Malmö FF – Landskrona BoIS

Tid: 2002-07-29 21:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 2-1

Ännu en himmelsblå kanonmatch gav till slut seger mot BoIS och serieledning efter en derbyrysare med massor av målchanser. Dessutom proklamerades nyheten att Daniel Majstorovic förlängt sitt kontrakt – vilken kväll!

När stadion-speakern Jörgen Dahlström fem minuter innan avspark äskade största möjliga tystnad var det inte för att ägna Kockumskranen (som tycks spjärna emot sitt öde, ännu denna kväll syntes den över Pildammarnas trädtoppar) en tyst minut – nej bättre upp, det var för att stolt kungöra att Daniel Majstorovic förlängt sitt kontrakt med MFF! Maestro har skrivit på fram till november 2005, och även om det kanske inte är så många som tror vi får behålla honom så länge, så innebär det trygghet den närmsta framtiden.
– Fulham och en annan klubb drog i honom, men Daniel stannar av sportsliga skäl, för att fortsätta utvecklas i MFF, kommenterade Hasse Borg efter matchen.

Fotbollsfester runtom i ett sommarsaligt Sverige, men den största av dem på Malmö Stadion. Sedan den heroiska matchen mot IFK Göteborg i tisdags har det snackats om 27 000 – fullsatt med utökad kapacitet. Därför var förvåningen stor när publiksiffran kom: 24 570. Dock var det inte malmöbornas vikande intresse – eller kanske uppgivenhet över att omöjligheten att få tag i en biljett – utan faktiskt landskronaiterna som lämna några gråa betongfläckar i sitt folkhav i östra kurvan. Synd.

Så till själva matchen. Andreas Yngvesson skulle sannolikt spelat från start, men tvingades sjukanmäla sig på morgonen med 39 graders feber. Joseph Elanga in i startelvan. Första tio minuterna hade MFF svårt att få ordning på bollen, och det var BoIS som visade de klaraste tendenserna till få till ett spel. Deras och matchens första målchans i sjunde minuten, och det genom exakt en sådan snabb omställning som de svartvitrandiga skördat merparten av sina lagrar med hittills. Håkan Söderstierna vände på mitten och slog ett vackert välavvägt uppspel mot Daniel Milovanovic på väg in i straffområdet. Men Mattias Asper var snabbt ute och täckte bort bollen – och chansen. Ett distinkt ingripande, utan vilket det kunde stått 0-1 redan i inledningen.

Över huvud taget visade första halvleken två lag som satsade på längre uppspel och djupledsbollar, på mittfältet hände inte så mycket. I MFF visade forwardparet Skoog/Ijeh redan från början högsta klass – deras löp- och arbetsvilja låg bakom de flesta möjligheter MFF åstadkom de första tjugo minuterna. En rad nästan-lägen innan första rejäla målchansen efter 20 minuter: Mikael Roth nådde Niklas Skoog med ett inkast, Skoog lirkade fram bollen till Peter Ijeh i närheten av straffområdet. Men istället för att utmana uppfattade han hur en omarkerad Erik Johansson stormade in i straffområdet och slog en snabb, enkel och helt öppnande pass förbi två BoIS-backar. En fin fotparad av Mats Svensson på Eriks skott hindrade MFF-ledning, men det var nära.

Strax efter hade BoIS en bra målchans när Söderstierna dribblade sig in i straffområdet, men Daniel Nannskogs avslutning gick över. Istället började matchen väga över till MFF:s fördel, och efter en halvtimmes spel dominerade hemmalaget. Nyckeln till greppet: Hans Mattisson, som efter en inledning i tomma intet arbetade sig in i matchen på ett imponerande sätt – hans förmåga att över hela mittfältsytan städa rent, suga åt sig andrabollar och vända spelet gav MFF chansen att ta kontrollen i en match som utmärkts av böljande spel med korta anfall. Nu fick MFF till flera sammanhängande spelsekvenser, tryckte på BoIS ordentligt med farlighet på farlighet.

Samtidigt hängde BoIS inte riktigt med i den förändrade matchbilden; deras aggressivitet på mitten var klart sämre och backlinjen släppte – eller: tvingades släppa – betydligt mer ytor och sekunder till MFF-anfallarna, medan de blå försvararna höll BoIS-spjutspetsen Milovanovic i strama tyglar. Det syntes också att Skoog/Ijeh har ett betydligt bredare register – när BoIS misslyckades med sina snabba uppspel och skarvningar hände inte så mycket mer medan Skoog och Ijeh bägge själva erövrade bollen och höll Landskrona defensivt sysselsatta över hela sin planhalva.
– På nytt en ny backlinje som står upp bra, och som höll BoIS anfall korta så att de inte fick någon rytm i sitt spel, sa Prahl efter matchen, och det är bara att hålla med. Gudmundur Mete spelade ytteback som om han aldrig gjort annat, Jussi är tydlig och distinkt i sitt spel, Jörgen läser rutinerat och stångade i klass med Maestro, Roth deltog bra i spelet på sin kant.

I 34:e minuten fick Joseph Elanga – som dittills mest framkallat suckar och verkat långt från storformen – äntligen en boll rätt och passade Ijeh som drog på ett svepande skott strax över. Temperaturen skruvades upp ytterligare och ett MFF-mål låg i luften. I 43:e minuten var det dags. Hörna till MFF, Mattisson slog den bra, bollen ut ur straffområdet till Elanga som sköt. Bollen in i klungan igen och där lyckades vem, om inte Peter Ijeh
styra bollen i mål, i sanningens namn via Niklas Skoogs strumpa. Men Ijeh fick målet och MFF ledningen med 1-0 – mycket välförtjänt och öronbedövande jubel på Stadion!

Och MFF tog tag i den andra halvleken på samma sätt, höll spelet uppe och fortsatte skapa farligheter med anfallarna i spetsen. Dessvärre var det ett övergående tillstånd.
– De första tjugofem minuterna i andra halvlek spelar vi nästan för mycket i djupled, vi glömmer att spela fotboll och Landskrona kan få ett grepp på mitten och få igång sitt djupledspel. Under en femton minuter såg det krampaktigt ut för oss, sade Tom Prahl efter matchen.
MFF tappade helt enkelt greppet och BoIS kunde i stor stil ta sig in i matchen och etablera sig på MFF:s planhalva. Under en tiominutersperiod såg det allt sämre ut, BoIS matade på anförda av Söderstierna, inhoppade Farnerud och Nannskog, som nu plötsligt hade hur mycket utrymme som helst att fungera som nav i Landskronas anfallsspel. Så fick BoIS frispark i bra läge – strax till höger, 25 meter från mål – och givetvis tryckte Farnerud dit den, ett skott som med kirurgisk precision placerades invid högra stolpen utom räckhåll för Asper.

I sådana här lägen brukar det vara tungt för laget som haft ledningen att komma in i matchen igen. Dock tappade MFF på liknande sätt i cupmatchen mot Örebro häromveckan, men lyckades återfå kontrollen när ÖSK var på väg att kvittera. Även denna gång återfann tack och lov de himmelsblå taktpinne och rytm, nu genom framgångsrikt kortpassningsspel på mitten, där det fortfarande fanns mycket ytor att använda. MFF-mittfältet vaskade fram möjlighet på möjlighet och samspelet med Skoog och Ijeh fungerade utmärkt. Joseph Elanga blev allt bättre och sista tjugofem minuterna var det ”gamle Joseph” med styr och udd på inläggen och tajming i steget. Erik Johansson svarade för en stor arbetsinsats och vann mycket boll vid sidan av sitt offensiva arbete, Brian Steen Nielsen balansspelade, fördelade bollar och slog öppnande passar.

Nu skapade MFF också en uppsjö av målchanser och farligheter, men BoIS lyckades gång på gång frejda sig och få ett ben emellan som bröt den avgörande framspelningen eller avslutningen. Just eftersom man skämts bort med MFF:s stora effektivitet började det med mindre än en kvart kvar av matchen kännas så där omöjligt att få in bollen, och nånstans i bakhuvudet började man förbereda sig på en kontring och ett slumpmål av Landskrona. Slikt har ju upplevts tidigare. Men det var inte en sån kväll, fantastiskt nog. Det var en vacker och viktig kväll på Stadion och den skulle fullbordas. Åttioandra minuten. Niklas Skoog får bollen på övre mittplan, håller undan för en gubbe, drar en och spelar fram till Ijeh i straffområdet, fri med målvakten. Mats Svensson kastar sig fram för Ijehs fötter och det ser ut som om han kan lyckas avvärja, men Ijeh är iskall. Han rycker, passerar och sätter behärskat bollen i tomt mål.

Åtta minuter kvar, BoIS kommer upp i ett antal kontringa

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners