Djurgårdens IF – Malmö FF

Tid: 2002-09-26 22:45, Plats:Olympiastadion, Resultat: 4-0

MFF fick respass ur Svenska cupen efter semifinalförlust mot Djurgården med hela 0-4. Första halvlek var mållös men visade en bra himmelsblå tåga, som dessvärre inte fann en fruktbar fortsättning efter paus.

Till att börja med ska sägas att 4-0 inte på något sätt är rättvisande siffror, mer sansade 2-0 ligger närmare sanningen. Speciellt med tanke på att tvåan kom till efter att Leif Sundell ignorerat en solklar frispark för Erik Johansson och Stefan Rehns 3-0 skott touchade Jussi Nuorela på ett sätt som helt ställde Lee Baxter.

Det minnesvärda från den här matchen är första halvlek. De som bänkat sig framför Kanal 5 i allmänhet fick se en riktigt bra fotbollsmatch, och de med ljusblå glasögon fick se en klar uppryckning och förbättring jämfört med de senaste matcherna. MFF visade en härlig aggressivitet och rörlighet genom hela laget. Även om det var Djurgården som – som väntat hade spelinitiativet mer, var det MFF som skapade de flesta heta lägena. Men det var kamp och tändning som slog gnistor det slog gnistor över hela planen – inte tillstymmelse till den fesljumna träningsmatchstämning som alltför ofta präglat den i sorglig skugga framlevande Svenska Cupen.

MFF:s och matchens första målchans i 10:e minuten, då Niklas Skoog – lysande i första halvlek, blekare i andra – skarvade vidare ett långt uppspel till efter Ijeh. Hårt uppvaktad hav en djurgårdsback fick han på ett skott som Andreas Isaksson räddade. Mlchans två fem minuter senare när Niklas Skoog återigen nickade vidare en boll, denna gång mot Andreas Yngvesson framför mål, men Isaksson kom emellan. Målchans tre i 21:a minuten till Djurgården: Johan Elmander får bollen mitt framför mål men lyckas volleyskjuta över – mycket nära…

Det blev också målchans fyra och fem i första halvlek, bägge till MFF: i 35:e minuten efter ett bra MFF-anfall fick Peter Ijeh bollen till vänster på väg in i straffområdet och sköt om än ur sämre vinkel ett snabbt och hårt skott. Än en gång fick Andreas Isaksson visa klassen, nu med en vass benparad. Tre minuter senare ett inlägg från Matias Concha, Skoog skarvade igen och nu blev Andreas Yngvesson helt ren framför mål. Hyfsat skott, men Isakson räddade igen.

Enbart redovisning av målchanser är möjligen lite missvisande – Djurgården hade många nästanlägen där MFF precis fick fram en fot eller ett motlägg i det avgörande läget.

Under första halvleks slutminuter tog sig Hasse Mattisson åt låret till och pratade med Prahl – uppenbarligen någon skada och lagkaptenen ersattes efter paus av Erik Johansson som tog plats på högerkanten medan Jon flyttade in centralt. Det vore fånigt att påstå att det var det framtvingade bytet som fick MFF på fall. Jon Jönsson skötte sig bra centralt och Erik åstadkom farligheter vid ett par tillfällen, men faktum är att just MFF:s centrala mittfält med Ohlsson/Mattisson var tongivande och fick mycket ut av sitt spel i första halvlek.

Efter paus då? Tja, dittills var det Samuel Wowoah som vållat MFF-försvaret störst besvär. Han lyckades ideligen rinna in i boxen från sin position till vänster, och några minuter efter paus hittade han Andreas Johansson i utmärkt skottläge. Bollen kom dock mitt på Baxter, som räddade säkert. Därefter hade MFF en bra möjlighet i 50:e minuten när Jon Jönsson slog en perfekt stickare till Niklas Skoog, som inte riktigt fick kontroll på bollen – men nära var det. Två minuter senare Djurgårdschans när Kim Källström blev framspelad ren med Baxter, som gjorde en mycket fin benparad .

Det ska sägas att Lee trots fyra bollar förbi sig gjorde en i princip felfri match, kryddad med flera skarpa ingripanden. Men efter ett par smärre MFF-farligeheter mellan minuterna 55 och 65 var det roliga slut. Djurgården tog över allt mer och kom att dominera stort över ett MFF som sjönk allt längre bak och fick allt svårare att freda sig, samtidigt som kontrings- och omställningsspelet klickade.

Och så började då målen trilla in. 1-0 i 64:e minuten, då Nicklas Rasck, framspelad av Stefanidis, hittade en ganska öppen gata in i straffområdet. Han drog Jussi Nuorela med en kroppsfint och fick skottläge, förvaltde det genom att skjuta i bortre hörnet förbi Baxter, som ändå hade fingrarna på bollen. MFF forsatte kämpa, men för varke minut mer krampaktigt och uppförslutande.

Tolv minuter senare kunde Djurgården öka på genom Stefanidis efter fint förarbete av Chanko. Problemet ur MFF-synvinkel bara att målsituationen föregicks av ett MFF-anfall där Erik Johansson utan minsta tvekan skulle haft frispark efter att ha kapats bakifrån. Trist. OK, Djurgården var i detta skede av matchen klart bättre, men…

Två mål upp med kvarten kvar är inget omöjligt, men matchen kändes förlorad. Så varför inte lite salt i såren? vilket påpassligt ströddes av Stefan Rehn och Slumpen i fint samarbete fem minuter senare då den förres skott touchade Jussi Nuorela och gjorde Lee Baxter helt chanslös. 4-0 ägde ju faktiskt också rum och får väl därför motvilligt föras till protokollet, kanske för att inte ens en så pass uppgiven situation som matchförloppet försatt MFF:arna i får godkänna graden av passivitet som gjorde det möjligt för Louay Chanko att få bollen och spä på siffrorna.

Det var det. Nu gäller allsvenskan. Fem omgångar, femton poäng. Tre inom räckhåll måndag på Eyravallen.


/Tobias Christoffersson

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners