Malmö FF – Halmstads BK

Tid: 2006-05-03 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-0

Han var tillbaka, han spelade hela matchen och han frälste i dess sista minut Stadions publik med ett stensäkert straffmål som gav MFF tog första hemmasegern och tre livgivande poäng – Jari Litmanen. I sista stund skipades moralisk och resultatmässig rättvisa när Halmstad berövades poängersättning för en feg insats och MFF trots fortsatta bekymmer fick betalt för vilja och skapade chanser.

Suckmaskinen hade hunnit stånka igång, detta gamla trötta ånglok. De uppgivna pustarna lätt färgade av galla – spelet som rasade ihop i andra halvlek, Halmstads gnet -, det skulle bli tredje raka 0-0-matchen. Mot Halmstad, hemma, denna första fantastiska majkväll inför vilken den ljumma luften känts så laddad med förväntan och tillförsikt. Sannolikt mot bättre vetande – givet en nykomponerad backlinje, fortsatt skadestrimling av verksamheten och ett fungerande spel ur sikte – var känslan stark: ikväll skulle MFF vakna, och framför allt vinna. Men med två minuter kvar av matchen var det bara att konstatera fakta: MFF hade trots övertag inte räckt till för tre poäng den här gången heller. Ett tungt streck i räkningen och den där majkvällsluften fick finna sig i att solkas av sexton tusen personers uppgivna rosslingar.

Då blåser domaren straff. För MFF. MFF? OK, det var ju onekligen i Halmstads straffområde som MFF-spelaren Edward Ofere – om än ej brutalt – hölls fast och gick omkull, men. det är ju såna som Djurgården och Göteborg som får straffar och turliga uddamålssegrar till skänks i slutminuten, inte MFF. Aldrig MFF. Men jo: MFF. Trots Halmstadsspelarnas intensiva protester – det starkaste engagemang de visat upp så långt i matchen. OK, onödigt att slösa tecken på att häckla HBK, men nog var de för vilkas skull delar av den västkustska befolkningen tagit sig den tveksamma rätten att konstatera att himlen är blå… nog var de förvånande intetsägande och till synes pinsamt ointresserade av söka en lösning på sitt allt överskuggande problem: att göra mål. Så, grattis till det välförtjänta allsvenska måltorkerekordet, och fortsatt trivsam ökenvandring.

Stadion fick jubla, stan fick må bra, MFF fick vinna. Och Jari Litmanen fick bli matchhjälte. Efter sju skador och åtta skavanker hade han gjort tre raka träningar med truppen och gick in i laget från start. I en match mer kännetecknad av tjongande än skönspel, i en lagomgivning där ett spel ännu inte satt sig var förutsättningarna inte de bästa, men Jari Litmanen snidade till sig en roll direkt – och den kan bara bli viktigare för varje match han kan starta. Långt från närkamper och öppnande löpningar i utgångspunkten mellan mittfält och anfall, men med överlägsen spelkänsla, sublimt tillslag och stor aktionsradie ofta delaktig, ofta skapande möjligheter där man inte trodde några fanns. Den lilla petningen på ytan som ingen såg eller den långa, ruskigt perfekta lyftningen fram… och som sagt, en stensäker straff.

Annars var det Afonso som hade första tjing på matchvinnarrollen, fram till dess att han fick en smäll på vaden i mitten av andra halvlek. Om inte MFF redan tvingats göra alla sina byten hade han nog utgått, fick nu smålinka kvar och försvann ur matchen. Men dessförinnan – två heta målchanser i första halvlek och en handfull sånär-genombrott i straffområdet. Afonso såg på den anständiga planen ut att ha varvat upp ett snäpp och hade njutbar kontroll på sina ryck, rörelser och tillslag. Tillsammans med Behrang Safari och Jari Litmanen anförde han MFF:s pigga inledning av matchen; i 7:e minuten tryckte sig Behrang fram till ett skott utanför på inlägg av Afonso och fem minuter senare var rollerna ombytta när Afonso nickade ett Safari-inlägg utanför. I 23:e minuten löpte Afonso hungrigt ner en bakåtpass till HBK-målvakten som stressades till en flack ivägspark. Safari fångade upp och spelade fram till Afonso, som fick två ypperliga skottlägen och var nära att göra mål. Ännu närmare var det minuten innan paus. På ett långt uppspel av Daniel Andersson, vidarebefordrat av Jesper Bech, fick Afonso läge att avancera in i straffområdet och gjorde det riktigt bra; drog förbi en back, höll sig smidigt undan nästa och lade sånär avslutet förbi HBK-målvakten, som dock mäktade med en benparad.

Tidigt i första halvlek fick Anders Andersson skadekänning i ena ljumsken och hade därefter stora problem, och när det sedan drog till i Jon Jönssons lårbaksida tvingades MFF till två byten minuterna innan paus. In med Glenn Holgersson – Olof mittback – och Joakim Nilsson. Dessutom klev Behrang Safari av tidigt i andra halvlek, svårt illamående; riktigt synd, för Behrang hade så långt imponerat ordentligt och med slitstyrka och bra passningsspel hållit HBK-defensiven väl sysselsatt.

MFF tryckte på bra i början av andra med några fasta situationer och två farliga lägen. Ett för Afonso, som halkade just när han kom loss i straffområdet efter förarbete på vänsterkanten av Holgersson och Bech (nerflyttad när Ofere kom in), nästa för Ofere efter inlägg av Bech. Joakim Nilsson föll väl in i MFF:s offensiva spel, pådrivande och initiativrik – men tendensen i andra halvlek var ändå att MFF stagnerade. Yksel Osmanovski slog en fräck stickare till Afonso i 68:e minuten, och hans cykelspark i 71:a nickade Ofere vackert i mål, men offsideflaggan var uppe. Därefter tappade MFF sugen på ett lite oroande sätt, och oförmågan höll än en gång på att få sista ordet.

Men besvikelsen fick denna gång fastna i halsen, eller var nu besvikelser fastnar och evaporerar. MFF fick straffen, Jari satte den och det är bara att njuta av en välförtjänt seger. Självklart oroar det ändlöst besvärliga skadeläget som fortsätter hindra MFF att spela ihop sig, förutsättningarna är långtifrån de bästa när laget går in i den sanslösa superveckan med tre blytunga prestigematcher på sju dagar innan allsvenskan gör VM-uppehåll. Det finns emellertid också ljuspunkter:
– Med Daniel Andersson – framför allt med Olof bredvid sig – kom backlinjen i balans, problemet är att hans tyngd i kommande tunga matcher lär behövas också på mittfältet – även om Joakim Nilsson är starkt på gång.
– Mattias Asper ser mycket säker ut, kvävde mot HBK några farigheter i sin linda och räddade två luriga skott.
– Om Jari Litmanen kan fortsätta spela fulla matcher kommer det att märkas – ordentligt.
– Afonso, Safari och Vinzents ser formstarka ut, och med Pode och/eller Emil Hallfreðsson med och konkurrerar tillkommer möjligheter.
Vilket race det blir. Närmast HIF, måndag.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners