Intervju med Niklas Skoog
Halvt bortvänd, med Mackan på andra sidan planen och minst trettio meter längre fram, slog Niklas en passning som ställde Mackan helt fri med Bengt Andersson.
– Jag ser att Mackan gör löpningen, och sen är det bara att slå den, säger Niklas.
Torsdag vid lunchtid. En halv vecka har gått sedan förlusten mot IFK Göteborg. Det duggregnar utanför Kulan och en efter en kommer spelarna ut från styrketräningsrummet på Atleticum. Två och en halv timmas styrketräning är till ända.
Sist ut, ensam, kommer Niklas Skoog.
Fyra dagar tidigare har han blivit utbytt i den 72:a minuten mot Jon-Inge Höiland efter att ha stångats mot ett tätt Göteborgsförsvar utan att ha lyckats komma loss särskilt många gånger.
– Vi fick inte igång passningstempot, utan fick mest kämpa i dueller. Det var dålig rörelse på hela laget. Vi måste våga spela mer fotboll än vi gjorde mot IFK Göteborg, säger Niklas och hugger in på lasagnen som ligger på hans tallrik.
– Vi möter ett bra lag som stänger ytorna bra. Vi på topp är ju beroende av de andra längre ner i plan. Eller, alla är ju beroende av varandra i laget, ändrar sig Niklas.
Det var bara i slutet av första halvleken som MFF glimtade till och visade upp det spel som i de flesta matcher under försäsongen varit så framgångsrikt. Även Skoog glimtade till, och lät de 26500 på läktarna ana hur mycket han kan tillföra lag när han spelar på topp. Halvt bortvänd, med Mackan på andra sidan planen och minst trettio meter längre fram, slog Niklas en passning som ställde Mackan helt fri med Bengt Andersson.
– Jag ser att Mackan gör löpningen, och sen är det bara att slå den, säger Niklas.
Ibland är det inte svårare än så. Svårare däremot kan det vara att se ens nummer dyka upp på fjärdedomarens skylt som obarmhärtigt förkunnar att det är slutspelat för Niklas i denna match.
– Det är inte mycket att reagera på när man blir utbytt. Tom ville förändra lite, men det är klart att jag blir besviken. Fast jag har inte varit bortskämd med att bli utbytt, det har jag inte. Och även om jag blir besviken så slutar jag inte att stötta laget för det, säger Niklas.
Vem var bäst i IFK tycker du?
– Alexandersson är ju duktig. Han vinner mycket boll och spelar alltid enkelt.
Spela enkelt var det ja. Lite senare under lunchen pratar vi om Niklas Skoogs största fiende: att överarbeta situationerna. Han är mycket medveten om att detta är en av de främsta orsakerna till att måltorkan ibland sätter in:
– Jag vill så mycket att jag överarbetar situationerna, vilket är svårt att arbeta bort. Jag gör en extra dribbling istället för att passa. Men jag jobbar väldigt mycket på detta.
Grubblar du mycket när målen inte kommer som de ska?
– Ja, det är ju klart att jag gör. Fast hur mycket jag grubblar beror också på hur det för laget i övrigt. Det finns dock inte så mycket annat att göra än att jobba på.
Försäsongen har, innan söndagens drabbning mot IFK åtminstone, mestadels gått i dur för Niklas Skoog. Han har tillhört den grupp spelare som övertygat mest, vilket ställt till det för Prahl som blivit tvungen att placera Afonso på vänsterkanten för att kunna göra plats för Rosenberg, Skoog och Afonso på plan samtidigt.
– Har jag ställt till det för honom säger du, säger Niklas och skrattar. Ja, det kan väl mycket väl stämma. Men det har ju faktiskt gått bra med Afonso på kanten också. Jag vill ju spela själv, men hur vi ska spela är ju tyvärr inte min uppgift.
”Tyvärr”?
– Ja det hade ju varit perfekt att kunna ta ut laget själv och bara tagit med dom man umgås med, säger Niklas och skrattar.
Vilka är skillnaderna mellan att spela med Mackan och Afonso på topp?
– Det är lättare att spela med Mackan än med Afonso. Afonso är mer skicklig rent individuellt, men han skapar inte samma ytor åt andra spelare som Mackan gör. Man får rätta sig efter vem man spelar med.
Förändrar du ditt spel när du spelar med Afonso?
– Ja, det är klart. Skulle vi båda springa helt individuellt hade det inte funkat alls. Men därmed inte sagt att mitt samarbete med Afonso är dåligt.
Att formkurvan pekat uppåt för Skoog har många på Malmö stadions läktare hävdat haft att göra med att Niklas helt enkelt är bättre tränad i år. Direkt när jag tar upp ämnet, suckar Skoog och avbryter mig:
– Du tänker på vikten? Alla snackar om det där. Visst, jag har lagt på mig lite mer muskler men mer än så är det inte. Klart man blir trött på snacket. Att det gått bra för mig har mer haft att göra med att hela laget spelat bra och att vi fått tillbaka Mackan. Jag har tränat precis likadant i år som förra året. Fast jag har lagt om kosten lite grann.
Jaså, hur då?
– Tidigare käkade jag ingen frukost innan träningen, vilket inte var det bästa har jag fått reda på nu.
Förutom att vara lagets sämste förlorare, vilket är allmänt känt, avslöjar Niklas att han även är lagets sämste vinnare:
– Jag vet ju hur det är att förlora, men när jag vinner så kan jag inte låta bli att reta dom som förlorar. Så jag är väl en dålig vinnare också.
Den som ser Skoog på plan ser ofta att hans mun rör sig i tid och otid. När jag först frågar honom om snacket på plan, missuppfattar han mig och tror att jag menar snacket under spelets gång. Men det jag tänker på är hans ständiga prat med såväl med- som motspelare och domaren.
– Ja, jag reagerar väl lite väl starkt ibland på domslut. Fast det var över ett år sedan som jag senast fick ett guld kort för snack. Jag försöker lägga band på mig, men jag är fortfarande väldigt spontan ibland. Jag tycker dock att domarna blivit bättre på acceptera spontanitet från spelarna på plan. Men jag försöker hålla inne med vissa ord, kanske.
Vem snackar mest på plan i Allsvenskan. Förutom du?
– Haha, förutom jag? Jag säger inte så mycket. Alla tjötar ju.
Det var några år sedan han bodde i Göteborg, men dialekten har han fortfarande kvar. Numera är besöken hos släkten och vännerna i Göteborg sällsynta. Niklas passar även på att dementera alla rykten om att han skulle ha varit på väg tillbaka till Göteborg i vintras. Det snackades om Örgryte och bytesaffärer.
– Jag har inte varit på väg någonstans.
Faktum är att Niklas rötter grävts sig ännu djupare ner i den skånska myllan. För några månader stod hans nya hus i Höllviken klart, som han låtit bygga från grunden. Där bor han nu med sin sambo Helene.
– Jag trivs otroligt bra i Malmö, men man kan aldrig lova någonting. Jag har ju kontrakt detta år och nästa och vill fortsätta spela fotboll. Malmö är en trevlig stad och MFF är en bra klubb. Så varför skulle jag flytta på mig, avslutar han retoriskt.
Efter intervjun väntar en halvtimmas autografskrivande inne på Kulan. Jag undrar lite hur dagarna just nu ser ut för Niklas och de andra i laget:
– Idag är det ju träning först, och sen ska vi skriva autografer. Efter det ska några ut och träffa lite sponsorer. Imorgon ska vi träna 10-12 och sen blir det lunch på Radisson innan vi ska ut och städa Malmö. Det är klart att det är mycket runt omkring, så man kan inte bara gå hem och sova. Det är på gott och ont. Men vi får så mycket från alla runt omkring klubben att det känns bra att kunna ge något tillbaka.
– Det är ett bra liv, det ska jag inte sticka under stol med.
Text och foto: Måns Renntun
Hemsidans medarbetare Måns Renntun intervjuar spelare och ledare i Malmö FF. Detta är första intervjun för i år. Du kan maila till Måns på mans.renntun@ursus.nu
