Hasta la vista, Larsson!
Efter fyra säsonger i MFF flyttar Daniel Larsson till Spanien och nykomlingen i La liga, Valladolid.
– Just nu är det bara en massa röra med att packa, men jag tror jag kommer åka ned rätt snart, säger Daniel Larsson.
Du vet om att det ösregnar i Spanien för tillfället va?
– Ha ha, jasså gör det? Det låter ju inte så bra.
Daniel Larsson kom till Malmö FF från Häcken inför säsongen 2009. I den Allsvenska premiären fick han möta sina gamla lagkamrater uppe på Hisingen.
– Lite ödets ironi. Sen skadade jag mig också så jag missade invigningen av Swedbank Stadion. Fast det var mäktigt att sitta på läktaren också och se den matchen.
Flytten till Malmö innebar inte bara en omställning socialt. Även på planen ställdes Daniel för nya utmaningar.
– Redan när jag pratade med Rolle innan det blev klart berättade han att han skulle prova att spela 4-2-3-1, och att jag skulle kunna få spela på kanterna. Det var väl med blandad framgång får man säga. I Häcken spelade vi kontringsfotboll och här i MFF var vi spelförande. Det var en rätt stor omställning, men det var också därför jag ville komma hit.
Snabbheten och målskyttet fanns sedan tidigare. I MFF var han tvungen att bredda sin repertoar och ganska snart gjorde han lika många assist som mål. Facit för hans 113 allsvenska matcher i MFF blev 31 mål och 27 assist.
– Det jag känner jag utvecklat mest är nog det här med att skapa chanser för mig själv och andra.
Under de fyra säsongerna har han spelat med fyra olika ordinarie anfallspartners. Ofere, Mehmeti, Ranegie och nu på slutet Rantie.
Rätt olika spelartyper?
– Det kan man lugnt säga. Ranegie är kanske den som stack ut mest. Även om Ofere var stor och stark så hade han också mycket djupledsspel. Jag och Ofere kompletterade kanske varandra bäst, men Agon var nog den jag fick utveckla spelet mest med. Jag och Agon hade delat ansvar, vi både mötte boll och gick på djupet. Med Ranegie blev det ett nytt spel där vi sökte uppspel på honom tidigt. Då blev det mer att jag fick ligga och fiska. Med Tiki har det blivit lite tillbaka som det var innan.
Låter som din kompis Ranegie var den du trivdes minst med?
– Ja han är helt omöjlig, ha ha. Nej, absolut inte. Det är mer att spelet blev väldigt annorlunda för min del mot hur det var med Agon till exempel.
I matchen mot Rangers FC på Ibrox startade Daniel Larsson dock med Wilton Figueiredo. I en intervju med honom tidigare i veckan berättade Wilton hur han kände att det skulle gå vägen redan efter 20 s.
Var ni alla så övertygade om att det skulle gå?
– Ja faktiskt. Annars hade vi nog aldrig klarat det. Vi lyckades övertyga oss själva tidigt att att vi hade bra chans. Sen blev det ett tidigt byte hos dem och så gick de över till fyrbackslinje. Då kände man att de var tvingade att anpassa sig och då fick vi ännu mer luft under vingarna.
Wiltons klack ställde deras försvar fullständigt. Men du blev inte överraskad?
– Nja, jag var hoppfull att få den så jag var beredd. Men det gick snabbt. Jag hann bara tänka att jag ville få den mot första stolpen innan jag drog till. Det är en match jag aldrig kommer glömma. Vi var i en lite bubbla och efter målet kändes det nästan som att publiken höll på oss. Sen hade vi vår klack som var helt fantastisk som höll ett otroligt liv där nere i hörnan.
Precis som Wilton var Daniel med om förvandlingen av laget från 2009 till segermaskinen 2010.
– Tror mycket handlade om kontinuitet. Vi hade kvar Rolle och så kom Pep in med lite nya idéer. Vi hade ett bra lag med många kvaliteter redan 2009. När vi samlades 2010 kändes det bra med en gång. Bra fart på träningen och bra kvalitet. Sen vann vi några jämna matcher och då kom den där känslan som man längtar efter som fotbollsspelare. När vi gick in till match och bara visste att vi snart skulle göra mål. Sen avslutningen med först fullsatt på stadion och så hyllningen på stortorget. Det är nog unikt i Sverige.
Vi lovade att hålla en plats på läktaren till Wilton till sista matchen 2013. Ska vi hålla en till dig också?
– Jättegärna. MFF har ett bra lag och jag tror vi har en bra chans. Det såg man i år, hur nära vi ändå var trots alla förändringar under året.
Vi tackar Daniel för fyra fina år i klubben och hälsar välkommen tillbaka!
– Ja, den dörren stänger jag verkligen inte. Jag har många fina minnen härifrån och kommer verkligen att sakna staden och laget och alla kompisar jag fått här.
Per Ågren, MFFs sportchef, kommenterar flytten:
– I och med att det inte blev en avtackning av Daniel på Swedbank Stadion vill jag här ge klubbens offentliga tack. Daniel har varit en viktig pusselbit i vårt lagbygge. Han har varit en pålitlig startspelare och visat på riktigt fin karaktär under hela sin tid här. Vi önskar honom all lycka till i hans framtida karriär.
En kavalkad med Daniel Larsson-mål kommer upp på MFFtv under morgondagen.
