till en början såg det inte bättre ut i andra, det var Hammarby som hade flytet i spelet och MFF som stretade på i uppförsbacken. I Sebastian Eguren och Louay Chanko har de grönvita ett verkligt starkt innermittfält, och det var inget snack om vilket lag som vann den kampen, tyvärr. Men ickedestomindre började MFF bortåt 60 minuter visa tecken på att något kunde hända. Junior, som dittills sett ganska seg och frustrerad ut, hade två bra kombinationer vid straffområdet, en med inbytte Ola Toivonen och en med Labinot Harbuzi. Och så fick MFF inkast långt upp på högerkanten, Höiland tog sats för ett av sina långa.

Då singlade en bägare öl in på lan och landade några meter från honom, och domare Fröjdfeldt blåste av matchen. Hammarbybacken Sleyman gick fram och vädjade till publiken vid läktarsektionen, spelet återupptogs. Höiland måttade inkastet på nytt – och en ny portion öl landade, nu betydligt närmare. Fröjdfeldt blåste av, domarteamet och MFF lämnade planen och matchen bröts i cirka tio minuter. OK, kanske inte höjden av huliganism, men naturligtvis totalt förkastligt och oacceptabelt – och nu kan det kanske en gång för alla vara dags att begrava den spökande myten om mysiga Söderstadion och Hammarbys frejdiga fotbollskultur? Visst, stämningen och intensiteten på läktarna är mäktig, men när vi skriver år 2007 är det mycket hata-hata och lite av den där glimten-i-ögat-söderslangen.

Vad betydde avbrottet för matchen, för lagen? Fick ett Hammarby som började krokna andrum att klara hela matchen – eller var det MFF som fick samla sig lite och tända till? Kanske både och. MFF tog i alla fall över helt, och pressade tillbaka Hammarby på ett sätt som inte borde kunna sluta i annat än mål. Men ännu en gång fick vi se hur de himmelsblå hade svårt att vaska fram de där riktigt vassa målchanserna, även om det var nära en handfull gånger. Toivonens inhopp blev en bra injektion; han matade fina inlägg, röde sig väl och var delaktig spelet. Under en trippelhörnesekvens brände flera heta lägen till, och i 82:a minuten (dvs eg 72:a) stod Labinot Harbuzi för matchens grej med en enastående uppvisning i dribblingskonst; han höll undan tja en handfull hammarbyare framför straffområdet med sin teknik, och sökte skott- eller passningsläge, utan att riktigt hitta något. Skoog bytte av junior och tillförde också lite tyngd, MFF fortsatte pressa men lyckades inte få in bollen. Jonatan Johansson hade flera bra lägen och borde nog ha haft en straff också. Men nej.

Det forsätter alltså att inte vilja sig i år för MFF. Även om guldstriden förnuftsmässigt sett är körd, finns det all anledning att hoppas på ett trendbrott och en höst som kan bli trevlig trots allt. Förutsättningarna ser ändå betydligt bättre ut nu än för en månade sedan, eller två. Det ser ut att gå på rätt väg, men det har gått och går för långsamt för den yppersta toppen.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners