Malmö FF – IF Elfsborg

Tid: 2001-10-22 02:00, Plats:Malmö Stadion, Resultat: 3-1

MFF stod upp, pallade trycket och spelade genom 3-1-seger mot Elfsborg till sig förnyat allsvenskt kontrakt! En stark första halvlek och underbart avgörande av Jörgen Ohlsson i andra.

Fyrverkerier och bengaliska eldar är numera inte tillåtet inne på arenorna, men genom ett listigt MFF Support-initiativ brann ordentliga pyrotekniska krevader av till matchstart utanför Stadion, och skärpte ytterligare den laddning som onekligen låg i luften inför årets sista hemmamatch. Knallarna och klackens färska banderoll ”Kämpa tills ni dör” väckte helt klart de himmelsblå ur den sorgliga sensommar- och höstdvala som plågat staden och dess invånare den sista tiden.

För redan från början fanns MFF där, på plan. Vakna, skärpta, hungriga. Klistertätt inpå i närkamperna, vältajmade brytningar – här skulle inte en tum av slagfältet gå förlorat. Och redan i den första egentliga spelsekvensen blev det en bra målchans: Brian Steen Nielsen vann starkt bollen på vänsterkanten och slog efter en kombination med Peter Ijeh ett inlägg som Hans Mattisson i straffområdet mötte med en språngnick. Målvakten räddade till hörna.

MFF tog initiativet och behöll det, mellan minuterna tio och trettiofem dominerade man totalt. Även om aggressiviteten och bollvinnandet var mer signifikativt än den genomsnittliga kvaliteten i uppspelen, var det inget snack. Elfsborg hade någon enstaka kontring, medan MFF radade upp farligheter och målchanser. Hela laget deltog i spelet på ett sätt som inte skådats på länge. Jimmy Tamandi till exempel, tillbaka på sin högerkant, höll rent bakåt och varvade effektiva löpningar med rena läckerheter, som när han i nittonde minuten grundlurade en elfsborgare genom att slå bollen på ena sidan och sticka på andra.

I 28e minuten var Niklas Skoog nära, när han på sitt patenterade sätt samtidigt täckte bollen och snurrade med en elfsborgförsvarare en bit in i straffområdet. Inspelet blev närmast ett skott på mål, som keepern tippade till hörna. Två minuter senare ännu en vass chans: Hans Mattisson en smart stickare längs högerkanten till Skoog, som dribblade och ånyo gjorde ett öppnande inspel, som Peter Ijeh sånär nöp från målvakten.

Sista tio av första halvlek började MFF-uppspelen klicka alltmer, Elfsborg kom in i matchen, och pausen kändes välkommen. Främsta ljusblå män inledande fyrtiofem var Hans Mattisson, vars rörlighet och spelsinne blomstrade, samt Peter Sörensen, vars obetvingliga stångande och kämpande dominerade mittfältet. Ingen av dem var tongivande i andra halvlek. Dock klev andra fram.

Andra halvlek tog vid där första slutat: MFF:s dominans var borta, två lag spelade, matchen obehagligt öppen. Elfsborg började hitta ett lagspel samtidigt som MFFs chanser att bärga den nödvändiga poängen alltmer tycktes ligga i kampmoralen, som befanns intakt. Några halvchanser åt bägge håll, sedan äntligen, och till synes så enkelt.: Löpning och precist inlägg från högerkanten av Peter Ijeh, Niklas Skoog från nära håll i straffområdet perfekt med skallen, och en otagbar 1-0-nick mitt i målet!

Niklas Skoog, som efter en första halvlek där han hela tiden varit bra med, men inte fått spets på de avgörande lägena – den sista dribblingen, den där snabba direktpassningen – nu växte för varje minut. Efter MFF:s ledningsmål följde den bekanta matchbild, där Elfsborg kastade sig framåt och MFF kom igång igen, tända av målet. Böljande spel, med andra ord, och dessvärre var det boråsarna som red på den vågen. I 76e minuten fick Jimmy Tamandi smaka sin egen medicin, d v s bollen-på-ena-sidan-spelaren-på-andra-passeringen. På inlägget höll sig Andreas Drugge påpassligt framme, och kvitteringen var ett faktum.

Men egentligen ingen fara skedd: en kvart kvar, och MFF:s fortfarande kvar i allsvenskan. Fast. det hade ju varit så gutt med en seger, ett riktigt besked, en näve i bordet. En hederssak, liksom. Istället: tio minuter med idel Elfsborg-chanser. Jonnie Fedel fick i sin sista match på Stadion briljera med en superräddning på en elfsborgfrispark: på något sätt hann mannen fläka sig upp och mota bollen som annars gått in i krysset.
– Handen kom mellan ribban och bollen, och det knäckte till i ena fingret, men det får man väl offra en match som den här, sa Jonnie efteråt.

Men detta var MFF:s kväll, och vem skulle visa det om inte Jörgen Ohlsson. I 88:e minuten kastade han sig från mittplan med maximal satsning och vilja fram och slet bollen ifrån en elfsborgsback som stod och fumlade. Och var plötsligt ensam med målvakten! Som han rundade iskallt, och slog så bollen i tomt mål.
– Jörgen Ohlssons insats vid ledningsmålet sammanfattar matchen, och Jörgens otroliga inställning och vilja under hela säsongen. Han fick sätta pricken över ”i”, kommenterade Micke Andersson efter matchen.

Med mindre än två minuter kvar för Elfsborg att göra två mål kändes saken klar, och Stadion blev ett glädjehav, så till den grad att Erik Johanssons 3-1-mål på stopptid kom lite i skymundan. Synd på så rara ärtor – Eriks volleykanon på Brian Steen Nielsens känsliga pass efter en frispark vid hörnflaggan gick inte av för hackor.

Efter den bedrövliga hösten var kvällens fina insats en skön slutvinjett att hålla fast vid. Di blåe stod upp och satte ner foten när det behövdes, även om det satte väldigt långt inne. Micke Andersson fick visa att han kunde ta ut mer ur laget, och påminna om att han gjort en ovärderlig insats för klubben: leda vägen tillbaka till allsvenskan.

Laguppställning

Avbytare

Målgörare

Gula kort

Röda kort

Publik

Domare

huvudpartners

officiella partners