Ladda upp med nya Avspark
På söndag är det familjefest på Swedbank Stadion. Som vanligt kan du läsa en digital variant av vårt matchprogram på nätet.
Nedan kan du läsa en av artiklarna i nya Avspark. För att läsa Avspark klickar du här.
Miikos vänster drar åt höger
I somras värvades Miiko Albornoz som en framtidsman för vänsterkanten. Han fick smaka på hetluften i både Allsvenskan och Europaspelet och har utvecklats under vintern. Nu har MFFs nummer 14 genombrottet inom räckhåll – som högerback.
– Det kändes obekvämt i början. Framför allt i defensiven, när man kommer en mot en med press emot sig. Hur man rör sig, fotisättningarna, allt är ju tvärtom. Men nu är det inte obekvämt längre, säger Miiko Albornoz.
Nej, det såg verkligen inte obekvämt ut när Miiko Albornoz spelade 90 minuter högerback mot Syrianska FC i förra hemmamatchen, en insats för vilken han utsågs till matchens bäste spelare. Inte heller när han kom in i andra halvlek mot Djurgården borta och var en bidragande orsak till att MFF sent och starkt vände tillbaka och vann matchen. Men det var de facto de första gångerna han spelade högerback i tävlingsmatch någonsin.
Så kan det bli. När konkurrensen till vänster heter Ricardinho och Jimmy Durmaz – och när vice lagkapten och högerbacksveteran Ulrich Vinzents för första gången under sina sex år i MFF upplevt en längre period av skadebekymmer.
– Ulrich blev skadad under USA-lägret i februari. Samtidigt hade det gått bra för mig under försäsongen, så Rikard Norling ville se om jag kunde vara ett alternativ som högerback. Det gick hyfsat, och sen rullade det bara på, jag fick spela match efter match till höger.
Vill visa vem han är
Till premiären var dock gammeldansken tillbaka och han spelade de fyra första matcherna, innan skadebekymren återkom till hemmamatchen mot Syrianska. Miiko fick chansen och tog den. Och kanske är nu konkurrensen om högerbacksplatsen större än på mycket länge.
– Att få spela hela matchen mot Syrianska var underbart. Men även att få komma in mot Djurgården och bara springa. Jag har varit så hungrig på att få visa vem jag är och vad jag kan, det är nog inte så många i Malmö som vet det ännu, säger Miiko.
Nå, helt okänd är Miiko Albornoz knappast för den som följer sitt MFF. Sensommaren och hösten bjöd på flera intressanta smakprov av en uppenbart skicklig ung fotbollsspelare: fin teknik och bollbehandling, säkert kort passningsspel, offensiv löpvilja och fina inlägg. Oftast genom inhopp som vänsterytter, men också i ett par matcher från start.
– I början hade jag lite problem med tempot. Jag spelade i Allsvenskan med BP 2009 och 2010, men hade ett halvår i Superettan i kroppen när jag kom till MFF. Nu satt jag några dagar efter match mot Falkenberg på planet till Zagreb och Champions League-kval!
Kör extraträning
Till 2012 kommer Miiko Albornoz bättre förberedd.
– Jag har utvecklats mycket sedan jag kom hit. Jag har blivit både snabbare och starkare, och jag kan ta snabbare beslut på plan nu, istället för att bli stående och trampa på bollen.
Det har verkligen synts på plan, inte minst i det glimrande kombinationsspelet med Jiloan Hamad.
– Vi är båda spelare som är trygga med bollen och gärna vill hitta kombinationer. Vi känner varandra sedan tidigare och har spelat tillsammans i landslaget, vi kan varandras styrkor och svagheter och litar mycket på varandra på plan.
– Vårt samspel känns bra, och kommer bara att bli bättre ju mer vi spelar, säger Miiko Albornoz.
För detta talar också det faktum att Miiko och Jille utanför den vanliga lagträningen kör lite extra för att bli ännu snabbare och smidigare.
– Jag har en ”speed coach”, Nebez Kurban, som jag jobbat med sedan jag var 16-17 och som nu tränar Jille också. Han ger oss ett program med olika övningar för att förbättra snabbheten och explosiviteten.
Räcker inte träningen med laget?
– Jo, absolut, MFFs träning är självklart viktigast. Men jag och Jille känner att vi har lite mer energi, vi är unga båda två och vill göra allt för att bli bättre. Så istället för att bara sitta och dega när vi har en ledig dag så kör vi ett pass.
Vad gör ni då?
– Två dagar efter match, då man brukar vara som tröttast, sträcker vi ut stelheten ur kroppen, och är det 2-3 dagar innan match ”väcker” vi kroppen med lite rörelse och styrka för att bli så pigga som möjligt till nästa träning.
Jiloan Hamad var också den som ”tog hand” om Miiko Albornoz när han kom till Malmö i somras, direkt från familjehemmet med föräldrar och två syskon till att första gången bo själv i en etta.
Familjekär
– Jag är väldigt familjekär, så det kändes i början. Det var tomt och tyst när man kom hem; ingen som pratade, ingen lillasyster som sprang runt, ingen middag och fika på kvällen, säger Miiko.
– Samtidigt var det en bra tid jag kom under. Det var sommar, vi skulle spela i Europa, det var match efter match och alla var glada – vi var uppe i någonting stort.
Familjen följer Miikos framfart på plan så nära de kan, via tv och på plats när de kan. Lagom till att MFF har familjedag till matchen mot Åtvidaberg kommer Miikos mamma Marja ner för att se MFF och förhoppningsvis förstås sin son spela.
– Familjen har alltid varit där för mig, tidigare såg de varje match. När jag har någon i familjen på läktaren känner jag mig tryggare. Och jag vill visa ännu mer.
Text: Tobias Christoffersson
