Malmö FF – Landskrona BoIS

Tid: 2005-10-03 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 5-0

Med 5-0 mot Landskrona BoIS vinner MFF ”skåneligan 2005” överlägset: fyra segrar och 9-0 i målskillnad. Se där, något att glädjas över. Men det fanns mer: tre nyförvärv som spräckte målnollan och en mycket lovande mittbacksdebut från start av Raoul Kouakou.

Det blev en målmässig urladdning igen när MFF gick in i vad som kan betraktas som en säsongens epilog, en slutfas som nu, med ett fastare grepp om lilla silvret och en av Royal league-platserna, ser ut att kunna sträcka sig bort mot advent till. Dock talade inte mycket för en målfest i paus, efter att den kanske sömnigaste och mest ospännande derbyhalvleken nånsin spelats av… men när MFF fick 2-0 fem minuter in i andra försökte BoIS desperat höja sin kompakta formering – och gick bort sig fullständigt.

MFF hade utropat offensiv! som slagord; efter 4 matchers 4-5-1 skrevs uppställningen 4-3-3 med Bech till vänster och Pode till höger om Afonso längst fram. Men det som alla tränare avvärjande brukar säga, att sådant mest är en lek med siffror, visade sig med önskvärd tydlighet. Den praktiska, faktiska offensiven blir inte till av magneternas placering på taktiktavlan, utan av ben i rörelse och spelsinnen på alerten. Och dem var det sämre med i första halvlek. Vilja och inställning fanns där tveklöst, vilket var skönt att se, men oj så duttande omständligt och klyddigt det blev mest hela tiden.

OK, BoIS kunde inte precis sägas bjuda upp till dans. Genom att effektivt sudda ut de tänkbara skillnaderna mellan backlinje och mittfält klimpade de alltmer ihop sig vid sitt straffområde för att hoppas på någon lyckosam kontring – och den typen av köttmur är som bekant inte så lätt att forcera. Redan efter fem minuters spel började MFF föra spelet, men hade svårt att åstadkomma någon egentlig farlighet. Passningsspelet kännetecknades av alldeles för få direkttillslag – ta emot, peta till, peta till igen, eventuell öppning stängd, vända om, spela tillbaka, spela runt… gång på gång – och genombrottsförsöken av hög felprocent. Dock fanns intentioner, och med viljan hos Yksel och kvickheten hos Pode hade målchanser kunnat uppstå tidigare än de kom att göra.

Mycket riktigt var det Yksel som låg bakom när MFF tilldömdes straff i 22:a minuten; han ryckte in i straffområdet och fälldes klart – och lite onödigt – av Johnny Lundberg. Daniel Andersson slog en mycket välplacerad straff invid vänster stolprot, men BoIS-keepern Johan Sandqvist var faktiskt nära att nå ner. 1-0 till MFF, tack tack, men matchbilden förändrades föga: fortsatt dåligt tempo och obefintligt djupledsspel när MFF klafsade fast i BoIS-gröten. Jo, vid ett tillfälle gick det äntligen undan lite, och genast blev det riktigt farligt: i 35:e minuten tog Afonso emot, vände och lade fram till Yksel på språng in i straffområdet. Då hade BoIS några minuter innan haft matchens första målchans, ett avslut som Jesper Bech räddade på mållinjen. En till skulle komma innan paus, när Joseph Elanga nickade undan en boll rakt i gapet på en svartvit på väg in i straffområdet från vänster: inlägg och nick alldeles utanför stolpen.

Så, trots det massiva MFF-övertaget var det de facto BoIS som stod för halvlekens skarpaste lägen. Ut till andra halvlek kom de himmelsblå uppställda 4-4-2 med Jesper Bech överflyttad till högerkanten och Pode tydligare på topp – och direkt från avspark med betydligt högra tempo och bättre klipp i passningarna. En bra kombination mellan Yksel, Pode och Afonso gav en frispark i bra läge, bra skott av Afonso men ännu bättre räddning av Sandqvist. Yksel fortsatte vara aktiv och initiativrik. Fem minuter in i halvleken sysselsatte han två svartvita på sin vänsterkant – vände, vred och slog så ett lysande inlägg in och genom straffområdet. I dess bortre del fanns Jesper Bech på väg in, och han lyckades tajma om sin rörelse till en perfekt nicklobb – bollen i båge över målvakten och in! 2-0 till MFF och äntligen, äntligen fick Jesper Bech göra sitt första allsvenska mål. Får vi hoppas på en ketchup- eller kanske en remoulaede-effekt?

Målet beseglade i praktiken landskronaiternas öde denna afton. Desperat men hopplöst disparat försökte de resa sig och sprattla fram ett svar, en motoffensiv, ett något, men det såg sanningen att säga rätt bedrövligt ut. BoIS öppnade sig, matchen öppnade sig, och MFF kunde genast börja operera på ytorna: skapade en handfull lyckade uppspelskombinationer som sånär resulterat i genombrott; en inspirerad Jesper Bech matade inlägg och crossbollar, Pode var ett utsträckt BoIS-ben ifrån helt ren. Logiskt sett skulle det matchdödande målet ha infallit i detta skede, men 3-0 lät vänta sig, ett bra tag till faktiskt. Istället slöades MFF-skärpan igen, av det blixtrande anfallsspelet blev mest pumpande av inlägg utan fullständig adress, och publikens mest uppskattande applåder gick till Andreas Yngvesson när han lämnade planen.

Yksel Osmanovski låg bakom mycket, och var delaktig i det mesta i anfallsväg. När passningsspelet hackade igen satsade han på ett par… eh, optimistiska skott, men hade också en riktigt bra nick på mål i 71:a minuten, efter inlägg av Jon Inge Höiland. Minuten efter bytte Edward Ofere av Marcus Pode – och fick lite mer målflyt än sin företrädare på topp. Efter sju minuter på plan kom chansen: Afonso hade rört runt lite i straffområdet och passade Ofere, dock var där en hel del svartvitt emellan och läget såg svårt ut. Men Ofere är riktigt stark; han fick snabbt kontroll på bollen och valde – vilket man ser alltför sällan – att inte tvunget lirka efter och förvissa sig om en öppning utan att satsa på avslut direkt. Bollen i nät, ett riktigt ”målskyttsmål”!

Så hade två av nyförvärven spräckt sina målnollor. Fyra minuter senare var det dags för den tredje, men till skillnad från sina forward-lagkamrater var själva målet inte det viktiga med Raoul Kouakous insats denna kväll. Debut från start för den kraftfulle ivorianen, och om än trycket framför MFF-målet var begränsat, så kan det inte råda någon tvekan om att MFF-backlinjen har fått en mycket intressant förstärkning. Raoul Kouakou gjorde en närmast felfri insats bredvid Olof Persson (som f ö bara fortsätter att storspela), och visade att han har mer än sin storlek att bidra med. Flink i fötterna och vaken i uppfattningen kunde han ”våga vägra slentrianrensa” och vårdat spela sig fram. Men alltså: MFF-hörna i 84:e minuten, från vänster av Yksel, Raoul upp klockrent, bollen instångad i mål!

Stopptid, och Afonso – riktigt blek i första, bra med i spelet i andra – såg ut att få lämna planen mållös och halka efter lite skytteligatoppen. Men icke. I 47:e minuten fick han bollen vid straffområdeslinjen och utmanade. Hackade med finter och småryck två BoIS-backar yra, höll undan en tredje och sköt förbi målvakten. 5-0 och tala om kronan på verket!

Vid ett snabbt och slarvigt överslag i ett dåligt minne framträder ett anmärkningsvärt faktum. Det var 10 år sedan (åtminstone) MFF med tre matcher kvar inte var del av antingen en guldstrid – oftast, tackochlov – eller bottenstrid. Därför kanske den här tomheten efter årets alla missade chanser känns av extra mycket; man är van vid absolut nerv in i det sista? Hur som helst, i andra halvlek visade MFF upp åtskillig kvalitet – såväl med perspektivet att göra en fin epilog -05 som med 2006 i sikte. Det känns bra.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners