Malmö FF – IFK Göteborg

Tid: 2003-10-19 17:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 1-3

Inför årets sista hemmamatch i allsvenskans näst sista omgång hade MFF inte så mycket att vinna, däremot en hel del att förlora. Det brukar vara en svår utgångspunkt för idrottspestationer, så också idag. Ett olyckligt beslut, en sömngångarsekvens och en portion klanteri gav ett förvisso duktigt Göteborg tre mål och Hammarby fördel i silverstriden.

Det enda som egentligen fanns att glädjas åt efter matchen var de 17 923 på läktarna. Ännu en ypperlig publiksiffra, som också blir historisk: med dagens publik når MFF i år ett snitt på 18 700 åskådare, det bästa någonsin. Annars gick denna surmulna söndag, kort sagt, allting fel :
Guldstriden – chans fanns att hålla den teoretiskt öppen in i sista omgången, chansen missades. Tack och lov så här i efterhand att Djurgården var tillbaka i sadeln efter 0-9 på två matcher, avgjorde och bärgade guldet på Örjans Vall. Tappade poäng för Djurgården och MFF hade varit fruktansvärt.
Silverstriden – risken är stor att MFF tappade också stora silvret. Nu kan Hammarby få förbi och lägga vantarna på andraplatsen av egen kraft. Även om MFF plockat fler poäng än ifjol, gjort fler mål än ifjol och släppt in färre mål än ifjol kan det bli en sämre placering.
Hemmasviten – MFF kunde ha förblivit obesegrat på hemmaplan 2003, och avlsutat en enastående säsong på Stadion stilfullt. Så blev det tyvärr inte, efter alla fester blev det där viktiga sista intrycket – som dröjer kvar på näthinnan under vintern – negativt.
Revanschen – 0-3 på Gamla Ullevi i våras var ett av säsongens bottennapp och förhoppningsvis även dess största förlust. Men revanschen utblev – Bosse Johansson och hans manskap fick triumfera igen. Liksom i våras var det kvicka offensiva spelare och korta passningar som vållade MFF-defensiven stora problem. IFK Göteborg blir det enda lag som MFF inte tagit poäng från i årets allsvenska.
Maratontabellen – Göteborg fick behålla och dryga ut sin ledning, nu sex poäng. Vilket ju är lugnt, det fixar sig nästa år, men visst hade det varit härligt med en sista sån där ”ställa-till-rätta-igen”-signal så här i slutet av året.

Hur var själva matchen, då? Ja, redan efter sex minuter kunde de med pessimistiska preferenser se att MFF inte kommit in i den alls bra. Mittfältet hade problem att få tag i både boll och tajming och hamnade långt ner. IFK Göteborg hittade däremot snabbt ett vägvinnande kortpassningsspel som ganska enkelt dyrkade upp MFF:s säkerhetslås; laget bet sig fast och vaskade i takt med MFF:s problem att värja sig fram två utmärkta målchanser. På den sista var ett räddat friläge av Asper det enda som skiljde från en riktig mardrömsstart.

Dessbättre hämtade sig MFF snabbt från denna kallsup och anlade moteld genom två bra skott av Thomas Olsson, några hörnor och ett riktigt bra anfall: Andreas Yngvesson drev upp bollen över mittplan, slog stickare till Skoog och Peter Ijeh sköt strax över framför mål – en bra målchans. Bra press en stund, men ändå lite för många missade passningar och kombinationsförsök som fastnade – lite för låg kvalitet helt enkelt. Efter nitton minuter emellertid stort jubel, föranlett av HBK:s 1-1-mål på Örjans Vall. Klacken eldade på spelarna med förnyad intensitet, MFF tog över kommandot och gjorde sina bästa tio minuter i matchen. Thomas Olsson matade bollar, Mattisson stötte fram, kantspelarna utmanade med ökand framgång, anfallarna var alltmer aktiva och ytterbackarna tog initiativ.

Ett nytt bra anfall såg ut att vara på gång i minut 31, då Tobias Grahn erövrade bollen starkt en bit upp på högerkanten och inkasserade välförtjänta applåder för det. Han letade efter passningalternativ och hittade Thomas Olsson i mitten med en rak sidledspass. Ett passningsalternativ och ett beslut som föreföll logiskt, men tyvärr blev ödesdigert. Thomas Olsson var inte i rörelse, det var däremot Håkan Mild som snabbt kom mycket nära. Thomas blev alltså trängd direkt och förlorade bollen, Mild kunde avancera och spela fram Jonas Henriksson mellan MFF:s innerbackar, in i straffområdet. Ur ingenstans – kändes det som – ett friläge, och Henriksson chippade iskallt in 0-1 för Göteborg.

Några minuter innan målet startade ett ihållande regn, som kom att ge beklagligt lämpligt ackompanjemang till en usel avslutning av första halvleken. Göteborgs ledningsmål blev tungt och överraskande, det inföll just när MFF såg ut att ta över matchen få ordning på saker och ting. Istället säckades det ihop. Fler och fler missstag på alla håll och kanter; de mekaniska problemen fick MFF-maskinen att hacka och bli oförmögen att bjuda erforderligt motstånd. Göteborg kunde ta kommandot och etablera press igen, de hade fler bra möjligheter skapade med korta, okomplicerade passar från kvicka ben. MFF knäade och såg verkligen ut att behöva paus för att hitta koncepterna igen. Men innan halvlek fick Göteborg chansen att dryga ut sin ledning – och tog den. Skrämmande passivt, sömnigt och reaktionssvagt i MFF-försvaret när Martin Ericsson i princip bara kunde vanka in, få bollen, vanka vidare, trycka ett skott förbi en chanslös Asper och sedan vanka ut igen – som målskytt. Jösses. Denna sorgliga syn i 44:e minuten och trean hann ligga i luften innan spelarna fick gå av plan, för första gången i år till burop.

Nå, halva matchen återstod, och vändningen mot HBK i våras visade att MFF nuförtiden besitter ett starkare psyke och kan vända underlägen. Andra halvlek började också på allra bästa sätt. I andra minuten hittade Matias Concha Peter Ijeh med en fin boll långt nerifrån vänsterkanten. Läget såg inte jättebra ut för regerande men på senare tid inte formstarke skyttekungen, i kanten av straffområdet och med årminstone två man emot sig. Men äntligen lyckades han – Peter Ijeh sprang förbi sin förste gubbe, tryckte sig starkt förbi sin andre – Erlingmark – sträckte ut benet och sköt 1-2 upp i nättaket!

Topprestation av Ijeh i perfekt psykologiskt ögonblick; nu kunde den optimistiskt hågsne se vägen banad till vändning, seger, silvermedaljer och alltsammans. Men glädjen blev kort. Ijehs mål är klockat till 46.41. En minut och femtiotre sekunder senare – 48.34 – körde MFF av den där vägen, och på vilket sätt sen. Mittplan till höger, MFF har bollen men vänder neråt i jakt på öppning. Läget är inte trängt, pressen är inte omedelbar, men på ett par sekunder lyckas först Olsson sedan Höiland välja de absolut sämsta passningsalternativen när de av någon anledning söker bakåt mot backlinjen. Det ser ut som om det är Daniel Majstorovic som avgörande schabblar till det, men bakåtpassen han får är lös och han får den trots att det är uppenbart att Jonas Henriksson finns alldeles nära. Liksom under hela matchen är Henriksson snabb och alert, får tag på bollen, sprintar mot mål och avslutar effektivt. Och skam vore det annars, så serverad. Ett sorglig sekvens av osannolikt klanteri och Göteborg har åter tvåmålsledning.

Minuten efter 1-3-målet var det nära igen, på nytt med Henriksson på språng, men Daniel Majstorovic kom denna gång emellan med en högriskbrytning bakifrån – minsta fel i tajmingen där och det hade varit straff… Nu var tyvärr matchen död, slut. MFF fortsatte att försöka ända in i det sista och åstadkom en handfull bra anfall och bitvis press. Men det är den gamla vanliga matchbilden i såna här lägen – det mesta spelet är förlagt till det ledande lagets planhalva, det är lätt för dem att hålla laget samlat och freda sig. MFF gjorde vad… ja, vad man gör för att anfalla och åstadkomma något – fyllde på på kanterna, matade inlägg, sökte luckor, men blev statiska i positionerna och lyckades inte dyrka upp ett rutinerat IFK Göteborg.

En tid har det känts som om de bägge suveräna anfallarna bägge haft varsin formsvacka, dagens match gav dem olika besked: Peter Ijeh fick göra mål, dessutom genom en stark individuell prestation, och såg även i sitt allmänna spel bättre ut än på länge – dock utan fler höjdpunkter än målet. För Skoog såg det segare ut, men om hans form är på väg upp eller ner spelar nu ingen roll: med fyra minuter kvar av matchen, i en oviktig situation, snackade han för femte gången i år till sig en varning och är avstängd mot Örebro. Efter en strålande säsong krönt av skytteligatitel har han i alla fall sitt humör – eller snarare verbaliseringen av det – att jobba med inför 2004. Även Thomas Olsson är avstängd, efter varning i minut 89.

En i sanning trist, för att inte säga bedrövlig sista hemmamatch, så icke-representativ för de andra tretton i allmänhet och de fantastiska festerna mot HIF och Hammarby (och HBK, och Djurgården) i synnerhet. Återstår att se om Hammarby lyckas förvalta det stora silverpund MFF nu låtit glida ur händerna. Återstår gör ändå också chansen till ett gott allra sista intryck, en fin slutvinjett från Eyravallen nästa söndag.

/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners