Malmö FF – Helsingborgs IF

Tid: 2005-09-20 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 2-0

Ännu ett jämnt derby mot HIF, där det krävdes ett slumpmål och ett övertidsmål för att fastställa det slutresultat som ändå var ganska rättvist. MFF var bäst totalt sett: mittfältet vann initiativet, försvaret höll tätt och laget vaskade fram en mängd bra anfall och chanser. Och så gjorde Asper två helt avgörande räddningar i slutet. MFF är på gång.

Tom Prahl ville inför sista fem höstmatcherna i allsvenskan bygga vidare från matchen mot Besiktas, där låg backlinje, klokt, disciplinerat och effektivt spel firade en stor taktiskt triumf och stod för en oväntad cupskräll. Med storlagsambitionerna tills vidare inställda och guldhoppet förfluget kan det vara just en sådan slags kartoffelkur som laddar om laget och utnyttjar resurserna bäst den tid som är kvar.

Mot HIF passade inställningen mycket bra; en för uppgiften välbalanserad startelva – från vilken Marcus Pode sjukanmält sig till förmån för Jesper Bech – grep sig den an och vann snart framgång. Men det var mycket nära att HIF tagit ledningen redan i 4:e minuten, då stjärnskottet Imad Khalili fick en gratischans i straffområdet: han drog på ett hårt närskott, men Mattias Asper gjorde en fenomenal enhandsräddning.

MFF ställde upp med slitstarkast tänkbara centrala mittfält: Daniel Andersson och Hasse Mattisson jagade livet ur och bollen från alla HIF:are inom räckhåll (dvs över hela plan) från avspark till slutsignal, skar av passningsvägar och vann de flesta andrabollarna. Även om den där riktiga derbynerven aldrig infann sig i matchen, syntes det med önskvärd tydlighet hos dessa bägge att en match mot HIF är något speciellt.

Ingen av de två är någon mittfältsdirigent, men ett par smörpassar hittade de och de outtröttliga löpningarna in i motståndarens straffområde kunde ha gett utdelning redan i 6:e minuten. Då slog Yksel Osmanovski ett giftigt inspel från höger och Hasse Mattisson föll in i ett öppet läge i straffområdet. Minuten senare bra skott av Hasse i straffområdet efter förarbete av Bech och Ofere, HIF-Daniel Andersson motade till hörna.

Även om MFF var det lag som lyckades bäst med sina intentioner, var matchen jämn och rätt händelserik genom hela första halvlek; om än varken i mördartempo eller på tjusarnivå duggade farligheter och halvchanser hyfsat tätt. Det började efter ett slag bli tydligt att MFF:s farligheter tillkom mest på halvdana uppspel följd av vunnen andraboll, och att Afonso hade svårt att hitta rätt i matchbilden. I en position snarare framför mittfältet än alldeles på topp fick han inte ut mycket av sitt spel; längre ner i plan krymps ytorna snabbare och att göra en eller två innebär inte målchans, utan kanske istället missat attackläge när löpande lagkamrater inte fick bollen. Men inget ont som inte har något gott med sig: ur denna position var Afonso mer benägen att komma till skott, och innan paus utmanade han HIF-keepern med två bra. Fler skulle följa i andra halvlek, då hans passningsspel också blev betydligt bättre.

Hemmadebut för Edward Ofere, vars kvaliteter inledningsvis var tongivande för anfallsspelet. Med bra mottagningar och löpningar banade han väg för ett par anfall, och med vakna passningar deltog han i kombinationer till några andra. Visade sin fysik genom en härlig tilltryckning av Andreas Jacobsson, men också – naturligt nog – en del oslipade kanter och kanske lite för stor ödmjukhet. En spännande utveckling är att vänta. En minut in i andra halvlek hade han en lysande nick på mål som borde gett MFF ledningen, men Daniel Andersson hade blivit rejält varm i kläderna och gjorde en av handfullen spektakulära räddningar i matchen.

I andra halvlek växlade MFF upp minst ett snäpp, producerade flera riktigt fina anfall och hela fyra skarpa chanser till ett ledningsmål första sju minuterna. Oferes nick är nämnd; den följdes två minuter senare av att Yksel avancerade på sin vänsterkant och lämnade över till Elanga i en fin överlappning. Inlägg och fram igen Mattisson i vidöppet läge, men bollen högt över tofflad. Sedan schabblade HIF med en bakåtpassning och Yksel kastade sig fram och kom sånär först framför mål, och minuten efter spelade Yksel in till Afonso som på väg in i straffområdet från vänster drog på ett riktigt hårt skott, destinerat för klykan – men ny fläkning av HIF-målvakten. Ja, Yksel var bra, riktigt bra, särskilt i andra halvlek. Han har rätt hög felprocent och framkallar därför gärna suckar från läktarna, men hans spelsinne, rörelseschema och arbetsförmåga blir alltmer betydelsefulla faktorer i laget.

Knappt halvvägs in i andra halvlek blev det ett kort spelavbrott efter att Ofere gjort sig illa (lämnar småningom plan för Thomas Olsson, Bech på topp, Mattisson på högerkanten) – och det var nog för att matchbilden skulle förändras. HIF smög åt sig taktpinnen och tog över lite, med en skarp farlighet signerad Gustaf Andersson – läckert inspel till Stefanidis – som höjdpunkt. Men därpå, tja – därpå skänkte man vänligen MFF ett ledningsmål. ”Stackars” HIF-backen Fredrik Björck avvärjde i 71:e minuten ett MFF-anfall och slog en hopp-lös bakåtpass till målvakten – men Daniel Andersson ”råkade” befinna sig i närheten (han är alltid i närheten av allt som händer på plan) och hann springa emellan. Hur lätt och säkert som helst slog han bollen i mål – 1-0 med dryga kvarten kvar!

Och matchens slutfas blev…intensiv. HIF skapade närmast ständigt tryck vid straffområdeslinjen och därutanför, men MFF-defensiven värjde sig undantagslöst (om än med marginalerna på sin sida) och det gick att sticka emellan med några kontringar. På två fasta situationer var kvitteringen nära, på bägge stod Asper för helt poängavgörande ingripanden. Först, vass frispark från högerkanten, som Asper precis tippade till hörna. På hörnan tumult i straffområdet, där Asper till slut, desperat kunde sträcka ut fingrarna och suga till sig en boll på väg över mållinjen.

Men MFF höll stånd, defensiven anförd av mittlåset Persson-Abelsson, som gjorde en mycket bra match var för sig och tillsammans. Då fjärdedomaren visade tre minuters tillägg när huvuddomaren i själv verket lagt till fyra, var publikens frustration påtaglig 93 plus – men så här i efterhand vill nog ingen ha den där sista minuten ospelad… för MFF fick till en sista kontring över tom HIF-planhalva, Afonso väntade och lade sedan fram bollen genomstraffområdet till en instormande Yksel. Som självklart dunkade in 1-0. Sen var det slut.

Fem segrar, två oavgjorda och en förlust, 14-3 i målskillnad – så ser MFF:s derbyfacit mot HIF ut på fyra säsonger under Prahls ledning; en (framstående) prestation i sig och ett välbehövligt lyft för den moderna statistiken över dessa prestigefyllda möten. Och i den allsvenska verklighet vi alla har att förhålla oss till passerades en konkurrent till det stora silvret, nästa väntar på måndag i en minst lika laddad uppgörelse på Ullevi. IFK Göteborg såg starka ut mot Djurgården – men MFF är på gång, på ett sätt som verkar ”på riktigt” och inger såväl respekt som förhoppningar.

Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners